Nu får det räcka

Nu tycker jag det skulle kunna räcka med både snö och förkylning. Jag har nu fått min tredje helg i följd förstörd av denna förkylning, som inte vill ge med sig. Jag har varit i arbete hela veckan, men har verkligen gått på halvfart. Jag har inte haft nå mera feber, men den jobbiga hostan har fortsatt och för några dagar sedan kom också snuvan... Nå, det bara måste ju börja gå åt bättre hållet!

Så var det snön då... Jag var ju till Helsingfors onsdag-torsdag. Då jag kom hem höll jag på att få en chock. Jag visste att man skulle fälla snö från taken under onsdagen, men att det verkligen skulle resultera i så mycket snö på gården hade jag aldrig tänkt på. Jag är verkligen glad över att husse var hemma då, för jag skulle aldrig själv ha orkat skotta upp gången in till lägenheten själv. Jag kom mig för att knäppa bilder av snön först idag, så snön har hunnit sjunka ihop en aning (då det har varit plusgrader och lite regn i några dagar), men fortfarande ser man nog mycket snö. Vi ser knappt ut på bakgården då det är så mycket snö på terrassen. Nu har det varit töväder i några dagar, vilket resulterat i glashala vägar. Man har sandat, men det ser ut som att det var några sandkorn per kvadratmeter, så jag vågar mig knappt ut.

 

 Vy från terrassdörren

Vy från vardagsrumsfönstret

Bakgården

 Terrassdörren utifrån sett

 

Framsidan



Almas ben läker fint. I onsdags var husse med henne till veterinären för att ta bort stygnen. Veterinären tyckte att hon redan duktigt använde sig av det opererade benet. Hon har faktiskt börjat gå ganska mycket på det. Hon haltar förstås, men det är ju bra att hon vågar använda det. Vi har nu börjat jumppa benet lite och lite har hon också gått i snön. Snön blir tyvärr lätt så skarp nu då det varit lite plusgrader, så vi tar det försiktigt. Ännu är promenaderna väldigt korta, men veterinären sa att vi kan gå längre om hon orkar. Så vi ökar lite åt gången, men försiktigt. Bäst av allt är ju att hon nu sluppit tratten på huvudet. Hon verkar i alla fall nöjd över detta. Hon har faktiskt inte försökt hoppa upp i soffan mer än någon enstaka gång. Hon är egentligen inte ens intresserad av att komma dit fastän vi försöker locka med lite extra gos. Helst sover hon i sin bädd. Det enda problemet, som jag nämnt tidigare, är att det ibland skulle vara så roligt att rusa efter Bosse.

Ha en skön söndag, kära bloggläsare!

Kram,

PS. Stort grattis åt lillebror som idag fyller 30 år!!

Små söta ting

Började igår på med att tvätta upp lite små kläder, det mesta i storlek 50 och 56. Nog är de såå söta!

Imorgon bär det av mot huvudstaden, ska försöka få med huvudet också. Det känns i alla fall som det inte varit med riktigt de två senaste dagarna på jobbet...

Kram,

1-års kalas

Idag fyller vår söta guddotter Elin 1 år! Tänk vad tiden går! Vi firade henne redan igår, då vi var bjudna på kalas. Här kommer några bilder från gårdagen.

 Elins tårta

 

Födelsedagsbarnet själv 

Födelsedagsbarnet med bästa kompisen Anton

Idag gick jag tillbaka i jobb. Fysiskt var jag där, men  huvudet var nog inte riktigt med efter allt hostande. Hostan vill bara inte ge med sig! Nå, om jag orkar tre veckor till så börjar mammaledigheten. På onsdag åker jag i alla fall iväg på sista arbetsresan till Hesa. Alma var också första hela dagen ensam idag efter operationen och det gick bra. Hon börjar nog bara ha lite väl mycket överskottsenergi nu och är inte alls förtjust i att gå långsamt då vi är ute. Helst skulle hon springa fram. Men förstås kan hon ta det riktigt lugnt också mellan varven. På bilden ligger hon i favoritbädden, som hon fått av hundmoffa och Barbro.
 

Kram,

Kuvertet

Det brännande kuvertet är fortfarande oöppnat. Det  betyder inte att vi bestämt oss för att inte öppna det. Åtminstone inte jag. Jag har varit alldeles för trött för att fundera på saken förrän idag och husse retas med mig nu då jag är frestad att öppna kuvertet. Lovar berätta om vi öppnar det.
 
Alma har börjat ta lite steg med det opererade benet. Det ser ut att gå riktigt bra. Hon till och med drog i kopplet med båda bakbenen idag, vilket jag inte är helt säker på att är bra för det opererade knät. Så det försöker vi få henne att låta bli. Det största problemet vi har är nog hennes benägenhet att spurta iväg efter Bosse då han spurtar iväg. Då är det nästan omöjligt att stoppa henne, om man inte gör det i precis rätt sekund. Vi har egentligen inte så många mattor i lägenheten heller och laminatgolvet är halt, så kanske vi borde försöka få tag på några gamla trasmattor att lägga ut på de värsta halkriskställena...

Nu blir det filmtajm i soffan, så mycket mer orkar jag inte med ännu. Hostan har känts aningen bättre idag, men efter en hel dag av hostande så är man ändå rejält mör i kroppen och hjärnan känns lös i skallen.

Bilden är tagen före operationen

 

Ha en skön lördagkväll.

Kram,


PS. Idag fick min goda vän C en liten flicka. Lilla Ramona blev storasyster. Stort grattis till hela familjen!!

Öppna eller inte öppna, den stora frågan

Ni kanske undrar vad rubriken syftar på och det ska ni få veta, men först vill vi passa på att gratta Almas och Bosses "moster" Quia som idag fyller 7 år! Också hundmommo Agneta, som snart blir "riktig" mommo, vill vi gratta, för det är hennes namnsdag! Grattis till er båda! Synd att vi inte kan fira med er!

  

Jag skrev igår att jag väntade på samtal från arbetshälsovården om mina provsvar. Nå, samtalet kom och de ville jag skulle komma in så läkaren fick ta en titt på mig. De tog också några nya prover. Eftersom värdena var förhöjda, och de inte vill ta några risker då man är gravid, blev jag skickad till centralsjukhusets gynekologiska avdelning. Därifrån skickade de mig till BB, dit man tydligen skall ifall man är över vecka 22 (jag är ju nu i vecka 32). Det resulterade i att jag låg en halvtimme på en brits medan de tog lilla Pärlans hjärtkurva. Under tiden kom en sköterska och tog ytterligare ett blodprov (började känna mig som en nåldyna) och sen kontrollerade de att allt var som det skulle via ultraljud. Så jag fick helt oväntat ta mig en extra titt på lilla Pärlan och det var ju härligt! Ännu härligare var det förstås att höra, att de förhöjda värdena inte berodde på några problem gällande vår lilla bebbe! De konstaterade att jag nog "bara" lider av nåt förkylnings/influensavirus som borde gå över med vila. Så vi fortsätter vilandet, för nån hostmedicin får jag ju inte ta på grund av graviditeten. Suck...

Före ultraljudet frågade läkaren om vi tagit reda på Pärlans kön. Jag svarade att vi tänkt att vi inte tar reda på det, fast att vi många gånger varit frestade. Hon sa att hon ibland brukat lägga en bild i ett kuvert, så att vi tillsammans kan diskutera huruvida vi vill öppna det eller inte. Erbjudandet kom oväntat, då vi trott att de inte berättar könet på kommunala sidan i Vasa. Jag tog kuvertet och nu ligger det och är glödhett på köksbordet... Öppna eller inte öppna det är den stora frågan. Egentligen är det bara för nyfikenhetens skull som det skulle vara roligt att öppna (och förstås skulle det vara lättare att köpa kläder och sånt), men då går man också miste om ett av livets största överraskningsmoment... Nå, vi får se hur vi gör. Vad skulle ni göra? Jag fick i alla fall också hem en bild på en söt liten fot. Kan ni urskilja foten på bilden? Pärlan uppskattades nu vara ungefär 1,980 kg.
 

Med Alma är det som igår. Inget nytt på den fronten. Då man är ute med henne får man verkligen hålla henne i kort koppel, för annars rusar hon runt som vanligt (fast på 3 ben) och hoppar och skuttar. Då hon hoppar och skuttar slänger hon samtidigt med baken (ser rätt så komiskt ut), vilket jag är rädd att inte är en så bra rörelse för det opererade knät om hon skulle lägga ner det benet. Promenaderna hålls fortfarande mycket korta och långsamma. Det passar ju mig utmärkt, då jag inte skulle orka gå några längre sträckor, men ändå får lite frisk luft mellan varven. Här får ni se henne i lekkorgen som jag nämnde igår.

 

Ha en skön helg!

Kram,

Snökaos också här

Från sjukstugan inget nytt...eller hur brukar man säga? Här har vi i alla fall fortsättningsvis sjukstuga. Jag är ännu också sjuk och hemma. Det har verkligen varit en långdragen förkylning. I tisdags trodde jag redan att jag var på bättringsvägen. Jag hade inte haft feber på hela dagen, hostade bara lite. Vi var till och med på föräldraförberedelsekurs på kvällen och jag ställde in mig på jobb nästa dag. Men senare på kvällen fick jag feber igen och fick stanna hemma igår också. Jag var in till arbetshälsovården igår och blev sjukskriven resten av veckan. Nu väntar jag ännu på att de ska ringa och berätta vad läkaren sagt om att jag tydligen hade lite för höga infektionsvärden... Nå, hur som helst skulle det vara skönt att slippa sjukan nu. Snart har det gått en vecka då jag knappt har orkat göra någonting... och här skulle finnas en hel del att göra. Bebisen sparkar och på i magen som normalt, så honom/henne verkar inte sjukan påverka, trots att det känns som att jag kommer att hosta ut den mellan varven.

Igår då vi vaknade insåg vi att det kommit massor av snö under natten. Sammanlagt hade det väl på vissa ställen kommit upp till 40 cm snö. Så snökaoset från söder har anlänt hit också. Det är ju det enda positiva med att vara sjuk, att man inte behöver ge sig ut i trafiken i kaoset. Husse t o m kom och skjutsade mig till arbetshälsovården då han inte trodde att jag ens skulle komma loss ur snödrivan med min bil. Snällt av honom! Nu har vi i alla fall ett riktigt vackert snölandskap utanför dörren. Bilderna nedan är från vår bakgård (fotade genom fönstret för husse har tejpat för terrassdörren så det skall dra mindre).

Nå, ni är säkert mera intresserade av att höra hur Alma mår, än om mina krämpor. Alma mår riktigt bra! Det är idag en vecka sedan operationen. Vi har nu två dagar haft bort förbandet hon haft över såret och hon har nog låtit såret vara. Hon har ju förstås haft tratten på huvudet hela tiden, så hon kommer ju inte åt att slicka det heller. Eftersom vi tar bort tratten då vi går ut, har hon några gånger försökt slicka såret då hon varit ute, men det har vi fort stoppat. Såret verkar i alla fall läka fint. Tyvärr har hon inte desto mera vågat gå på benet än, utan hon linkar nog runt på tre ben än så länge. Ibland kommer man på henne med att i "misstag" sätta ner benet (och inte verkar det ta sjukt heller), men så fort hon inser det drar hon upp det tillbaka. Hon sover nog ännu rätt så mycket, men man märker att hon börjar få lite mer energi. Så vi har försökt hitta på nåt smått aktiverande varje kväll åt henne, så hon får lite hjärngympa. Vi tar tacksamt emot tips på lite aktivering som inte involverar springande och hoppande! Att tugga på ben och liknande är lite svårt med tratten på, så i så fall måste tratten vara borta en stund (och någon hålla koll på att hon inte slickar såret). I skrivandets stund har hon just trängt ihop sig i sin leklåda. Det ser inte särskilt bekvämt ut, men lite sött är det nog...



Ha en skön fortsättning på veckan!

Kram,

Rapport från sjukstugan

Hälsningar från sjukstugan, dag 4. Jag blev som jag befarade förkyld och har feber, så det blev att stanna hemma idag och imorgon åtminstone. Jag har tagit det riktigt lugnt och försökt sova så mycket som möjligt. Läste också en hel bok igår.

Alma sover också största delen av tiden. Hon är nog riktigt pigg och alert då hon är uppe, men har lite svårt då hon inte kan göra så mycket med tratten på huvudet. Ut går vi för att Alma ska få sina behov uträttade, men inga långa sträckor. Hon själv verkar riktigt njuta av att komma ut i friska luften och lägger iväg med sån fart (fortfarande på tre ben), så man knappt hinner med. Vi måste hindra henne från att inte dra i kopplet. Hon vågar ännu inte riktigt lägga ner det opererade benet, men idag då vi var ut och kissade, stödde hon i "misstag" på det sjuka benet (hon brukar ju nämligen lyfta ena bakbenet då hon kissar). Det kommer nog att gå bra att lämna henne ensam sen då jag är frisk, bara hon inte börjar försöka ta av sig tratten och slicka såret. Än så länge har vi lyckats få förbandet att hållas kvar, vi har bytt det en gång och det verkar riktigt rent och fint.

Kram,

Almas knäoperation

Nu har det gått två dygn sedan Almas knäoperation. Jag lovade ju skriva om den redan igår, men efter en natt med sammanlagt några timmars sömn och sedan jobb på det, så orkade jag helt enkelt inte igår. Men nu ska jag skriva ner lite om operationen. Förbered er på ett maratoninlägg..

I torsdag startade vi iväg mot Seinäjoki och Seinäjoen eläinklinikka där Alma skulle opereras. Ovanligt för oss var att vi var på plats i Seinäjoki nästan en timme före vi hade tid för operationen (vi brukar ju annars vara ute i sista minuten). Så vi hann köra omkring lite och ta en promenad med Alma innan vi gick in till veterinären. Veterinären, Jarmo Rintasalo, verkade riktigt kunnig och förklarade lite för oss om operationen innan han gav Alma en sövande spruta. Vi fick stanna med henne tills hon somnat. Det är verkligen ingen trevlig upplevelse att se hur hon riktigt kämpar emot sömnen med alla medel. När hon väl somnat fick vi lämna henne och blev ombedda att komma tillbaka om ca 2,5 h. Vi åkte in till stan och åt och shoppade lite under tiden.

Då vi återkom för att hämta Alma fick vi först lite papper med instruktioner på eftervården och förklaring på hur operationen gått till. Tyvärr fick vi inte prata med kirurgen, han hade väl redan nästa operation på gång. Operationen hade i alla fall gått bra. Eftersom jag inte kan alla begreppen på svenska och alla papper är på finska så skriver jag in det veterinären skrivit rakt av på finska (hoppas ni ursäktar mig ni läsare som inte kan finska):

Kliininen diagnoosi:

Vasemman polven sijoiltaanmenon korjaus. Reisiluun telan sisäreuna oli kulunut matalaksi ja polvilumpiosassa oli myös rustovaurio. Telaura syvennettiin ja sääriluun harjanne siirrettiin ulospäin.

På ett annat papper stod det såhär om åtgärderna:

Koiranne polvilumpion sijoiltaanmeno on korjattu leikkauksessa. Polvilumpiossa alaspäin lähtevän siteen kiinnityskohta sääriluussa on sahattu irti, siirretty ulospäin ja kiinnitetty metallinauloilla. Löystynyt nivelkapseli on kiristetty ompeleilla.

Alma får gå på benet, så fort hon själv är redo för det. Ännu är det nog för sjukt för att hon skulle vilja lägga ner det ens. Det brukar ta några dagar innan de är redo för det. Under första 6 veckorna ska hon inte motioneras, utan vi går bara ut för att uträtta behoven (högst 15 minuter). Nu just bär vi ut henne, hon hoppar runt lite på tre ben, kissar och så går vi in igen. Om två veckor ska stygnen bort och hon får inte slicka på såret. Därför har hon tratten på huvudet som ni ser på bilden. Efter ca 6 veckor kan vi så småningom gradvis börja ta lite längre promenader. Hela tiden i kort koppel för att undvika hoppande, halkande och annat som kan vara dåligt för knät. Inomhus är det ju svårare, men än så länge har hon inte gjort försök att hoppa. Men jag kan tänka mig att hon försöker sig på det så snart smärtan i benet minskar. Efter att stygnen tagits bort får vi så smått börja rehabiliteringen genom att böja knät ca 10 gånger 2-3 gånger om dagen. Två månader efter operationen ska hon kunna röra sig normalt. Hon fick antibiotika och två olika värkmediciner (den ena som säkert är starkare, Tramal-droppar, ska hon bara ta i några dagar).

Första kvällen och natten var hon jätteorolig och hade säkert ont. Hon vågade inte lägga sig ned, så vi måste hjälpa henne med det. Det blev en hel del av det under natten, då hon med jämna mellanrum ställde sig upp och stod och gungade och gnällde. Jag försökte lägga henne i buren bredvid sängen, men där lade hon sig inte och det gick inte riktigt att hjälpa henne att lägga sig där. Så det slutade med att jag tog soffdynorna på golvet i vardagsrummet och en bädd åt Alma bredvid och där sov vi (ja, sammanlagt då några timmar...).  Igår var husse hemma med henne under dagen och det gick redan bättre. Hon är nu helt lugn och lägger sig ner själv riktigt fint. Såklart det märks att hon har ont, men inte lika mycket som i början.

Ja, så vi har nog en tuff tid framför oss, både Alma och matte och husse som skall hålla koll på henne. Jag är glad att vi gjorde operationen redan nu, så att hon förhoppningsvis hunnit bli lite bättre innan babyn kommer. Själv tror jag att jag drog på mig en förkylning natten då vi sov på vardagsrumsgolvet (det drar rejält från terassdörren), för nu är jag sjuk i halsen och känner mig allmänt sjuk. Så vi tar det lugnt nu i helgen och försöker mota bort förkylningen och sköta om vår lilla sjukling. 



Ha en skön helg!

Kram,

Mellanrapport nr 2

Jag tror att jag tar den utförliga berättelsen först imorgon, nu är vi så trötta. Kvällen har varit väldigt orolig. Stackars lilla Alma har så ont och har svårt att ligga stilla. Istället blir det att hon står på ett ställe (på 3 ben) och gnyr. Oj vad man tycker synd om henne! Hon har i alla fall två olika smärtstillande mediciner och antibiotikakur, så hoppas det värsta onda försvinner snart. Vi får se hur natten blir...

God natt!

Mellanrapport

Sticker in en mellanrapport. Almas operation gick bra och nu har vi kommit hem. Hon är ordentligt groggy än. Stackarn är lite ynklig och ligger och pipar.  Berättar utförligare ikväll, nu ska jag sköta om min vovve.

Kram,

Operationsdax

Imorgon är det då dags för vår älskade Almas knäoperation. Hoppas ni alla håller tummarna för att det går bra! Själv är jag mest nervös över att hon ska sövas... Återkommer och berättar hur det gick imorgon kväll.

Kram,

Två gårdshundar har betydligt mer ljud...

...än en gårdshund när hon leker. Låter som rätt så självklart, eller hur?

Alma hade gårdshundskompisen Enzo på besök idag. Vilket oljud de två orsakade tillsammans då de lekte med husse, som kastade en leksak till dem. Alma har nog oljud då hon är ensam också, men nu kom det ljud ur henne som vi knappt hört förut. Nå, jag tror i alla fall vi har två gårdshundar som är trötta och nöjda efter dagens träff. Själv är jag också trött, men inte så nöjd över att helgen är slut. Vi har en lång vecka framför oss, nu när det är slut på alla extra helgdagar. Man borde få jobba kortare dagar den sista månaden innan mammaledigheten börjar, då skulle många fler säkert orka till slutet. Jag är ju i och för sig ledig på torsdag då vi ska till Seinäjoki för Almas operation, men så hemskt "ledig" kommer den dagen inte att kännas...
 

 
Ha en skön början på veckan alla kära bloggläsare!

Kram,

Der Kinderwagen

Igår fick vi äntligen barnvagnen beställd! Vi vågade oss på att beställa den från Tyskland, från Babyonlineshop.de. Så vi fick öva oss på lite tyska, men tog nog lite hjälp av Google Translator. De utlovade i dagens bekräftelse en leveranstid på 6 veckor, vi hoppas det håller. Vagnen, ja... det blev en Gesslein F6. Den valde vi främst för att man kan ha den med 4 lika stora hjul för promenader på vintern och på skogsvägar och så med två mindre svängbara hjul fram för stadsresor och promenader på sommaren på asfalt. Jag med mina dåliga armar ville gärna ha en vagn som är lätt att svänga. Sen ville vi ju absolut ha en kombivagn, så man kan använda den lite längre tid. Sist men inte minst har två av våra vänfamiljer (låter som ett lite konstigt ord) också Gesslein och har varit nöjda med sina vagnar. Satte in några bilder på vagnen. Sista bilden är med den rätta färgen, dvs. mörkgrå. Vad tycker ni?



Bilderna är härifrån och härifrån.

Nu ska här njutas en stund av att det är helg igen. Vi fick tidigare ikväll snabbesök av husses storasyster med 3/4 av sin familj. De var och hämtade sin nya bil som de väntat på sen augusti. De var härligt solbrända efter två veckor i Thailand. Gissa vem som blev avis?! Imorgon ser vi dem igen, då vi åker en sväng till Jeppis. På söndag ska det absolut latas lite, men på kvällen får Alma (och vi också förstås) besök av kompisen Enzo med matte och husse. Enzo ville komma och leka lite sista varvet innan Almas operation.

Ha en skön helg!

Kram,

Hälsningar från ett yrväder

Lilla sötaste yrvädret Carmen (15 veckor gammal) var och hälsade på. Hon satte sannerligen sprätt på Alma, som sprang på som en tok och lekte med henne. Fast Almas ork tröt nog innan Carmens ork tog slut, så lite måste hon ta igen sig mellan varven. Roligt att se att Alma var så förtjust i henne, för hon brukar inte alltid vara så intresserad av valpar. Carmen var verkligen jättesöt! Här kommer några bilder (det var inte det lättaste att fånga dem på bild kan jag tillägga):

Kram,

Sköna trettondag

Vad härligt det är med en ledig helgdag mitt i veckan! En dag då man har tid och ork att göra nåt här hemma! Vi har nu slängt ut den barrande julgranen och plockat undan det mesta av julsakerna. Julstjärnan i fönstret kan jag inte skiljas från än. Jag har också plockat in lite grejer i hjälpköket. Alma och Bosse har slöat, som vanligt. Husse åkte till gymet.

På eftermiddagen får vi besök av min goda vän M med man F och liten valp Carmen. Kanske Carmen sätter lite sprätt på Alma. Det kan ju ta ett tag innan hon kan leka med andra hundar igen, efter knäoperationen. I förrgår var jag och Alma och hälsade på dalmatinern Ronja vars matte och husse är gamla vänner till mig. Av dem fick vi en trevlig förlovningspresent, det fina hjärtljuset från Pentik nedan.

Innan jul fick vi en annan trevlig förlovningspresent från Pentik av goda vännerna D och J.  Satte en bild av den också. Vi har också fått ett presentkort till Pentik av mina arbetskompisar, men har ännu inte hunnit kika vad vi ska köpa för det. Så det blir mycket Pentik nu, men jag klagar inte då de har så fina saker. :)



Nej, nu ska jag fortsätta mitt plockande och fixande. Kanske det kommer nån bild av lilla Carmen senare...
  

Kram,