Friare

Som ni kan se på bilden började Alma löpa igen förra veckan. Bilden är dock från förra gången hon löpte (lite smalare är hon nog just nu). Då var husse också på resa. Nu har han i alla fall kommit hem och hämtade bl.a. med sig färskade orkidé-snittblommor. Vackra!

Funderar ni över rubriken? Alma är ju lite avundsjuk på sina systrar och mamma som har en massa friare som springer och hälsar på dem då de löper. Idag morse hade Alma dock en alldeles egen friare på besök. En spetsliknande lös hund stod nämligen på vår gård då vi kom ut imorse för vår morgonpromenad. Det var ju förstås en hane och han började följa med oss. Jag försökte fånga honom, men utan resultat. Jag var ju rädd för att han skulle bli under en bil om han kom med, men jag fick honom bortschasad. Då vi gått en bit märkte jag att han följt med oss i alla fall. Sista biten försökte jag riktigt locka med honom för att han skulle komma nära oss och följa med oss över vägen (istället för att spinga över på eget bevåg). Då vi kom hem fick jag faktiskt honom lurad in i vindfången. Jag släppte in Alma i lägenheten och ropade till husse att hämta telefonen. Som tur hade killen en telefonnummer på sin sele.  Jag ringde upp hans matte, som lovade komma efter honom. Men hon skulle duscha först... vilket jag hade lite svårt att förstå mig på. Nå, hon kom i alla fall innan jag skulle iväg till jobbet, men stackars killen fick spendera tiden i vår vindfång tills dess. Men där låg han riktigt snällt och väntade. Alma och Bosse sprang emellanåt till dörren och funderade över vem som var där på andra sidan. Så vår morgon började lite mer händelserikt än måndagsmorgnarna normalt brukar göra och Alma fick prova på att ha en egen friare. Inte för att hon nu var desto mer intresserad av honom i nåt sådant avseende. :)

Kram,