Gårdshundsdag

I lördags var vi på Suomen Tanskalais-ruotsalaiset pihakoirat ry:s sommardag och Open Show i Vesilahti utanför Tammerfors. Där fick vi äntligen träffa 3 av mina syskon (Bertta, Armi och Arttu) och min mamma Inkku och deras respektive mattar och lillmattar. Gissa om vi väntat på denna dag!! Det var hela 40 gårdshundar på plats. Det är rekord här i Finland, om vi förstod det rätt. Dagen började med årsmöte och fortsatte sedan med Open Show, dvs. utställning. Jag och mina syskon ställdes ut i unghundsklassen (9 mån-under 24 mån). Arttu var förstås med de andra hanarna, men jag, Bertta och Armi var samtidigt i utställningsringen, tillsammans med 6 anda tikar.

Arttu var först ut. Tyvärr har vi inga bilder av honom i ringen, eftersom vi var tvungna att gå och gömma oss bakom huset under tiden han var i utställningsringen. Saken var nämligen den, att jag började löpa i fredags och när Arttu kände av det, blev stackarn helt snurrig. Hans matte Minna hade nog en jobbig dag, för han var helt ifrån sig av mina dofter. Han tog ingen notis om att vi ju faktiskt är syskon!! Det gick i alla fall jättebra för Arttu, som fick utlåtandet "Mycket god" (erittäin hyvä).

Efter ett tag var det då vi systrar med resten av unghundstikarna att stiga in i ringen. Vi gick i ordningen Armi, Bertta, jag och så resten. Resultatet blev jättebra! Jag och Bertta fick båda utlåtandet "mycket god" (dvs. det nästbästa) och Armi fick utlåtandet "utmärkt" (erinomainen), en annan av tikarna fick också utmärkt. Armi placerade sig på andra plats i tävlingsklassen och jag kom faktiskt på placering nr. 4 och fick ställa mig bland pristagarna. Fick en fin gul rosett med gårdshundsföreningens logo + lite hundmat.


Här kommer domaren Soile Bisters utlåtande i sin helhet (på finska, orkar inte översätta):

"Erinomainen tyyppi, hyväluustoinen, feminininen narttu. Hyvät mittasuhteet, kaunis pää. Hyvät korvat, silmät ja purenta. Erinomaiset raajat, vielä melko rungoton. Vatsaviiva kohoaa. Liikkeessä takaosa nousee ja takaliike jää rungon alle. Kaunis väri. Hyvä luonne."

Domarens utlåtande om mig var mycket positivt. Här mäter hon min mankhöjd, som var 33,5 cm, så än håller jag mig i miniklassen i agility.

Syster Armi står så fint med sin matte Maikki.

Syster Betta med vår uppfödare Heli, gick så fint hon också.

Mamma Inkku ställdes också ut, men tyvärr har matte inte en ordentlig bild av henne i utställningsringen. Hon var i alla fall jättefin!! Efter att alla vanliga klasser var genomgångna var det dags för uppfödarklassen (där fyra hundar av en uppfödare ställs ut och hundarna skall vara så samma typ som möjligt). Jag och systrarna fick ställa upp för Villiniitty (på en normal utställning skulle inte fyra från samma kull få vara med). Kennel Yacatis vann uppfödarklassen, men vi fick alla känslan av att vi var goda tvåor. Domaren sade nåt i stil med att vi var mycket enhetliga, men ännu så barnsliga, så det lät mycket positivt.

Här ställer vi upp oss för uppfödarklassen. Är vi inte fina vi Villiniittys valpar?? Arttu, Armi, Bertta och jag. Arttu har just fått syn på mig och efter det ville han inte stå fint längre.

Under dagens lopp hann vi med många trevliga lekstunder, här försöker jag stjäla Armis godsak.

Arttu och jag, notera Arttus trånande blick...

Dagen var i sin helhet mycket lyckad och jätterolig. Det var så trevligt att äntligen få träffa syskonen och mamma Inkku och uppfödare Heli och de andra syskonens mattar Maikki och Minna och lillmattarna Iida och Liisa och givetvis alla andra gårdshundar och deras ägare (bl.a. den fina Taru med mattarna Henna och Emmi). Oli todella kiva tavata teitä kaikkia, toivottavasti näemme pian uudelleen (ehkä messukeskuksessa joulukuussa!). Vi kommer absolut att delta nästa sommar igen!

Efter gårdshundsdagen var avklarad åkte vi iväg till hotellet Scandic Rosendahl, där vi hade bestämt oss för att övernatta. Vi fick ett jättefint rum! På kvällen var vi på promenad runtom i Tammerfors och matte och husse åt middag i hotellets restaurang. Jag var nöjd över att få stanna på rummet, så trött som jag var. Söndagen blev lugn och skön. Matte och jag var på en promenad på morgonen, sen sov vi en stund till (och jag fick ligga i sängen!). Husse gick och tränade lite i hotellets gym och sedan åt de en underbar frukost. Härligt att börja dagen så bra! Sedan körde vi tillbaka hem till Bosse.

Ha en bra fortsättning på veckan, kära bloggläsare!

-Alma, en riktig gårdshund-

Förstasides bild

Kika in på finska gårdshundsföreningen Suomen Tanskalais-ruotsalaiset pihakoirat ry:s hemsida, där jag just nu finns på bild på första sidan. Är jag inte fin? Där finns också bilder på många andra fina gårdisar.

-Almisen-

Smask smask

Så låter det då jag är med matte i blåbärsskogen. Det är inte matte som låter, utan jag. Kan matte plocka blåbär, så kan jag också. Men jag förstår inte varför hon inte äter dem, utan lägger dem i en burk. Det är ju dumt, då man kan äta dem direkt av busken. Smaskens! Bäst smakar de om jag tar dem från samma buske som matte också plockar av.

Förra veckan tog jag också min första mus. Matte filmade jakten och har gjort en liten filmsnutt av det. Känsliga personer varnas, även om man inte ser död mus i klippet. Kom ihåg att jag är råttehund och ska hålla gården fri från råttor. Matte tyckte nog att det var lite äckligt, eller egentligen tyckte hon synd om musen sa husse. Jag lekte länge med musen, men då jag rullat mig på den några gånger tyckte husse det var nog och tog den av mig. Så det var bara att gå på ny jakt, efter en halvtimme fångade jag en till, råttehund som jag är.

För jämlikhetens skull tyckte matte att vi också måste lägga in bilder av Bosses första (och så gott som enda) musfångst. Den ägde rum för tre år sedan, numera är nog Bosse för lat för att fånga några möss. Om han är ute i bandet, sittar han mest på en sten och äter gräs.

Idag rymde han faktiskt, då husse hade lämnat upp dörren. Jag sprang efter förstås, men matte och husse märkte inte genast att vi sprungit ut. Bosse stannade vid skogskanten och jag sprang fram och tillbaka mellan dörren och Bosse några gånger innan matte förstod att jag försökte visa henne var Bosse var. Jag är ju en duktig jakt- och vallhund också. Gissa om jag fick beröm då matte fick fast Bosse tack vare mig.

Ha en bra fortsättning på veckan!
önskar råtte-,vall- och jakthunden Alma.

Matte minns

Nu tar matte till orda en gång. I förra inlägget utlovades det några bilder av Alma från tiden då hon var riktigt liten valp, det tänkte jag göra nu. Vad härligt det var att titta på bilderna och minnas. Nog var hon så liten då hon kom till oss! Och söt! Fast det är hon ju nog nu också. Jag lägger in bilder från första månaderna Alma bodde hos oss. Bilder från allra första valptiden finns i uppfödaren Helis valpblogg.

Alma föddes 24.7.2007. Det var lite oklart in i det sista ifall vi skulle få någon valp, eftersom vi ville ha en tik och inget annat. Uppfödaren själv skulle ta en tik och så fanns det en annan valpköpare (numera Armis matte) som ville ha en tik. I slutskedet meddelade hon att hon också kan tänka sig en hane ifall det inte kom tillräckligt med tikar, så vi visste att ifall det kom två tikar, skulle vi få en. Meddelandet om att tre tikar fötts kom på natten och gissa om det tog länge innan jag somnade om efter att jag läst meddelandet. Mathias sov så djupt att jag inte vågade väcka honom och berätta. Vi skulle äntligen få hem en valp!!


Det blev en lång väntan, nio veckor innan vi hämtade Alma 22.9.2008. Alma var den sista att födas av fem valpar, den sista som hämtades och också den valp som flyttade längst bort från mamman (som bor i Kouvola).

Sedan Alma flyttade till oss har vi hunnit med mycket. Hon har fått vara med oss på det mesta -bl.a. på två resor till Åland, skidsemester på påsken och stugsemester på midsommaren, i båten och på villan och hem till släkt och kompisar. Hon är så behändig storlek att ta med, så det är inga problem. Vi har varit på ett antal kurser, match shower och men ännu bara en riktig utställning. Dessutom tränar vi ju agility, som Alma tycker är så roligt. Jag har ännu inte knäppt en enda agilitybild på Alma. Jag måste försöka få Almas husse medlurad på nån träning, så kanske det skulle lyckas. På måndag börjar vi också en nybörjarkurs i tävlingslydnad (toko), bara för att pröva på vad det är.

I slutet av augusti har den finska gårdshundsföreningen Open Show och årsmöte och vi har bestämt oss att åka på den. Då kommer vi att träffa många andra gårdshundar och förhoppningsvis också Almas syskon, det skulle vara så roligt.

Summa sumarum har det här knappa året som hundägare varit härligt. Jag har inte ångrat en sekund att vi skaffade Alma och jag tror inte Almas husse har gjort det heller. Man är ju mycket mera bunden då man har hund, men det ger så mycket också. Det bästa av allt är att jag äntligen har en ordentlig hobby och nåt vettigt att göra på min fritid. Också Bosse har fått lite mera fart i sitt liv efter Almas ankomst. I början blev det kanske i Bosses tycke lite för mycket bus och stoj från Almas sida, men nu kan de faktiskt ligga i samma famn utan att Alma måste "bråka" med Bosse.

Dansk/svenska gårdshunden är absolut en ras jag kan rekommendera för hundköpare som vill ha en aktiv hund med härligt lynne och som levereras i behändigt format!

Till sist ännu ett videoklipp filmat 17.11.2007 då Alma är knappa 4 månader gammal. Hon leker med en frusen körsbärstomat som hon hittat på terrassen. Det tog ett tag att få ihop klippet, men nu vet jag hur man gör och kan lägga in fler nån annan gång. :) Jag har också lagt in en engelsk variant av klippet på YouTube, man hittar det här.

-Matte Anna -