Första snön

Kollar man snabbt in min blogg, skulle man tro jag bara skriver om vädret, men man kan ju inte låta bli att nämna att vi fick första snön igår. Det började med hagel, men övergick i snö som faktiskt fortfarande ligger på marken.

 

  

Veckan har gått i ett smått töcken igen. I måndags var jag på jobb, men mot eftermiddagen började jag igen (jag var ju sjuk förra veckan också) känna mig hängig och på kvällen steg febern. Det blev två dagar hemma i feber igen. Igår försökte jag gå på jobb, men beställde ändå tid till företagshälsovården då jag bl.a. hade ont i öronen och halsen. Det resulterade i att jag igen blev hemskickad och nu äter antibiotika. Jag hoppas den hjälper, för nu är jag trött på att vara sjuk! Ella har till all lycka hittills klarat sig undan med bara snuva, men nu verkar hon också fått nåt i halsen och har börjat hosta lite smått. Håll tummarna för att hon inte blir sjuk!

 

Idag skulle jag ju i vilket fall som helst ha varit hemma med Ella, då det är min vårdlediga dag. Det blev en väldigt lugn hemmadag, men vi måste ju ta en premiärtur ut i snön i alla fall och samtidigt invigdes Ellas vinterhalare. Halaren (dvs. overallen) verkar riktigt varm och skön, det enda negativa jag än så länge kan komma på är att kragen är nästan för hög framtill för Ellas del, men den kanske blir bättre när halaren har mjuknat lite i användning. Både Ella och Alma tyckte i alla fall att det var roligt med snön.

 

 

 

 

 

Hoppingivande

Dagarna går i en oändlig fart, imorgon har jag varit halva tiden av de 6 veckorna jag skulle jobba. Imorgon är det igen fredag och vi får njuta av helgen. Vardagskvällarna går så fort, det känns som om jag inte alls hinner umgås med Ella och det känns inte så roligt. Det som däremot känns roligt är att vi äntligen börjar få hopp om att våren är här. Jag råkade kika ut på bakgården igår och märkte att det grönskar i vårt blomland. Där bland snön och fjolårets torkade växter ser man äntligen lite blomblad som är på väg upp. Härligt! Idag såg jag dessutom tussilagon! Som ni märker är bloggen lite nerprioriterar för tillfället, men jag lovar att senast när jag återgår till vårdledigheten, ska jag uppdatera flitigare.

Utekul

Idag har vi spenderat större delen av dagen tillsammans med en förminskad variant av vår mamma-barngrupp. Den här gången var vi bara tre mammor och tre barn. Träffen var trots det riktigt rolig och för en gångs skull hann vi mammor prata en del också då barnen sov sin dagssömn. Förhoppningsvis hinner vi med en träff också nästa vecka, för sen blir det ju ingen träff (åtminstone inte dagtid) för vår del på sex veckor.

Eftersom jag inte hade nån kamera med idag, får ni istället se bilder från förra veckan då jag, Ella och Alma var ute med pulkan på stigen som går från vår bakgård. En hel del snö har smultit bort sedan dess, men ännu skulle det nog gå bra att gå där med pulkan. Ååh, vad jag längtar efter vår nu!!

 

 

 

 

 

Jobbig natt

Idag är en sån dag då jag inte kommer att få något vettigt gjort. Ögonen går nästan i kors av trötthet, för Ella har hållit mig vaken inatt. Det känns som om jag spenderat mera tid i hennes rum än i vårt eget inatt (fast riktigt så är det inte). Hon har vaknat och varit ledsen och absolut velat att jag stannar kvar. Så jag har suttit i stolen i hennes rum, med fötterna på hennes bord och slumrat till mellan varven. Ella har då legat snällt i sängen och antingen slumrat till eller legat och snusat på sin älskade kanin. När jag tyckt att nu sover hon nog och har försökt flytta mig tillbaka till min säng, har hon oftast vaknat efter 5-10 minuter och så började vi om från början. Nu är det inte hosta eller snuva som orsakar detta, utan hon tycks bara vara inne i en period av nån slags separationsångest. Jag hoppas innerligt att det är en period som går snabbt över!



Eftersom jag i så många bloggar har sett riktigt våriga bilder, så ska jag visa er hur det ser ut utanför vårt hem. Här har vi massor av snö och det har varit ordentligt kallt på nätterna, så det känns nog som det är en bit till våren här än. De två första bilderna är från vår bakgård, ni kan se vår julgran som inte kommit längre än ut på gården, haha. Den sista bilden är från framsidan. Bilderna är inte de bästa, men ni ser ju i alla fall hur mycket snö vi fortfarande har.

 

  

Nu får det räcka

Nu tycker jag det skulle kunna räcka med både snö och förkylning. Jag har nu fått min tredje helg i följd förstörd av denna förkylning, som inte vill ge med sig. Jag har varit i arbete hela veckan, men har verkligen gått på halvfart. Jag har inte haft nå mera feber, men den jobbiga hostan har fortsatt och för några dagar sedan kom också snuvan... Nå, det bara måste ju börja gå åt bättre hållet!

Så var det snön då... Jag var ju till Helsingfors onsdag-torsdag. Då jag kom hem höll jag på att få en chock. Jag visste att man skulle fälla snö från taken under onsdagen, men att det verkligen skulle resultera i så mycket snö på gården hade jag aldrig tänkt på. Jag är verkligen glad över att husse var hemma då, för jag skulle aldrig själv ha orkat skotta upp gången in till lägenheten själv. Jag kom mig för att knäppa bilder av snön först idag, så snön har hunnit sjunka ihop en aning (då det har varit plusgrader och lite regn i några dagar), men fortfarande ser man nog mycket snö. Vi ser knappt ut på bakgården då det är så mycket snö på terrassen. Nu har det varit töväder i några dagar, vilket resulterat i glashala vägar. Man har sandat, men det ser ut som att det var några sandkorn per kvadratmeter, så jag vågar mig knappt ut.

 

 Vy från terrassdörren

Vy från vardagsrumsfönstret

Bakgården

 Terrassdörren utifrån sett

 

Framsidan



Almas ben läker fint. I onsdags var husse med henne till veterinären för att ta bort stygnen. Veterinären tyckte att hon redan duktigt använde sig av det opererade benet. Hon har faktiskt börjat gå ganska mycket på det. Hon haltar förstås, men det är ju bra att hon vågar använda det. Vi har nu börjat jumppa benet lite och lite har hon också gått i snön. Snön blir tyvärr lätt så skarp nu då det varit lite plusgrader, så vi tar det försiktigt. Ännu är promenaderna väldigt korta, men veterinären sa att vi kan gå längre om hon orkar. Så vi ökar lite åt gången, men försiktigt. Bäst av allt är ju att hon nu sluppit tratten på huvudet. Hon verkar i alla fall nöjd över detta. Hon har faktiskt inte försökt hoppa upp i soffan mer än någon enstaka gång. Hon är egentligen inte ens intresserad av att komma dit fastän vi försöker locka med lite extra gos. Helst sover hon i sin bädd. Det enda problemet, som jag nämnt tidigare, är att det ibland skulle vara så roligt att rusa efter Bosse.

Ha en skön söndag, kära bloggläsare!

Kram,

PS. Stort grattis åt lillebror som idag fyller 30 år!!

Utställningsresultat och första snön

Förra söndagen var ju matte med mig på utställning till Seinäjoki. Trots att jag fick ett jättebra domarutlåtande, tog det oss en vecka att berätta om det här. Matte har väntat på att få bilder från utställningen av en kompis, men har inte hunnit få dem. Men nu vill jag i alla fall berätta...

Tidigt på söndag morgon packade matte mig och buren i bilen och det bar iväg till Seinäjoki. Det stormade och regnade rejält. Vilken tur att vi tog bilen och inte tåget som vi lite hade funderat på tidigare. Bedömningen av gårdshundarna började klockan 10. Domare var Gunilla Skallman från Sverige. Som ni redan förstod gick det jättebra! Sammanlagt var vi 4 gårdshundar som deltog. Två tikar och två hanar. Jag var enda tiken i juniorklassen. Resultatet för min del blev (på finska): JUN ERI1, PN2, VARA-SERT. På svenska betyder det kvalitetsbedömningen UTMÄRKT1 (första i klassen), BÄSTA TIK2 och reserv-certifikat. Om någon är intresserad, så är här två länkar där man kan läsa om vad bedömningarna betyder: Finska Kennelklubbens utställningsbestämmelser och Koirakopla (som råkar vara uppfödare av Welshar och Tollare, känner inte men sidan är bra). Matte var som ni kan gissa mycket nöjd med resultatet. Jag gick jättefint i ringen och stod så snällt och stilla att matte funderade om jag var sjuk eller om hon i misstag tagit fel hund med i ringen. I bästa-tik tävlade jag mot Sani (Yacatis Isfolkets Sol), som också fick utlåtandet Utmärkt och sitt tredje certifikat. Så nu är hon utställningschampion! Vi gratulerar Sani, hennes matte och uppfödaren Maria (Kennel Yacatis). De två hanarna var Viggo (Blackie) som tävlade i unghundsklassen och fick kvalitetsbedömningen God och Lenni (Ilsö Danske Lenni Fra Sundet) fick också kvalitetsbedöminingen Utmärkt, fick sertifikat och blev bäst i rasen. Vi gratulerar också honom och hans matte och husse!

Här kommer domarens utlåtande i sin helhet (faktiskt på svenska eftersom domaren var svensk, fastän hon pratade engelska med matte trots att matte talade svenska med mig):

"Ung tik av ganska fin modell. Välskuret huvud. Något låg öronsättning. Bra hals. Lite brant kors. Tillräckliga vinklar. Behöver utvecklas i sin bröstkorg. Bra päls. Bra ben och tassar. Trevligt temperament. "

Det var så roligt att vara på riktig utställning igen, så nu väntar vi med iver på Vinnare 2008 utställningen i Helsingfors 14.12.2008!

Här poserar jag med mina rosetter (den rosa är för bedömningen Utmärkt och den blå för reservcertifikatet)

Klart att man ska visa sin profil också!

Igår då vi vaknade såg vi till vår förtjusning att det kommit lite snö under natten. Det var så lite så det hann smälta bort under dagen, men lite hann jag nog få glädjas och hoppa i snön innan den smalt bort. Speciellt roligt tycker jag det är då husse sparkar upp snö i luften så jag får hoppa och försöka fånga snön med munnen. Matte är inte så förtjust i vår lek, för den resulterar oftast i att jag blir fixerad vid mattes och husses fötter och går så nära så de nästan snubblar över mig.

Härom veckan hade Bosse en morgon plötsligt ett sår bredvid sitt ena öga. Matte skyllde förstås genast på mig. Jag erkänner ingenting, men ifall jag orsakat det så var det alldeles säkert ett misstag. Jag tycker ju så mycket om Bosse och vill honom inget ont. Han tycker ibland att jag är lite för vild och försöker slå mig med tassen, men inte blir jag rädd för sådant. Nå, såret har läkt nu, men stället är ännu kalt. Hoppas pälsen växer tillbaka oavsett hur såret kommit till.

Ha en bra vecka alla kära bloggläsare!

-Almisen-