Att jag aldrig lär mig... Man borde aldrig skriva ut om något går bra, för då börjar det genast krångla. Så snart jag konstaterat att Ella sovit lite bättre några nätter, så började hon krångla igen. Inatt var hon vaken två längre snuttar (som kändes som flera timmar fastän de inte var det) och vaknade och somnade om några gånger utöver dessa. Dessutom hade Bosse nattligt besök av en annan katt utanför terassfönstret. En besökare som brukar komma ganska ofta och som hälsades med en massa skrap på fönstret av Bosse. Skrapet fick också Alma att vakna till liv och rusa dit. En himla massa spring blev det som ni hör inatt, så idag har jag varit lite seg.
Idag har vi haft ordentligt kallt med kring -20 grader. Att gå ut på vagnpromenad var därför uteslutet, så Ella skulle sova inomhus. Hon vägrade somna före lunchen, fick komma upp då jag inte orkade kämpa längre än 20 minuter. Sen åt hon lunch, men ville heller inte somna efter lunchen. Så jag bestämde mig för att packa oss i bilen (som faktiskt stod i garaget och var någorlunda varm, tack vare min snälla sambo) och åka in till stan på några ärenden. Ute på stan sov Ella äntligen en timme i vagnen, men det är också allt hon sovit idag. Så ikväll somnade hon gott och hur den inkommande natten blir återstår att se... Usch då, ni måste ju bli trötta på mitt refererande av Ellas sömn och brist på sömn. Kanske inte så roligt att läsa alla gånger, men jag vill ändå dokumentera det här på bloggen. Hur som helst så får vi hoppas att det är tänderna som spökar och att det blir bättre snart.
Kameran har förblivit oanvänd de senaste dagarna, så nu bjuder jag på en bild tagen för några veckor sedan istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar