Syprojekt och knärapport

Som jag nämnt tidigare håller jag på med lite syprojekt. Det är verkligen värt att nämnas, för mitt syende de 10 senaste åren har inskränkt sig till några fållade gardiner och byxor. Jag är med andra ord inte så värst bra på att sy. Orsaken till att jag nu tagit fram min mommos gamla, fina, gröna Husqvarna är att vi fått låna en liten korgsäng åt Pärlan, som jag ville piffa upp lite. I korgsängen har husse och alla hans syskon och syskonbarn sovit. Den hade redan ett fint tyg runtom, men jag kände att jag ville ha nåt mera neutralt tyg, så jag bestämde mig för att byta ut det (har nog sparat det gamla också).

Såhär såg korgen ut

Tanken var att sy ett vitt tyg runtom med grå kant och med en liknande spets. Det är detta tyg jag har såna problem med, för det är helt enkelt för tjockt och oföljsamt (använde ett tjockare lakanstyg). Jag fick det inte till någonting, så det blir nog att köpa ett nytt tyg till detta.

Mommos gamla symaskin 

Inne i korgen hade jag i alla fall tänkt ha det lite mjukare och har köpt ett spjälsängsskydd från Ikea som jag klippt till och klätt med nytt tyg. Av samma tyg och det vita lakanstyget sydde jag också påslakan och dynvar (utan dyna) till Pärlan. Jag ids dock inte fästa skyddet innan jag fixat tyget runtom, men såhär ser det i alla fall ut. Ursprungligen hade jag funderat på att inte lägga nåt tyg alls på utsidan av korgen, men tyvärr är rottingen lite söndring på några ställen, så det kanske ändå ser bättre ut med något tyg ovanpå.
  

  

Bosse har tyvärr visat lite väl stort intresse för såväl korgen, som vagnen och t. o. m. babyskyddet, så nu har jag gjort ett försök att avskräcka honom från att hoppa i korgen genom att sätta dit en bit aluminiumfolie. Jag hittade tips om det på nätet. Tydligen ska aluminiumfoliet kännas obehaglig i tassarna. Om det funkar återstår ju att se, men än har han inte ens hoppat upp i korgen... Om någon läsare har nåt bra tips på hur man undviker att katten tar babysängen som favoritplats så tas detta tacksamt emot. Jag är inte så rädd för att han skulle kväva Pärlan eller nåt sånt, men då han bara hårar så j*kligt...

Det börjar vara ett tag sedan jag uppdaterat er på hur det är med Almas knä. Läget är ganska långt oförändrat. Hon går riktigt bra på benet då hon går på det, men håller ändå ännu också på att hoppa på tre ben mellan varven. Musklerna i det opererade benet har ju förstås minskat rejält, så hon blir fort trött i det. Så nu försöker vi få upp muskelstyrkan i benet bl.a. genom att försöka få henne att gå i snön så mycket som möjligt. Sen jumppar vi knäleden som tidigare. Det går väl sakta men säkert framåt, men än är det lång väg kvar. Om några veckor får Alma i alla fall röra sig fritt, men jag måste erkänna att hon nog rör sig så gott som fritt inomhus redan nu. Hon hoppar upp och ner ur soffan och vi har låtit henne göra detta då hon verkar skydda det onda benet då hon gör det. Sen blir det tyvärr några spurter efter Bosse mellan varven också, vilket vi ju gärna skulle vilja undvika. Det är dock rätt omöjligt att förhindra det utan att ha henne instängd i buren hela tiden. Knät verkar i alla fall stabilt och hålls i leden, så nog blir det säkert bra bara hon får tillbaka musklerna runtom knät.

Imorgon blir det besök på mödrapolikliniken direkt från morgonen. Så efter det kanske vi vet mer om när Pärlan kommer till världen...

Ha en bra början på veckan!

Kram,