Ja, jag glömde ju berätta det viktigaste. Ella går ju som bekant ännu inte utan stöd. Hon har tagit några enstaka steg nästan som i misstag tidigare, men idag kan vi nog säga att hon tog sina första medvetna steg utan stöd. Hon stod också flera gånger en längre stund utan stöd och var själv så stolt. Nu håller vi tummarna för att den där rädslan för att släppa taget håller på att försvinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar