Snökaos också här

Från sjukstugan inget nytt...eller hur brukar man säga? Här har vi i alla fall fortsättningsvis sjukstuga. Jag är ännu också sjuk och hemma. Det har verkligen varit en långdragen förkylning. I tisdags trodde jag redan att jag var på bättringsvägen. Jag hade inte haft feber på hela dagen, hostade bara lite. Vi var till och med på föräldraförberedelsekurs på kvällen och jag ställde in mig på jobb nästa dag. Men senare på kvällen fick jag feber igen och fick stanna hemma igår också. Jag var in till arbetshälsovården igår och blev sjukskriven resten av veckan. Nu väntar jag ännu på att de ska ringa och berätta vad läkaren sagt om att jag tydligen hade lite för höga infektionsvärden... Nå, hur som helst skulle det vara skönt att slippa sjukan nu. Snart har det gått en vecka då jag knappt har orkat göra någonting... och här skulle finnas en hel del att göra. Bebisen sparkar och på i magen som normalt, så honom/henne verkar inte sjukan påverka, trots att det känns som att jag kommer att hosta ut den mellan varven.

Igår då vi vaknade insåg vi att det kommit massor av snö under natten. Sammanlagt hade det väl på vissa ställen kommit upp till 40 cm snö. Så snökaoset från söder har anlänt hit också. Det är ju det enda positiva med att vara sjuk, att man inte behöver ge sig ut i trafiken i kaoset. Husse t o m kom och skjutsade mig till arbetshälsovården då han inte trodde att jag ens skulle komma loss ur snödrivan med min bil. Snällt av honom! Nu har vi i alla fall ett riktigt vackert snölandskap utanför dörren. Bilderna nedan är från vår bakgård (fotade genom fönstret för husse har tejpat för terrassdörren så det skall dra mindre).

Nå, ni är säkert mera intresserade av att höra hur Alma mår, än om mina krämpor. Alma mår riktigt bra! Det är idag en vecka sedan operationen. Vi har nu två dagar haft bort förbandet hon haft över såret och hon har nog låtit såret vara. Hon har ju förstås haft tratten på huvudet hela tiden, så hon kommer ju inte åt att slicka det heller. Eftersom vi tar bort tratten då vi går ut, har hon några gånger försökt slicka såret då hon varit ute, men det har vi fort stoppat. Såret verkar i alla fall läka fint. Tyvärr har hon inte desto mera vågat gå på benet än, utan hon linkar nog runt på tre ben än så länge. Ibland kommer man på henne med att i "misstag" sätta ner benet (och inte verkar det ta sjukt heller), men så fort hon inser det drar hon upp det tillbaka. Hon sover nog ännu rätt så mycket, men man märker att hon börjar få lite mer energi. Så vi har försökt hitta på nåt smått aktiverande varje kväll åt henne, så hon får lite hjärngympa. Vi tar tacksamt emot tips på lite aktivering som inte involverar springande och hoppande! Att tugga på ben och liknande är lite svårt med tratten på, så i så fall måste tratten vara borta en stund (och någon hålla koll på att hon inte slickar såret). I skrivandets stund har hon just trängt ihop sig i sin leklåda. Det ser inte särskilt bekvämt ut, men lite sött är det nog...



Ha en skön fortsättning på veckan!

Kram,