Agilitytävling

Igår var vi på inofficiell agilitytävling som Woff:en ordnade i växthuset i Kvevlax. Det var endast Mölli (hundar som inte tävlat i officiella tävlingar) och klass 1. Jag fick delta i båda klasserna och det gick jättebra! I Mölli tog vi en omstart, men den gick sämre än den första. I Mölli-klassen är reglerna inte lika strikta och ingen blir diskad. Vi kom faktiskt andra i den klassen och fick en påse med en massa fina priser (bl.a. en t-skjorta från ungdomarnas Agility FM, frisbee, en boll som jag redan tuggat sönder, ett ben och en gratis-start i en agilitytävling) och förstås en blå rosett (eller vad de nu kallas).

I klass 1 deltog vi också. I den klassen är det redan tävlingsreglerna som gäller. Av någon anledning hade matte bestämt sig för att det inte blir någon omstart. Vi var enda som inte tog omstart, men också enda som inte blev diskade på första försöket. Vårt försök resulterade i en andra plats till, med samma hundar också på första och tredje plats. Som pris fick vi en stor burk med hundkex och förstås en blå rosett. Gissa om matte var nöjd med mig! På sig själv var hon lite besviken, eftersom hon var så okoncentrerad och visade mig oavsiktligt på fel hinder några gånger. Vilken tur att jag är en sån turbovovve, så jag kompenserade för dessa fel. Här är en bild av alla mina priser (förutom bollen jag hann käka upp). Själv orkade jag inte posera med priserna, det var mycket roligare att reta Bosse.

Annars har vi inte gjort så mycket särskilt. Matte har klickertränat mig en aning och så får jag mig ett ben nu och då. Då jag får ett ben att tugga på, måste jag först vänta på lov att få springa iväg med det. Häromdagen måste jag vänta jättelänge, för matte tog fram kameran och började knäppa kort av mig. Gissa om jag blev otålig, men se så fint jag ändå poserade. Ni vet, jag är ju born to be fotomodell.

Nu ska matte (och då också jag förstås) bänka sig framför tv:n och titta på Semestersvenskar från Sveriges 4:a. Det är ju filmat i Phuket, dit matte och husse reser om 1,5 månad. Kan ni tänka er hur de ska klara sig utan Bosse och mig i hela två veckor??

Tjingeling,
-Almisen-