Byxveckorna

Ja, nu har byxveckorna inletts igen. Två gånger i året får matte för sig att klä på mig småbyxor. Hon säger att det är för att jag löper, men inte tycker jag det förklarar nåt. Jag springer ju och på hela tiden annars också. Nå, i vilket fall som helst tycker jag inte att det är särskilt trevligt.

Då jag har byxveckorna på gång, känner jag mig lite smådeppad och tycker speciellt mycket om att ligga och mysa. Kan ni gissa vem som ligger under filten?

Det är ju givetvis jag, som ni ser på sista bilden i kollaget. Om man tittar riktigt noga, syns jag också på de andra bilderna. Genom att klicka på bilden ser ni bilderna i större format.

En annan sak som gör mig lite deppad är att husse tycks ha försvunnit. Hur skulle han annars ha varit borta så länge? Han packade en stor väska för över en vecka sedan och sa att han skulle resa till Afrika. Efter det har jag fått sköta om vaktandet i detta hushåll. Matte påstår att husse kommer hem på fredag och det tycker vi alla ska bli skönt. Det är lite tungt i längden, då jag måste hålla sån järnkoll på läget. Jag försöker verkligen hjälpa till med allt. Om någon går utanför på gården, så berättar jag om detta med lite skall. Matte är ju inte alltid så snabb på att märka sånt. Men ändå blir hon irriterad på mig då jag berättar om möjliga inkräktare. Höh! Håller tassarna för att husse faktiskt kommer hem på fredag, för vi saknar honom.

Bosse har jag inte mycket hjälp av när det gäller att ta hand om matte då husse är borta. Han ligger bara och latar sig dagarna i ända. Ibland kommer han och spinner lite hos matte, men annars tar han det lugnt. Det retar mig så att jag ibland tycker att det skall sättas lite sprätt på honom. Då passar jag på att jaga honom lite då matte inte ser på. Inte det heller brukar vara uppskattat. Jag som bara försöker få igång honom, så han inte latar ihjäl sig...

En av gångerna då Bosse i alla fall inte latar sig är då han får gå ut på gården. Matte brukar koppla fast honom på gården ibland. Då sitter han där och glor ut över gården. Inte har han nu så mycket sprätt i sig då heller, men han sitter i alla fall upp.

Nu rycker matte i alla fall mig i tassen och säger att vi ska gå ut. Men jag ska ännu berätta att matte anmält mig till Seinäjokiutställningen 25.10. Hon ska nog också anmäla mig till Vinnare-utställningen, men har ännu inte gjort det för hon funderar på om hon också samtidigt skall anmäla mig till Nordisk Vinnare-utställningen, som går av stapeln samma helg. Hur skall ni andra göra?

Sussa sött,

Alma.

Ps. Min hamsterkusin Eicca har också börjat blogga. Ni hittar hans blogg här. Eicca bor hos min hundmorbror Nicke och hans sambo Outi.