Pokaler och priser

I lördags tog matte mig på mitt livs andra Mach show (inofficiell utställning där alla hundraserna tävlar mot varann). Denna gång var det Vaasan agilityseura som ordnade den. Om du redan hann titta på bilderna, så såg du att det gick jättebra. Hundarna var uppdelade i tre klasser: valpar (där jag var anmäld), små hundar och stora hundar. I valpklassen var det 29 hundar anmälda. Först fick vi alla gå in i ringen så domaren fick se oss alla tillsammans. Sedan gick vi in två och två och fick springa runt i ringen och domaren tittade på oss, kände på oss och kollade våra tänder. Sedan gav han den ena (som han tyckte var bättre) rött band och den andra blått band. Jag fick blått band efter den ronden.

Efter att alla gått igenom samma behandling, ställdes alla som fått blått band och alla som fått rött band emot varandra. Och kan ni tänka er, jag vann av de blåa!! Matte blev så omtumlad så hon förstod inte att vi skulle ställa upp oss och få priser, utan domarassistenten fick säga till oss. Jag fick en pokal, en röd/vit rosett (eller vad de nu kan kallas), en påse hundmat och en hundfrisbee och så kom jag vidare till Best in Show dit vinnarna av alla blåa och röda i de tre klasserna kom (dvs. sammanlagt 6 hundar). Där kom jag sedan på sjätte plats och fick en till pokal och vit/lila rosett och en påse hundgodis. Gissa om matte var stolt (och husse också då vi kom hem och berättade). Hundmoffa var och tittade på showen och han tyckte också att jag var såå duktig.

Matte säger att detta bara var träning, att nästa helg är det en riktig utställning då jag måste uppföra mig ännu bättre. På en utställning träffar man mycket andra hundar och det tycker jag ju är kul. Det jag inte riktigt gillar är då jag måste stå fint så länge, jag vill helst sitta ner emellanåt, men det får jag inte för matte. Hon tvingar upp mig igen och flyttar på mina ben och sånt. Sen håller hon en godis framför näsan på mig utan att ge den åt mig, vad är det för sätt? Nå, om jag uppför mig tillräckligt bra så brukar jag nog få godisen till slut.

Matte har berättat att det utöver mig är tre andra gårdshundar anmälda till utställningen på lördag. Det ska bli roligt att se några rasfränden, jag har ju inte träffat andra än mamma och syskonen och de två gårdisarna som bor här i Vasa (Tove och Åsa) och det börjar vara länge sedan.

Vinnarhälsningar från Alma.