Almas knäoperation

Nu har det gått två dygn sedan Almas knäoperation. Jag lovade ju skriva om den redan igår, men efter en natt med sammanlagt några timmars sömn och sedan jobb på det, så orkade jag helt enkelt inte igår. Men nu ska jag skriva ner lite om operationen. Förbered er på ett maratoninlägg..

I torsdag startade vi iväg mot Seinäjoki och Seinäjoen eläinklinikka där Alma skulle opereras. Ovanligt för oss var att vi var på plats i Seinäjoki nästan en timme före vi hade tid för operationen (vi brukar ju annars vara ute i sista minuten). Så vi hann köra omkring lite och ta en promenad med Alma innan vi gick in till veterinären. Veterinären, Jarmo Rintasalo, verkade riktigt kunnig och förklarade lite för oss om operationen innan han gav Alma en sövande spruta. Vi fick stanna med henne tills hon somnat. Det är verkligen ingen trevlig upplevelse att se hur hon riktigt kämpar emot sömnen med alla medel. När hon väl somnat fick vi lämna henne och blev ombedda att komma tillbaka om ca 2,5 h. Vi åkte in till stan och åt och shoppade lite under tiden.

Då vi återkom för att hämta Alma fick vi först lite papper med instruktioner på eftervården och förklaring på hur operationen gått till. Tyvärr fick vi inte prata med kirurgen, han hade väl redan nästa operation på gång. Operationen hade i alla fall gått bra. Eftersom jag inte kan alla begreppen på svenska och alla papper är på finska så skriver jag in det veterinären skrivit rakt av på finska (hoppas ni ursäktar mig ni läsare som inte kan finska):

Kliininen diagnoosi:

Vasemman polven sijoiltaanmenon korjaus. Reisiluun telan sisäreuna oli kulunut matalaksi ja polvilumpiosassa oli myös rustovaurio. Telaura syvennettiin ja sääriluun harjanne siirrettiin ulospäin.

På ett annat papper stod det såhär om åtgärderna:

Koiranne polvilumpion sijoiltaanmeno on korjattu leikkauksessa. Polvilumpiossa alaspäin lähtevän siteen kiinnityskohta sääriluussa on sahattu irti, siirretty ulospäin ja kiinnitetty metallinauloilla. Löystynyt nivelkapseli on kiristetty ompeleilla.

Alma får gå på benet, så fort hon själv är redo för det. Ännu är det nog för sjukt för att hon skulle vilja lägga ner det ens. Det brukar ta några dagar innan de är redo för det. Under första 6 veckorna ska hon inte motioneras, utan vi går bara ut för att uträtta behoven (högst 15 minuter). Nu just bär vi ut henne, hon hoppar runt lite på tre ben, kissar och så går vi in igen. Om två veckor ska stygnen bort och hon får inte slicka på såret. Därför har hon tratten på huvudet som ni ser på bilden. Efter ca 6 veckor kan vi så småningom gradvis börja ta lite längre promenader. Hela tiden i kort koppel för att undvika hoppande, halkande och annat som kan vara dåligt för knät. Inomhus är det ju svårare, men än så länge har hon inte gjort försök att hoppa. Men jag kan tänka mig att hon försöker sig på det så snart smärtan i benet minskar. Efter att stygnen tagits bort får vi så smått börja rehabiliteringen genom att böja knät ca 10 gånger 2-3 gånger om dagen. Två månader efter operationen ska hon kunna röra sig normalt. Hon fick antibiotika och två olika värkmediciner (den ena som säkert är starkare, Tramal-droppar, ska hon bara ta i några dagar).

Första kvällen och natten var hon jätteorolig och hade säkert ont. Hon vågade inte lägga sig ned, så vi måste hjälpa henne med det. Det blev en hel del av det under natten, då hon med jämna mellanrum ställde sig upp och stod och gungade och gnällde. Jag försökte lägga henne i buren bredvid sängen, men där lade hon sig inte och det gick inte riktigt att hjälpa henne att lägga sig där. Så det slutade med att jag tog soffdynorna på golvet i vardagsrummet och en bädd åt Alma bredvid och där sov vi (ja, sammanlagt då några timmar...).  Igår var husse hemma med henne under dagen och det gick redan bättre. Hon är nu helt lugn och lägger sig ner själv riktigt fint. Såklart det märks att hon har ont, men inte lika mycket som i början.

Ja, så vi har nog en tuff tid framför oss, både Alma och matte och husse som skall hålla koll på henne. Jag är glad att vi gjorde operationen redan nu, så att hon förhoppningsvis hunnit bli lite bättre innan babyn kommer. Själv tror jag att jag drog på mig en förkylning natten då vi sov på vardagsrumsgolvet (det drar rejält från terassdörren), för nu är jag sjuk i halsen och känner mig allmänt sjuk. Så vi tar det lugnt nu i helgen och försöker mota bort förkylningen och sköta om vår lilla sjukling. 



Ha en skön helg!

Kram,