Glädjande besked

Idag fick vi trevlig post från vårt försäkringsbolag. De hade beslutat att ersätta Almas veterinärkostnader som uppkom i och med korsbandsskadan. Härligt, det innebär att vi fick 750 euro ersatt och behövde bara betala självrisken på 42 euro. Det känns verkligen skönt, för vi har nog varit lite oroliga då vi inte fick den förra operationen ersatt.
 

Bilden är tagen före skadan/operationen

Almas ben blir bättre dag för dag. Hon haltar nog fortfarande, men mindre för varje dag som går. Nu går hon så gott som hela tiden på alla fyra ben. Bara om hon har riktigt bråttom lyfter hon upp det opererade benet. Vi har nu ökat lite på längden på promenaderna och hon verkar orka bra. Musklerna i benet är nog väldigt obefintliga för tillfället (de hade ju inte hunnit bli helt i ursprungsskick efter förra operationen), så nu gäller det att försöka få tillbaka lite muskler åt henne. Det är synd att havsvattnet redan är så kallt, att vi inte kan ha henne att simma där. Vi hörde om ett ställe i Närpes där de har vattenbassäng för hundar och fysioterapi, men vi har ännu inte bestämt om vi ska (och kan) föra henne dit.

 Kram,

Lite mera sex månader

Nåja, Ella sov ju då jag skrev förra inlägget, så jag fick inte knäppt och inlagt nån bild av henne som sex månader gammal. Nå, nu får ni se några bilder. Ikväll hade vi lite halvårskalas, då gudmor Riikka med dotter (och vårt gudbarn) Elin var på besök. Elin är så söt och hämtar leksaker och Ella, som faktiskt har börjat sitta korta stunder utan stöd. För det mesta är det lite vingligt, men ibland sitter hon förvånansvärt stadigt. Jag tycker hon börjar se så gammal ut då hon sitter, vår lilla tjej!

 

Ella sex månader

Elin och Ella

Såhär fint hår vill jag också ha

Elin hade också med sig presenter åt Ella. Bollen tyckte hon var jättekul.

Då gästerna åkt hem hade vi lite tid kvar innan sängdags, så vi klädde på oss ytterkläderna och gick ut på en kort promenad med Alma. Ella satt i Baby Björn selen med ansiktet framåt, nåt som hon verkligen har börjat uppskatta. Nu då man inte kan gå så långt med Alma pga knät, så är det perfekt att ta Ella i selen på promenaden. Och hon gillar det verkligen!

Imorgon ska vi med Alma till veterinären för att ta bort stygnen efter operationen. Hon ska också vaccineras. Jag tycker att hon de senaste dagarna har börjat gå riktigt bra på benet. Hon haltar förstås, men håller inte det uppe i luften så mycket som tidigare. Vi får se vad veterinären tycker om hennes framsteg.

Hoppas ni alla får en bra kommande vecka!

Kram,

Villaavslutning, eller det här är bara början

I helgen firades det villaavslutning (eller venetziaden som man kallar det lite norrut). Det är helgen då man avslutar villasäsongen och då man får börja erkänna att sommaren håller på att ta slut. På fredag kväll hade vi kräftskiva med våra vänner hemma hos oss. På lördagen var vi ut till villan. Eftersom vi inte kunde ta med Alma pga benet, kunde vi inte stanna över natten, utan var bara där över eftermiddagen och kvällen. Det var jättetråkigt att lämna Alma hemma, så mycket som hon gillar att vara där. Men det positiva med att vi måste åka hem på kvällen var att vi fick se så mycket fina facklor och brasor längs med stränderna då vi körde hem med båten i mörkret. Det var verkligen stämningsfullt!

Villaavslutningen i år var verkligen annorlunda än normalt. Förstås för att vädret var så ljuvligt varmt att det kändes som en kväll i juli, men framförallt för att det inte alls kändes som en avslutning utan som en riktig början. Det är nämligen så, att vi (husse och jag) numera är ägare till vårt älskade sommarställe på Långskär! Allt blev klart i fredags. Ni kan ju gissa om vi är tacksamma och lyckliga över att få ta över där! Vi ska verkligen göra vårt bästa för att förvalta det väl! Min mamma, Ellas mormor (med man såklart) kommer vi också i fortsättningen att få se därute, för hon har besittningsrätt till stället så länge hon lever. Det är vi glada för, för vi vill ju se så mycket som möjligt av dem. Nå nu är det  bara att sätta igång och planera vad vi vill göra med stället. Bevara de gamla byggnaderna eller riva och bygga nytt? En del bilder har jag ju visat tidigare i bloggen, men om jag får möjlighet ska jag fota lite mer att visa upp. Här kommer i alla fall några bilder från i lördags, Ella med mommo och en härlig solnedgång.

 

Vad säger du nu mommo?

 

 
Så en liten Alma-update:
  
Almas ben verkar läka fint. Såret ser riktigt bra ut och hon har nu börjat stöda på benet en aning. Hon är pigg (lite väl pigg) och verkar inte ha ont. Tratten måste hon ju ha på fram tills stygnen ska tas bort (vilket sker nästa måndag). Tratten begränsar henne faktiskt så pass att hon inte gjort så många försök att hoppa upp i soffan, vilket ju är bra. Kanske vi behåller tratten på lite längre än det skulle behövas... Nej, nu börjar väl den jobbiga tiden då vi måste försöka hålla henne stilla trots att hon är så full av energi.

Kram,

Almahälsningar

Nu får jag äntligen tid över för en liten rapport om Alma och hennes knä.

Om jag börjar med förrgår kväll då vi var på väg att lägga oss. Jag kikade en sista gång i kalendern på telefonen där jag hade lagt in tiden för operationen och sade till husse att jag hoppas vi kommer dit till rätt tid. Saken är den att jag haft en känsla av att vi hade en tidigare tid än kl.10.15 som det stod i telefonens kalender. Då kom husse på att jag ju bokade tiden då vi var i Stockholm och förde in tiden i kalendern då telefonen hade svensk tid. Månne tiden då hade ändrats i kalendern då vi kom tillbaka till Finland och ändrade tidszonen? Vi kunde ju inte vara säkra och med en timmes bilväg till veterinären, kunde vi inte ringa och kolla på morgonen heller. Så vi tog det säkra för det osäkra och åkte iväg så vi skulle hinna till kl. 9.15. Vi fick lite bråttom, jag hade ju helt förträngt den tröga morgontrafiken från vår stadsdel under det halvår jag varit mammaledig. Vi hann i alla fall dit i tid och hann rasta Alma innan vi gick in. Som tur hade vi åkt till den tidigare tiden, för vi hade tid kl. 9.15!!

Vi fick igen lämna Alma där och åka ut en sväng (2,5 h) på stan. Då vi återkom fick vi betala för kalaset (håll tummarna att försäkringen täcker det denna gång!), läsa igenom skötselinstruktionerna och sedan bar de ut en mycket omtöcknad liten vovve. Tyvärr fick vi inte den här gången heller prata med veterinären (Jarmo Rintasalo) som opererat henne, så vi vet inte mer än det som står i pappren och lite vad sköterskan sa. Om jag förstått det rätt har Alma opererats med "den gamla metoden" som funkar bra på små hundar. Man har i alla fall putsat upp leden och ersatt det söndriga korsbandet med en syntetisk dubbel lina utanför ledkapseln. Linan ska stöda upp leden så att underbenet inte ska kunna glida framåt.

Kort på finska: Alman eturistisiderepeämä on hoidettu nivelen ulkopuolisella tekniikalla. Katkenneen eturistisiteen tehtävän korjaamiseksi nivelen ulkopuolelle on asennettu kaksinkertainen paksu sulamaton lanka, joka tukee nivelltä estäen sääriluun liukumisen eteenpäin. Ennen tätä nivel puhdistettiin.

Nu börjar konvalescenstiden. Under de första två veckorna ska vi gå riktigt korta promenader med henne, bara för att uträtta behoven, sen så småningom förlängs promenaderna. Rörligheten ska begränsas i 6 eller 8 veckor (igen står det olika antal veckor på de olika pappren). Stygnen ska tas bort om ca 2 veckor. Inga hopp eller snabba språng- det är ju det allra värsta och svåraste med vår lilla yrboll.

Jämfört med förra operationen har Alma kanske varit aningen piggare efter gårdagens operation. Hon var ju förstås ynklig och pipade igår på eftermiddagen och kvällen, men natten gick rätt så bra (eller så har husse som sov med henne sovit så djupt att han inte hört nåt). Idag har hon följt efter mig som en skugga så gott som hela dagen och haft lite problem att slappna av, men hon verkar inte ha så grymt ont (sist så skakade hon i benet många dagar efteråt). Hon stöder ännu inte på benet, men hoppar framåt på tre ben.

Lägger in en bild av Alma ute på terrassen dit jag tog henne för att jag tänkte att hon skulle få sitta och snusa lite frisk luft. Normalt tar vi ju förstås av henne tratten då hon är ute, men nu var det tänkt att hon skulle få sitta en längre stund och jag ville inte att hon skulle börja slicka sitt sår. Nå, utevistelsen blev inte så långvarig, för hon kunde inte slappna av utan bara följde mig som en skugga där också. Stackarn!
 

Oj, det tog länge att skriva det här inlägget. Nu blir det marsch i säng omedelbart! God natt!

Kram,

Knäoperationsrapport

Idag var vi då med Alma på knäoperation till Seinäjoki. Operationen gick bra, men Alma är förstås rätt så ynklig just nu. Efter att just ha nattat Ella i över två timmar (hann förstås med en del annat mellan att jag sprang in till henne), så orkar jag inte med nån längre rapport idag. Så jag återkommer med utförlig rapport imorgon.

Jag är bara så glad över att operationen gick som den skulle och att Alma vaknade upp ur narkosen efteråt (min värsta skräck är att hon inte skulle göra det). Nu börjar då det tunga jobbet med att hålla henne stilla i 6 veckor.

God natt,

Kära lilla söta Alma

Imorgon på förmiddagen är det dags för Almas knäoperation. Nu ber jag alla bloggläsare att hålla tummarna för att allt går bra för vår älskade lilla vovve!

  

 
Kram,

Söndrigt korsband

Det är fortfarande semestertider och alltför lite tid att uppdatera bloggen... Nu har vi i alla fall kommit hem från Stockholm (mer om det i ett senare inlägg) och har hunnit med en natt ute på villan. Alma är ännu hos hundmoffa (dvs. min pappa/Ellas moffa), där hon trivs så bra och får ta det lugnt med sitt sjuka ben. Men imorgon kommer hon äntligen hem. Som vi har saknat henne!!
  

Innan vi åkte på resan hade ju Alma tid till veterinären för att kolla upp vad som felas hennes haltande ben. Husse var med henne till veterinären. Där blev hon sövd och röntgad, men veterinären kunde inte se att något ben skulle vara brutet. Hon tyckte att knät läkt bra efter operationen för patella luxationen. Hon tyckte också att hennes höfter såg fina ut. Det hon kom fram till var att Alma har brutit korsbandet (hon hade "positiv draglåda", "selvä vetolaatikkoliike", en rörelse som bara kan göras då korsbandet är av). Så hennes papper och röntgenbilderna skickades till Seinäjoki, dit vi sen ringde för att boka tid för operation. Så nu ska stackars Alma genomgå en till knäoperation (nästa måndag) och en likadan konvalescenstid som efter förra operationen!!

Ni kan ju gissa hur ledsna vi är för hennes skull över detta! Hon som älskar att springa lös ute på villan och annars också har energi som ett litet kraftverk. Den långa konvalescenstiden efter förra operationen var verkligen jobbig, men vad gör man...? Vi vill ju såklart att hon ska bli frisk och bra i sina ben!

Såhär såg Alma ut efter förra operationen

    

Kram,


PS. Jag fortsätter använda kategorin "Almas knäoperation" också för inläggen om den kommande operationen.

Syprojekt och knärapport

Som jag nämnt tidigare håller jag på med lite syprojekt. Det är verkligen värt att nämnas, för mitt syende de 10 senaste åren har inskränkt sig till några fållade gardiner och byxor. Jag är med andra ord inte så värst bra på att sy. Orsaken till att jag nu tagit fram min mommos gamla, fina, gröna Husqvarna är att vi fått låna en liten korgsäng åt Pärlan, som jag ville piffa upp lite. I korgsängen har husse och alla hans syskon och syskonbarn sovit. Den hade redan ett fint tyg runtom, men jag kände att jag ville ha nåt mera neutralt tyg, så jag bestämde mig för att byta ut det (har nog sparat det gamla också).

Såhär såg korgen ut

Tanken var att sy ett vitt tyg runtom med grå kant och med en liknande spets. Det är detta tyg jag har såna problem med, för det är helt enkelt för tjockt och oföljsamt (använde ett tjockare lakanstyg). Jag fick det inte till någonting, så det blir nog att köpa ett nytt tyg till detta.

Mommos gamla symaskin 

Inne i korgen hade jag i alla fall tänkt ha det lite mjukare och har köpt ett spjälsängsskydd från Ikea som jag klippt till och klätt med nytt tyg. Av samma tyg och det vita lakanstyget sydde jag också påslakan och dynvar (utan dyna) till Pärlan. Jag ids dock inte fästa skyddet innan jag fixat tyget runtom, men såhär ser det i alla fall ut. Ursprungligen hade jag funderat på att inte lägga nåt tyg alls på utsidan av korgen, men tyvärr är rottingen lite söndring på några ställen, så det kanske ändå ser bättre ut med något tyg ovanpå.
  

  

Bosse har tyvärr visat lite väl stort intresse för såväl korgen, som vagnen och t. o. m. babyskyddet, så nu har jag gjort ett försök att avskräcka honom från att hoppa i korgen genom att sätta dit en bit aluminiumfolie. Jag hittade tips om det på nätet. Tydligen ska aluminiumfoliet kännas obehaglig i tassarna. Om det funkar återstår ju att se, men än har han inte ens hoppat upp i korgen... Om någon läsare har nåt bra tips på hur man undviker att katten tar babysängen som favoritplats så tas detta tacksamt emot. Jag är inte så rädd för att han skulle kväva Pärlan eller nåt sånt, men då han bara hårar så j*kligt...

Det börjar vara ett tag sedan jag uppdaterat er på hur det är med Almas knä. Läget är ganska långt oförändrat. Hon går riktigt bra på benet då hon går på det, men håller ändå ännu också på att hoppa på tre ben mellan varven. Musklerna i det opererade benet har ju förstås minskat rejält, så hon blir fort trött i det. Så nu försöker vi få upp muskelstyrkan i benet bl.a. genom att försöka få henne att gå i snön så mycket som möjligt. Sen jumppar vi knäleden som tidigare. Det går väl sakta men säkert framåt, men än är det lång väg kvar. Om några veckor får Alma i alla fall röra sig fritt, men jag måste erkänna att hon nog rör sig så gott som fritt inomhus redan nu. Hon hoppar upp och ner ur soffan och vi har låtit henne göra detta då hon verkar skydda det onda benet då hon gör det. Sen blir det tyvärr några spurter efter Bosse mellan varven också, vilket vi ju gärna skulle vilja undvika. Det är dock rätt omöjligt att förhindra det utan att ha henne instängd i buren hela tiden. Knät verkar i alla fall stabilt och hålls i leden, så nog blir det säkert bra bara hon får tillbaka musklerna runtom knät.

Imorgon blir det besök på mödrapolikliniken direkt från morgonen. Så efter det kanske vi vet mer om när Pärlan kommer till världen...

Ha en bra början på veckan!

Kram,

Snökaos också här

Från sjukstugan inget nytt...eller hur brukar man säga? Här har vi i alla fall fortsättningsvis sjukstuga. Jag är ännu också sjuk och hemma. Det har verkligen varit en långdragen förkylning. I tisdags trodde jag redan att jag var på bättringsvägen. Jag hade inte haft feber på hela dagen, hostade bara lite. Vi var till och med på föräldraförberedelsekurs på kvällen och jag ställde in mig på jobb nästa dag. Men senare på kvällen fick jag feber igen och fick stanna hemma igår också. Jag var in till arbetshälsovården igår och blev sjukskriven resten av veckan. Nu väntar jag ännu på att de ska ringa och berätta vad läkaren sagt om att jag tydligen hade lite för höga infektionsvärden... Nå, hur som helst skulle det vara skönt att slippa sjukan nu. Snart har det gått en vecka då jag knappt har orkat göra någonting... och här skulle finnas en hel del att göra. Bebisen sparkar och på i magen som normalt, så honom/henne verkar inte sjukan påverka, trots att det känns som att jag kommer att hosta ut den mellan varven.

Igår då vi vaknade insåg vi att det kommit massor av snö under natten. Sammanlagt hade det väl på vissa ställen kommit upp till 40 cm snö. Så snökaoset från söder har anlänt hit också. Det är ju det enda positiva med att vara sjuk, att man inte behöver ge sig ut i trafiken i kaoset. Husse t o m kom och skjutsade mig till arbetshälsovården då han inte trodde att jag ens skulle komma loss ur snödrivan med min bil. Snällt av honom! Nu har vi i alla fall ett riktigt vackert snölandskap utanför dörren. Bilderna nedan är från vår bakgård (fotade genom fönstret för husse har tejpat för terrassdörren så det skall dra mindre).

Nå, ni är säkert mera intresserade av att höra hur Alma mår, än om mina krämpor. Alma mår riktigt bra! Det är idag en vecka sedan operationen. Vi har nu två dagar haft bort förbandet hon haft över såret och hon har nog låtit såret vara. Hon har ju förstås haft tratten på huvudet hela tiden, så hon kommer ju inte åt att slicka det heller. Eftersom vi tar bort tratten då vi går ut, har hon några gånger försökt slicka såret då hon varit ute, men det har vi fort stoppat. Såret verkar i alla fall läka fint. Tyvärr har hon inte desto mera vågat gå på benet än, utan hon linkar nog runt på tre ben än så länge. Ibland kommer man på henne med att i "misstag" sätta ner benet (och inte verkar det ta sjukt heller), men så fort hon inser det drar hon upp det tillbaka. Hon sover nog ännu rätt så mycket, men man märker att hon börjar få lite mer energi. Så vi har försökt hitta på nåt smått aktiverande varje kväll åt henne, så hon får lite hjärngympa. Vi tar tacksamt emot tips på lite aktivering som inte involverar springande och hoppande! Att tugga på ben och liknande är lite svårt med tratten på, så i så fall måste tratten vara borta en stund (och någon hålla koll på att hon inte slickar såret). I skrivandets stund har hon just trängt ihop sig i sin leklåda. Det ser inte särskilt bekvämt ut, men lite sött är det nog...



Ha en skön fortsättning på veckan!

Kram,

Rapport från sjukstugan

Hälsningar från sjukstugan, dag 4. Jag blev som jag befarade förkyld och har feber, så det blev att stanna hemma idag och imorgon åtminstone. Jag har tagit det riktigt lugnt och försökt sova så mycket som möjligt. Läste också en hel bok igår.

Alma sover också största delen av tiden. Hon är nog riktigt pigg och alert då hon är uppe, men har lite svårt då hon inte kan göra så mycket med tratten på huvudet. Ut går vi för att Alma ska få sina behov uträttade, men inga långa sträckor. Hon själv verkar riktigt njuta av att komma ut i friska luften och lägger iväg med sån fart (fortfarande på tre ben), så man knappt hinner med. Vi måste hindra henne från att inte dra i kopplet. Hon vågar ännu inte riktigt lägga ner det opererade benet, men idag då vi var ut och kissade, stödde hon i "misstag" på det sjuka benet (hon brukar ju nämligen lyfta ena bakbenet då hon kissar). Det kommer nog att gå bra att lämna henne ensam sen då jag är frisk, bara hon inte börjar försöka ta av sig tratten och slicka såret. Än så länge har vi lyckats få förbandet att hållas kvar, vi har bytt det en gång och det verkar riktigt rent och fint.

Kram,

Almas knäoperation

Nu har det gått två dygn sedan Almas knäoperation. Jag lovade ju skriva om den redan igår, men efter en natt med sammanlagt några timmars sömn och sedan jobb på det, så orkade jag helt enkelt inte igår. Men nu ska jag skriva ner lite om operationen. Förbered er på ett maratoninlägg..

I torsdag startade vi iväg mot Seinäjoki och Seinäjoen eläinklinikka där Alma skulle opereras. Ovanligt för oss var att vi var på plats i Seinäjoki nästan en timme före vi hade tid för operationen (vi brukar ju annars vara ute i sista minuten). Så vi hann köra omkring lite och ta en promenad med Alma innan vi gick in till veterinären. Veterinären, Jarmo Rintasalo, verkade riktigt kunnig och förklarade lite för oss om operationen innan han gav Alma en sövande spruta. Vi fick stanna med henne tills hon somnat. Det är verkligen ingen trevlig upplevelse att se hur hon riktigt kämpar emot sömnen med alla medel. När hon väl somnat fick vi lämna henne och blev ombedda att komma tillbaka om ca 2,5 h. Vi åkte in till stan och åt och shoppade lite under tiden.

Då vi återkom för att hämta Alma fick vi först lite papper med instruktioner på eftervården och förklaring på hur operationen gått till. Tyvärr fick vi inte prata med kirurgen, han hade väl redan nästa operation på gång. Operationen hade i alla fall gått bra. Eftersom jag inte kan alla begreppen på svenska och alla papper är på finska så skriver jag in det veterinären skrivit rakt av på finska (hoppas ni ursäktar mig ni läsare som inte kan finska):

Kliininen diagnoosi:

Vasemman polven sijoiltaanmenon korjaus. Reisiluun telan sisäreuna oli kulunut matalaksi ja polvilumpiosassa oli myös rustovaurio. Telaura syvennettiin ja sääriluun harjanne siirrettiin ulospäin.

På ett annat papper stod det såhär om åtgärderna:

Koiranne polvilumpion sijoiltaanmeno on korjattu leikkauksessa. Polvilumpiossa alaspäin lähtevän siteen kiinnityskohta sääriluussa on sahattu irti, siirretty ulospäin ja kiinnitetty metallinauloilla. Löystynyt nivelkapseli on kiristetty ompeleilla.

Alma får gå på benet, så fort hon själv är redo för det. Ännu är det nog för sjukt för att hon skulle vilja lägga ner det ens. Det brukar ta några dagar innan de är redo för det. Under första 6 veckorna ska hon inte motioneras, utan vi går bara ut för att uträtta behoven (högst 15 minuter). Nu just bär vi ut henne, hon hoppar runt lite på tre ben, kissar och så går vi in igen. Om två veckor ska stygnen bort och hon får inte slicka på såret. Därför har hon tratten på huvudet som ni ser på bilden. Efter ca 6 veckor kan vi så småningom gradvis börja ta lite längre promenader. Hela tiden i kort koppel för att undvika hoppande, halkande och annat som kan vara dåligt för knät. Inomhus är det ju svårare, men än så länge har hon inte gjort försök att hoppa. Men jag kan tänka mig att hon försöker sig på det så snart smärtan i benet minskar. Efter att stygnen tagits bort får vi så smått börja rehabiliteringen genom att böja knät ca 10 gånger 2-3 gånger om dagen. Två månader efter operationen ska hon kunna röra sig normalt. Hon fick antibiotika och två olika värkmediciner (den ena som säkert är starkare, Tramal-droppar, ska hon bara ta i några dagar).

Första kvällen och natten var hon jätteorolig och hade säkert ont. Hon vågade inte lägga sig ned, så vi måste hjälpa henne med det. Det blev en hel del av det under natten, då hon med jämna mellanrum ställde sig upp och stod och gungade och gnällde. Jag försökte lägga henne i buren bredvid sängen, men där lade hon sig inte och det gick inte riktigt att hjälpa henne att lägga sig där. Så det slutade med att jag tog soffdynorna på golvet i vardagsrummet och en bädd åt Alma bredvid och där sov vi (ja, sammanlagt då några timmar...).  Igår var husse hemma med henne under dagen och det gick redan bättre. Hon är nu helt lugn och lägger sig ner själv riktigt fint. Såklart det märks att hon har ont, men inte lika mycket som i början.

Ja, så vi har nog en tuff tid framför oss, både Alma och matte och husse som skall hålla koll på henne. Jag är glad att vi gjorde operationen redan nu, så att hon förhoppningsvis hunnit bli lite bättre innan babyn kommer. Själv tror jag att jag drog på mig en förkylning natten då vi sov på vardagsrumsgolvet (det drar rejält från terassdörren), för nu är jag sjuk i halsen och känner mig allmänt sjuk. Så vi tar det lugnt nu i helgen och försöker mota bort förkylningen och sköta om vår lilla sjukling. 



Ha en skön helg!

Kram,

Mellanrapport nr 2

Jag tror att jag tar den utförliga berättelsen först imorgon, nu är vi så trötta. Kvällen har varit väldigt orolig. Stackars lilla Alma har så ont och har svårt att ligga stilla. Istället blir det att hon står på ett ställe (på 3 ben) och gnyr. Oj vad man tycker synd om henne! Hon har i alla fall två olika smärtstillande mediciner och antibiotikakur, så hoppas det värsta onda försvinner snart. Vi får se hur natten blir...

God natt!

Mellanrapport

Sticker in en mellanrapport. Almas operation gick bra och nu har vi kommit hem. Hon är ordentligt groggy än. Stackarn är lite ynklig och ligger och pipar.  Berättar utförligare ikväll, nu ska jag sköta om min vovve.

Kram,

Operationsdax

Imorgon är det då dags för vår älskade Almas knäoperation. Hoppas ni alla håller tummarna för att det går bra! Själv är jag mest nervös över att hon ska sövas... Återkommer och berättar hur det gick imorgon kväll.

Kram,

Inbokat

Nu har Alma knäoperation inbokad till nästa veckas torsdag, dvs. 13.1.2011. Operationen skall göras vid Seinäjoen eläinklinikka. Någon som har erfarenhet av dem? Det var i alla fall dem som veterinären vid Västkustens djurklinik rekommenderade, så litar på dem. Det känns lite ruskigt att vår lilla Alma ska sövas och genomgå operationen, men om hon blir bättre i benet är det ju absolut värt det! Men hur vi ska få vår lilla klätterapa att inte hoppa och klättra i soffan på två månader är ju sen en svårare uppgift. Tips på hur man gör detta tas emot med tacksamhet...

Kram,