tisdag 30 augusti 2011

Villaavslutning, eller det här är bara början

I helgen firades det villaavslutning (eller venetziaden som man kallar det lite norrut). Det är helgen då man avslutar villasäsongen och då man får börja erkänna att sommaren håller på att ta slut. På fredag kväll hade vi kräftskiva med våra vänner hemma hos oss. På lördagen var vi ut till villan. Eftersom vi inte kunde ta med Alma pga benet, kunde vi inte stanna över natten, utan var bara där över eftermiddagen och kvällen. Det var jättetråkigt att lämna Alma hemma, så mycket som hon gillar att vara där. Men det positiva med att vi måste åka hem på kvällen var att vi fick se så mycket fina facklor och brasor längs med stränderna då vi körde hem med båten i mörkret. Det var verkligen stämningsfullt!

Villaavslutningen i år var verkligen annorlunda än normalt. Förstås för att vädret var så ljuvligt varmt att det kändes som en kväll i juli, men framförallt för att det inte alls kändes som en avslutning utan som en riktig början. Det är nämligen så, att vi (husse och jag) numera är ägare till vårt älskade sommarställe på Långskär! Allt blev klart i fredags. Ni kan ju gissa om vi är tacksamma och lyckliga över att få ta över där! Vi ska verkligen göra vårt bästa för att förvalta det väl! Min mamma, Ellas mormor (med man såklart) kommer vi också i fortsättningen att få se därute, för hon har besittningsrätt till stället så länge hon lever. Det är vi glada för, för vi vill ju se så mycket som möjligt av dem. Nå nu är det  bara att sätta igång och planera vad vi vill göra med stället. Bevara de gamla byggnaderna eller riva och bygga nytt? En del bilder har jag ju visat tidigare i bloggen, men om jag får möjlighet ska jag fota lite mer att visa upp. Här kommer i alla fall några bilder från i lördags, Ella med mommo och en härlig solnedgång.
 
Vad säger du nu mommo?
 
 
Så en liten Alma-update:
  
Almas ben verkar läka fint. Såret ser riktigt bra ut och hon har nu börjat stöda på benet en aning. Hon är pigg (lite väl pigg) och verkar inte ha ont. Tratten måste hon ju ha på fram tills stygnen ska tas bort (vilket sker nästa måndag). Tratten begränsar henne faktiskt så pass att hon inte gjort så många försök att hoppa upp i soffan, vilket ju är bra. Kanske vi behåller tratten på lite längre än det skulle behövas... Nej, nu börjar väl den jobbiga tiden då vi måste försöka hålla henne stilla trots att hon är så full av energi.

Kram,

tisdag 23 augusti 2011

Almahälsningar

Nu får jag äntligen tid över för en liten rapport om Alma och hennes knä.

Om jag börjar med förrgår kväll då vi var på väg att lägga oss. Jag kikade en sista gång i kalendern på telefonen där jag hade lagt in tiden för operationen och sade till husse att jag hoppas vi kommer dit till rätt tid. Saken är den att jag haft en känsla av att vi hade en tidigare tid än kl.10.15 som det stod i telefonens kalender. Då kom husse på att jag ju bokade tiden då vi var i Stockholm och förde in tiden i kalendern då telefonen hade svensk tid. Månne tiden då hade ändrats i kalendern då vi kom tillbaka till Finland och ändrade tidszonen? Vi kunde ju inte vara säkra och med en timmes bilväg till veterinären, kunde vi inte ringa och kolla på morgonen heller. Så vi tog det säkra för det osäkra och åkte iväg så vi skulle hinna till kl. 9.15. Vi fick lite bråttom, jag hade ju helt förträngt den tröga morgontrafiken från vår stadsdel under det halvår jag varit mammaledig. Vi hann i alla fall dit i tid och hann rasta Alma innan vi gick in. Som tur hade vi åkt till den tidigare tiden, för vi hade tid kl. 9.15!!

Vi fick igen lämna Alma där och åka ut en sväng (2,5 h) på stan. Då vi återkom fick vi betala för kalaset (håll tummarna att försäkringen täcker det denna gång!), läsa igenom skötselinstruktionerna och sedan bar de ut en mycket omtöcknad liten vovve. Tyvärr fick vi inte den här gången heller prata med veterinären (Jarmo Rintasalo) som opererat henne, så vi vet inte mer än det som står i pappren och lite vad sköterskan sa. Om jag förstått det rätt har Alma opererats med "den gamla metoden" som funkar bra på små hundar. Man har i alla fall putsat upp leden och ersatt det söndriga korsbandet med en syntetisk dubbel lina utanför ledkapseln. Linan ska stöda upp leden så att underbenet inte ska kunna glida framåt.

Kort på finska: Alman eturistisiderepeämä on hoidettu nivelen ulkopuolisella tekniikalla. Katkenneen eturistisiteen tehtävän korjaamiseksi nivelen ulkopuolelle on asennettu kaksinkertainen paksu sulamaton lanka, joka tukee nivelltä estäen sääriluun liukumisen eteenpäin. Ennen tätä nivel puhdistettiin.

Nu börjar konvalescenstiden. Under de första två veckorna ska vi gå riktigt korta promenader med henne, bara för att uträtta behoven, sen så småningom förlängs promenaderna. Rörligheten ska begränsas i 6 eller 8 veckor (igen står det olika antal veckor på de olika pappren). Stygnen ska tas bort om ca 2 veckor. Inga hopp eller snabba språng- det är ju det allra värsta och svåraste med vår lilla yrboll.

Jämfört med förra operationen har Alma kanske varit aningen piggare efter gårdagens operation. Hon var ju förstås ynklig och pipade igår på eftermiddagen och kvällen, men natten gick rätt så bra (eller så har husse som sov med henne sovit så djupt att han inte hört nåt). Idag har hon följt efter mig som en skugga så gott som hela dagen och haft lite problem att slappna av, men hon verkar inte ha så grymt ont (sist så skakade hon i benet många dagar efteråt). Hon stöder ännu inte på benet, men hoppar framåt på tre ben.

Lägger in en bild av Alma ute på terrassen dit jag tog henne för att jag tänkte att hon skulle få sitta och snusa lite frisk luft. Normalt tar vi ju förstås av henne tratten då hon är ute, men nu var det tänkt att hon skulle få sitta en längre stund och jag ville inte att hon skulle börja slicka sitt sår. Nå, utevistelsen blev inte så långvarig, för hon kunde inte slappna av utan bara följde mig som en skugga där också. Stackarn!
 

Oj, det tog länge att skriva det här inlägget. Nu blir det marsch i säng omedelbart! God natt!

Kram,

måndag 22 augusti 2011

Knäoperationsrapport

Idag var vi då med Alma på knäoperation till Seinäjoki. Operationen gick bra, men Alma är förstås rätt så ynklig just nu. Efter att just ha nattat Ella i över två timmar (hann förstås med en del annat mellan att jag sprang in till henne), så orkar jag inte med nån längre rapport idag. Så jag återkommer med utförlig rapport imorgon.

Jag är bara så glad över att operationen gick som den skulle och att Alma vaknade upp ur narkosen efteråt (min värsta skräck är att hon inte skulle göra det). Nu börjar då det tunga jobbet med att hålla henne stilla i 6 veckor.

God natt,


söndag 21 augusti 2011

Kära lilla söta Alma

Imorgon på förmiddagen är det dags för Almas knäoperation. Nu ber jag alla bloggläsare att hålla tummarna för att allt går bra för vår älskade lilla vovve!

  
 
Kram,

Höstkänslor

När hösten är på antågande brukar jag få för mig att "börja ett nytt liv". Just nu har dessa höstkänslor givit mig inspiration till att försöka göra upp en veckomeny (och åka och handla i enlighet med den), skippa sockret, börja baka eget bröd, göra storkok och frysa in osv. Får se hur länge den inspirationen varar. Då husse imorgon återgår i jobb, lär väl mina händer vara fulla med att ta hand om en liten tjej så jag knappt hinner äta själv. Men åtminstone veckomenyn skulle verkligen underlätta vardagen.

Brukar du ha några särskilda höstkänslor? Har du några tips om goda maträtter till veckomenyn?

Kram,

fredag 19 augusti 2011

Dags att barnsäkra

Ja hörni go´vänner, jag tror det börjar vara dags att barnsäkra vårt hem, åtminstone att döma av dagens rörliga bebis. Hon rullar sig fram nån meter åt olika håll tills nåt kommer emot. Sen ligger hon där och skrattar åt en då man kommer och undrar hur hon hamnat där.
  



Kram,

torsdag 18 augusti 2011

Mycket nytt igen

Vad tror ni vi har haft för oss denna vecka?


Jo, Ella har börjat få smakportioner av riktig mat. Vi velade mellan om vi skulle börja med potatis eller batat och som ni ser blev det till slut batat (sötpotatis). Det har gått riktigt bra hittills och magen verkar klara det bra än så länge. Vi har nu givit henne cirka 1 tsk i fyra dagar. Här får ni se de första reaktionerna. De små rysningarna och kväljningarna hon fick efter det fångades istället på video. Lite fundersam var hon nog över den nya konsistensen och smaken, men gapade duktigt efter mera. Hon t o m sträcker sig efter skeden och för den snabbt mot munnen. Så sött! Vilken smak vi kommer att fortsätta med har vi ännu inte bestämt, kanske blir det blomkål, morot eller borde vi ändå ta potatisen? I vilken ordning har ni tagit/skulle ni ta de olika smakerna och varför?
 



Den första (och andra) provsmakningen ägde faktiskt rum på villan

Idag var det igen dags att pröva något nytt, då vi började på babysim ordnat av Folkhälsan. Ella tyckte det var jättekul och sprätte med händerna i vattnet. Jag ser fram emot att få gå på babysimmen en gång i veckan under hösten! Sen är det ju kul att vi är tre från mamma-babygruppen och dessutom ännu en fjärde bekant familj där.
 
Ella har varit lite småsnuvig i två dagar, så vi funderade lite på om vi borde stå över babysimmen, men eftersom hon har varit pigg och glad hela tiden, så bestämde vi oss för att fara. Enligt instruktionerna vi fick är det ok att komma trots snuva, om allmäntillståndet är bra. Ella orkade bra och verkar inte ens snuvig längre. Nu när vi kom hem har jag dessvärre börjat känna mig lite småförkyld, jag hoppas det inte är nån ordentligt förkylning som tänker bryta ut. Speciellt önskar jag att det inte är nåt som drabbar Ella.

Kram,



Ps. Måste bara kommentera hur roligt jag tycker det är att det svenska kronprinsparet äntligen väntar barn och i mars ännu till, precis där vi var ifjol. :) Det kan inte vara lätt att leva under den press de haft på sig att få till det!

tisdag 16 augusti 2011

Stockholmsresan

Nu när jag äntligen har tid att blogga så passar jag på att bomba er med inlägg. :)

Som jag nämnt var vi ju till Stockholm förra veckan och helgen. Vi var där sammanlagt fyra nätter. Fastän det innan vi åkte kändes som en lite för lång tid med lilla Ella, så kändes det som om resan tog slut lite för fort i alla fall. Det här var ju Ellas första utlandsresa och dessutom första flygresan. Eftersom det nu på sommaren går dåligt med direktflyg till Stockholm, så var vi tvungna att åka via Helsingfors. Så det blev ju sammanlagt fyra flygresor för oss och alla gick bra. Jag hade ju hört att det är bra att amma då flyget stiger och landar, för då får babyn inte så ont i öronen. Jag frågade ännu om det innan vi startade. Enligt flygvärdinnan var det bra att amma när planet landar. Nå, första flygresan satte vi tutten (nappen alltså, inte bröstet) i munnen på Ella då planet steg och så ammade jag vid landning. Nästa flygresa ammade jag mitt under flygresan då hon blev lite grinig och sedan somnade hon och sov vid landningen. På vägen hem ammade jag mitt i under båda resorna, annars hade hon tutten i mun och bra gick det. Hon verkade inte ha ont i öronen och var annars också så glad och nöjd. Hon tyckte också att det var sövande att flyga, precis som sin mamma.

I Stockholm gick också allting bra. Vi hann med en hel del shoppning (jag köpte bara saker och kläder åt Ella, hittade inget annat än några tidningar åt mig själv), en tur ut till Fjäderholmarna, lite vandring i Gamla stan, på Södermalm och på Djurgården, en tur ut till Kista gallerian och en hel del tunnelbaneåkande. Ella trivdes bra i sin nya resevagn (som vi för övrigt är riktigt nöjda med efter att vi oljat framhjulen som krånglade lite). En sak som vi under resan konstaterade är hur otroligt mycket leenden en liten bebis sprider omkring sig. Vart vi än gick möttes hon och vi av leenden av stora och små, män och kvinnor. Härligt!

Vi hade tyvärr bara husses kamera med oss på resan och nu har vi (vår vana trogen) bort kamerasladden, så vi får inga bilder överförda för tillfället. Så ni får nöja er med några bilder tagna med husses mobil och bilder av inköpen åt Ella. Det blev en hel del kläder åt Ella och så några andra småsaker som börjar behövas nu så småningom. Hon använder nu storlek 62, så de kläder jag nu köpte var i storlek 68 (förutom två kortärmade bodys i storlek 80 som jag räknar med att ska passa nästa sommar). Strumporna är ännu också för stora.



 Body i storlek 80 och strumpor från Polarn och Pyret

Tunika, leggings (storlek 68) och "Uggs" från H&M

 Kortärmad body (storlek 80) och två långärmade bodyn (storlek 68) från Cubus
 Mjuka jeans (storlek 68) från Cubus som för övrigt hade mycket trevliga babykläder

En haklapp (Åhlens), en Umami taste teaser och en scarf (eller vad man nu ska kalla det) i fleece.

Det var några år sedan vi senast var till Stockholm och jag är verkligen glad över att vi åkte. Det är en så härlig sommarstad! Jag älskar att den är så omgiven av vatten och att det finns så mycket vackert att se på. Jag hoppas vi snart får möjlighet att åka dit igen!

Kram,


Söndrigt korsband

Det är fortfarande semestertider och alltför lite tid att uppdatera bloggen... Nu har vi i alla fall kommit hem från Stockholm (mer om det i ett senare inlägg) och har hunnit med en natt ute på villan. Alma är ännu hos hundmoffa (dvs. min pappa/Ellas moffa), där hon trivs så bra och får ta det lugnt med sitt sjuka ben. Men imorgon kommer hon äntligen hem. Som vi har saknat henne!!
  

Innan vi åkte på resan hade ju Alma tid till veterinären för att kolla upp vad som felas hennes haltande ben. Husse var med henne till veterinären. Där blev hon sövd och röntgad, men veterinären kunde inte se att något ben skulle vara brutet. Hon tyckte att knät läkt bra efter operationen för patella luxationen. Hon tyckte också att hennes höfter såg fina ut. Det hon kom fram till var att Alma har brutit korsbandet (hon hade "positiv draglåda", "selvä vetolaatikkoliike", en rörelse som bara kan göras då korsbandet är av). Så hennes papper och röntgenbilderna skickades till Seinäjoki, dit vi sen ringde för att boka tid för operation. Så nu ska stackars Alma genomgå en till knäoperation (nästa måndag) och en likadan konvalescenstid som efter förra operationen!!

Ni kan ju gissa hur ledsna vi är för hennes skull över detta! Hon som älskar att springa lös ute på villan och annars också har energi som ett litet kraftverk. Den långa konvalescenstiden efter förra operationen var verkligen jobbig, men vad gör man...? Vi vill ju såklart att hon ska bli frisk och bra i sina ben!

Såhär såg Alma ut efter förra operationen
    


Kram,


PS. Jag fortsätter använda kategorin "Almas knäoperation" också för inläggen om den kommande operationen.

måndag 8 augusti 2011

Eget pass

Ella har fått ett eget pass. Vi ska åka till Stockholm med flyg i övermorgon och insåg att hon ju behöver ett eget ID för den resan. Så det blev att pallra sig iväg till mammas gamla arbetsplats för att få ett passfoto av lilla damen. Tröjan jag hade tänkt att hon skulle ha spydde hon ju förstås ner just innan vi åkte, så det blev att ta den enda mörka som var ren (hade i alla fall för mig att det inte skulle funka med en ljus tröja).

Jag hade förberett mig mentalt på att det kan bli en utmaning. Man har ju hört om de skärpta kraven på passfotona och gissade att det kan vara svårt att få lilltjejen att samarbeta för att uppfylla dessa krav. Men döm om min förvåning - vi fick en bra bild på några tagningar. Jag satt med henne i famnen och hade en skiva bakom hennes rygg. Vi fick med oss två set med bilder, en som var lite ljusare (som hade bättre min) och en lite mörkare (med aningen sämre min). Tyvärr blev det den med "sämre" min som polisen valde. Passet fick vi på några dagar. Såhär ska Ella nu se ut på passet i 5 år. Som en söt liten fånge, haha.
  



 Här är den "bättre" bilden.

Kram,


söndag 7 augusti 2011

Första augustihelgen

Så var första augustihelgen slut. Det är svårt att erkänna för sig själv att hösten närmar sig. Vi konstaterade igår att björkarna redan börjat gulna på vissa ställen. Usch då, kan inte sommaren vara året om??

Igår var jag på min gode vän Lindas möhippa. Den ägde rum i Nedervetil och Karleby och Ella var med sin pappa i Jeppis. Vi hade riktigt roligt. Trots det kändes det nog lite konstigt att vara så länge (9 timmar!) ifrån Ella. Men Ella och pappan hade haft det riktigt bra dom också, så det känns ju bra.  
  
Möhippor är roliga tillställningar oavsett programmet. Det roligaste, tycker jag, med möhippor är att lära känna sin väns (den blivande brudens) andra vänner. Att få lite ansikten till namnen på människorna man tidigare hört om, men kanske inte träffat. 
 

Idag var vi och firade husses systerson och gudbarn Oskars 15-årsdag. Jag lägger in en bild från hans konfirmation tidigare i sommar. Grattis än en gång Oskar och lycka till med mopokortet! :)


Sen en kort update om Almas ben. Då det inte blivit märkbart bättre i fredags, ringde jag då veterinären. Tyvärr hade de inte några akuttider (eller så ansåg de inte att det var akut), så fick tid först till tisdagen. Alma stannade i Vasa hos hundmoffa över helgen och vilade sig, och benet är nog kanske aningen bättre nu. Hon haltar nog lite fortfarande, men inte riktigt lika mycket. Vi får hoppas att det fortsätter att bli bättre och så väntar vi på tisdagen då vi får åka och visa upp det.

Ha en bra början på veckan!

Kram,

torsdag 4 augusti 2011

5 månader


Idag blev vår lilla tjej 5 månader. Fem hela månader - bara en månad ifrån ett halvt år. Det är nästan svårt att förstå hur snabbt tiden har gått.

Fastän man kan tycka att det inte hänt så mycket nytt under senaste månaden, så har det ju ändå hänt en hel del. Hon lär ju sig nya färdigheter varje dag. Eftersom jag delvis har denna blogg som dagbok för oss själva, tycker jag det är roligt att skriva ner lite vad som hänt i Ellas liv hittills. Här är ett litet plock av vad som är aktuellt just nu:
  • hon svänger sig från rygg till mage och trivs rätt så bra med att ligga på mage
  • hon griper om föremål och flyttar dem från ena handen till den andra
  • hon har en massa olika ljud, för några dagar sedan var det ma-ma/mammma, nu är det mest da-da som gäller
  • idag skrattade hon med ljud första gången så att vi båda hörde det (jag har hört det en gång tidigare)
  • hennes fötter är så gott som alltid uppe i vädret eller i munnen då hon ligger på rygg
  • också det mesta annat som kommer i hennes händer hamnar i munnen
  • hon tycker om att känna på olika saker och ytor och klappar gärna Alma och Bosse (vilket ofta resulterar i att hennes näve är full av hår)
  • hon helammas fortsättningsvis, men om en dryg vecka (efter vi kommit från en resa) ska vi nog börja med smakportioner så smått
  • hon äter 1-2 ggr/natt, första gången är oftast kring 3-4 tiden
  • hon går och lägger sig kring kl 21 och stiger upp mellan 7 och 9 beroende på hur natten varit
  • hon sover oftast tre tupplurar på dagen, längden varierar
  • hon använder mest 60/62 cm:s kläder
  • hon är oftast en glad och nöjd tjej.
Det är nog svårt att göra upp en lista sådär, jag tror nog jag får komplettera den vartefter jag kommer på hennes "färdigheter". Ber om ursäkt för att listan är lite "svårläst".


Igår var vi till rådgivningen. Besöket var egentligen den extra tillväxtkontrollen, men då vi påpekade att hon ju blir 5 månader dagen efter, så konstaterade hälsovårdaren att det är lika bra att göra den normala fem månaders kontrollen då. Detta innebar ju att hon också fick två sprutor och rotavaccinet i munnen. Stackarn! Det skär nog i mammahjärtat (och pappas också för den delen) att se sin lilla tjej bli så ledsen av sprutorna. Men samtidigt vill vi nog att hon ska få vaccinen. Längden och vikten mättes ju också. Nu hade hon vuxit tillräckligt på längden (ökat med 2,5 cm sen senaste besöket), men nu var då igen viktökningen för liten (+220 g). Suck och stön! Nå, det behövs i alla fall ingen extra kontroll pga det, men vi ska nu i alla fall börja med smakportionerna så småningom. De strategiska måtten vid 5 månader är: 62,5 cm och 5800 g. Ella fick nog lite reaktion av sprutorna och var extra gnällig igår kväll, på natten och ännu idag. Jag gav henne paracetamol igår kväll och idag morse. Också magen har varit lite i olag av rotavaccinet.
 



Skall avsluta inlägget med att berätta att Alma har gått och stött sitt ben. Hon kom hem med husse från villan igår och haltade. Hon hade varit inne i skogen och sprungit lite och kom därifrån haltande. Typiskt nog är det det opererade benet! Vi har försökt känna på benet, men inte hittat var det är sjukt. Jag ringde veterinären, som tyckte vi skulle avvakta lite och se om det blev bättre. Tyvärr har vi inte sett nån nämnvärd förändring idag, så det blir nog att ringa veterinären imorgon. Håll tummarna för att det bara är en sträckning eller liknande!

Nu började det mullra och ösregna, så det är väl bäst att stänga ner datorn.

Kram och god natt,