Ny vinterjacka

Idag fick jag åka med matte till djurbutiken. Vi skulle nämligen och prova ut en ny jacka åt mig, för min gamla blev för liten åt mig redan förra vintern. Matte hade tänkt att det skulle vara nån med något rött på och det visade sig att årets modeller av Hurttas jackor var enfärgade. På bilderna nedan ser ni vilken fin jacka jag fick.

Denna vecka har det inte hänt så mycket särskilt. I tisdag var vi för ovanlighetens skull på agilityträning. Vår egentliga träningstid är nu på vintern på torsdagar, men eftersom så många hundar hade löptid eller annars bara hade förhinder, så fick vi komma på tisdag. Vilken lyxträning det blev, vi var nämligen bara 3 hundar! Så vi fick verkligen träna riktigt ordentligt. Matte sa därför åt tränaren att vi kan stanna hemma på torsdagen, så att de andra hundarna i vår egentliga grupp skulle få lite mera träningstid. Får se om det blir på samma vis nästa vecka. Fast agilityn är så rolig, så vi kunde bra gå två gånger i veckan också.

Nu ska matte och jag gå ut i skogen innan det hinner bli mörkt. Husse är norrut och jagar, men kommer hem till kvällen. Matte ska på julfest ikväll, så jag och Bosse får ha husse för oss själva. Då ska vi nog ligga och mysa på soffan en stund!

Ha en skön fortsättning på helgen och hälsningar till alla vovvar som tycker lika mycket om att springa runt i snön som jag gör!

-Alma-Palma-

Mycket firande och ny kamera

Hohoojajjaa, nu har det firats i helgerna två, så gissa om man är trött. Matte har nämligen fyllt jämna år och har ställt till med fest. Förra lördagen var det fest för kompisarna och igår för familjen.

Förra lördagen hade husse lovat att han ordnar festen. Matte trodde hela tiden att festen skulle hållas hemma hos oss. Husse hade enligt hans egna ord ordnat så matte skulle vara borta de sista timmarna innan gästerna kom, så att han fick städa och ställa med det sista i lugn och ro. Två av mattes kompisar kom och hämtade henne och det blev en liten tjejstund med skumpa och sminkande hemma hos en av dem. Den andras man skulle hämta dem och så skulle de åka hem till oss. På väg till stället där han skulle plocka upp dem, satte kompisarna plötsligt ögonbindel på matte, som fick gå så en bit. Färden slutade upp för en smal smal trappa. Väl inne tog dom av matte bindeln och (tadaaa) där stod en stor del av mattes kompisar och hurrade. De hade fixat med ett ställe med långbord som var dukat och stället var prytt med ballonger och serpentiner. T.o.m jag fick vara med under tiden de ordnade där, men då jag varit med och tagit emot matte, skjutsade husse hem mig. Själva stället var en födelsedagspresent av en del av gänget, som visste att det var precis en sån födelsedagsfest som matte egentligen ville ha, men som hon själv inte fått ordnad i brist på tid och pengar. Matte fick också några andra fina presenter. Festen inleddes med bastu, fortsatte med mat, snaps och sång, lite Singstar och slutade med en svängom på krogen (ända till stängningsdags). Matte var så lycklig över sin överraskningsfest, den var verkligen minnesvärd. Hon skickar ännu ett tack till alla som var med (om det är någon av er som läser detta).

Igår var det då dags för familjen, både mattes och husses. Även om det endast var föräldrar och syskon med respektive och barn, samt mattes moffa med fästmö, blev det 23 personer (matte och husse inräknat). Så det blev rätt trångt hemma hos oss. Matte fick många fina presenter, bl.a. en ny systemkamera precis som hon önskat. Matte har haft en analog systemkamera, men det blir inte av att använda den i dessa digitala tider. Men nu kan hon börja fota på riktigt igen, bara hon lär sig använda kameran. Så bered er på att antalet blogginlägg per månad kanske ökar igen. Kvällen var riktigt trevlig, det är roligt att få samla alla nära och kära på en gång. Gissa om jag hade många famnar att sitta i! Också till alla som var med igår och för alla fina presenter sänder matte sitt stora tack!

Matte fick många blommor, se så fina de var.

Idag har matte nu försökt börja på och studera sin kamera. Gissa vem (eller vilka) som fått agera foto-objekt. Jo jag förstås. Bosse har också varit med på ett hörn, men han har så konstiga miner då matte tar fram kameran, så han fick inte vara med lika mycket.

På dagen var vi ute i snön, som kommit under natten och förmiddagen, och jag fick springa efter en boll medan matte satt hopkrupen och försökte fånga mig på bild. Hon använde sig helt av automatiska program än så länge, för så långt har hon inte hunnit studera kamerans funktioner än, att hon skulle våga sig på nåt annat. På bilderna märker man i alla fall att det inte blivit ordentligt ljust på hela dagen, verkligen demprimerande. Men kanske lite snö får det att kännas ljusare i alla fall. Fast den smälter väl nog bort lika fort som den kom.

Här ser ni i alla fall några bilder som matte tagit med den nya kameran.

Ha en bra vecka!

-Alma, fotomodellen-

Utställningsresultat och första snön

Förra söndagen var ju matte med mig på utställning till Seinäjoki. Trots att jag fick ett jättebra domarutlåtande, tog det oss en vecka att berätta om det här. Matte har väntat på att få bilder från utställningen av en kompis, men har inte hunnit få dem. Men nu vill jag i alla fall berätta...

Tidigt på söndag morgon packade matte mig och buren i bilen och det bar iväg till Seinäjoki. Det stormade och regnade rejält. Vilken tur att vi tog bilen och inte tåget som vi lite hade funderat på tidigare. Bedömningen av gårdshundarna började klockan 10. Domare var Gunilla Skallman från Sverige. Som ni redan förstod gick det jättebra! Sammanlagt var vi 4 gårdshundar som deltog. Två tikar och två hanar. Jag var enda tiken i juniorklassen. Resultatet för min del blev (på finska): JUN ERI1, PN2, VARA-SERT. På svenska betyder det kvalitetsbedömningen UTMÄRKT1 (första i klassen), BÄSTA TIK2 och reserv-certifikat. Om någon är intresserad, så är här två länkar där man kan läsa om vad bedömningarna betyder: Finska Kennelklubbens utställningsbestämmelser och Koirakopla (som råkar vara uppfödare av Welshar och Tollare, känner inte men sidan är bra). Matte var som ni kan gissa mycket nöjd med resultatet. Jag gick jättefint i ringen och stod så snällt och stilla att matte funderade om jag var sjuk eller om hon i misstag tagit fel hund med i ringen. I bästa-tik tävlade jag mot Sani (Yacatis Isfolkets Sol), som också fick utlåtandet Utmärkt och sitt tredje certifikat. Så nu är hon utställningschampion! Vi gratulerar Sani, hennes matte och uppfödaren Maria (Kennel Yacatis). De två hanarna var Viggo (Blackie) som tävlade i unghundsklassen och fick kvalitetsbedömningen God och Lenni (Ilsö Danske Lenni Fra Sundet) fick också kvalitetsbedöminingen Utmärkt, fick sertifikat och blev bäst i rasen. Vi gratulerar också honom och hans matte och husse!

Här kommer domarens utlåtande i sin helhet (faktiskt på svenska eftersom domaren var svensk, fastän hon pratade engelska med matte trots att matte talade svenska med mig):

"Ung tik av ganska fin modell. Välskuret huvud. Något låg öronsättning. Bra hals. Lite brant kors. Tillräckliga vinklar. Behöver utvecklas i sin bröstkorg. Bra päls. Bra ben och tassar. Trevligt temperament. "

Det var så roligt att vara på riktig utställning igen, så nu väntar vi med iver på Vinnare 2008 utställningen i Helsingfors 14.12.2008!

Här poserar jag med mina rosetter (den rosa är för bedömningen Utmärkt och den blå för reservcertifikatet)

Klart att man ska visa sin profil också!

Igår då vi vaknade såg vi till vår förtjusning att det kommit lite snö under natten. Det var så lite så det hann smälta bort under dagen, men lite hann jag nog få glädjas och hoppa i snön innan den smalt bort. Speciellt roligt tycker jag det är då husse sparkar upp snö i luften så jag får hoppa och försöka fånga snön med munnen. Matte är inte så förtjust i vår lek, för den resulterar oftast i att jag blir fixerad vid mattes och husses fötter och går så nära så de nästan snubblar över mig.

Härom veckan hade Bosse en morgon plötsligt ett sår bredvid sitt ena öga. Matte skyllde förstås genast på mig. Jag erkänner ingenting, men ifall jag orsakat det så var det alldeles säkert ett misstag. Jag tycker ju så mycket om Bosse och vill honom inget ont. Han tycker ibland att jag är lite för vild och försöker slå mig med tassen, men inte blir jag rädd för sådant. Nå, såret har läkt nu, men stället är ännu kalt. Hoppas pälsen växer tillbaka oavsett hur såret kommit till.

Ha en bra vecka alla kära bloggläsare!

-Almisen-