Ellas 1-årspresenter

Här kommer äntligen inlägget om Ellas 1-årspresenter, som jag har haft i utkastet en längre tid. Jag har bl.a. kämpat med att få de lodräta bilderna bredvid varandra, men jag lyckas inte utan att någonting hoppar nånstans där det inte ska vara. Jag kan inte fatta vad det är som gör det så svårt! Blir SÅ irriterad då jag inte får dem som jag vill! Jag hoppas jag fick med alla presenter. Förutom dessa fick Ella också ett helt dockmöblemang som min faster gjort, men det ska jag göra ett eget inlägg om i nåt skede. Stort tack till alla som uppvaktat vår älskade lilla tjej med alla dessa fina presenter!

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kan själv

Jag har ju nämnt några gånger här på bloggen att Ella äter dåligt och har gjort det en lång tid. Jag har tänkt skriva ett inlägg om det flera gånger, men aldrig riktigt orkat ta tag i det. Men istället för ett desperat "hjälp oss att få flickan att äta"-inlägg, så kan jag nu skriva ett mera hoppingivande inlägg. Fram tills för en tid sen snörpte hon mestadels ihop munnen då vi kom i närheten med en sked med mat. Fruktpuré kunde gå ner och om hon fick mat i bitar så hon kunde äta med händerna fick hon ner en del, men resten var det svårare med. Man fick locka och avleda med leksaker eller annat, då kunde hon äta några skedar. Måltiderna präglades inte riktigt av den positiva atmosfär de borde ha gjort alla gånger. Ja, såklart var det måltider då det gick bättre också, så hon tynade ju inte helt bort, men i alla fall kändes det tråkigt då hon åt så lite.

Men nu har det mitt i allt vänt. Kring 1-års dagen köpte vi en ergonomisk sked och gaffel som är tänkt att barnet själv ska kunna använda. Hon har nu börjat försöka äta själv och i och med detta började hon faktiskt äta! Nu äter hon själv med sked/babygaffel (med varierande resultat förstås) och samtidigt är det också ok att vi matar henne med en egen sked. Nu äter hon nästan tomt på fatet utan problem. Gissa hur härligt det känns att se henne äta med så god aptit?! Det värmer verkligen i mammahjärtat att se henne äta och vara så glad när hon gör det. Hon är så stolt då hon kan själv, älskade lilla vännen!

Dagen har vi spenderat hemma. Ella är fortfarande förkyld, stackarn, så jag tänkte hon skulle få vila ordentligt. Hon sov ute i vagnen mellan klockan 10 och 13 och det var också dagens enda dagssömn. Hon orkade ändå ända tills det var dags att gå och sova, men de sista timmarna märkte man nog att hon var lite väl trött och hon somnade direkt jag lade henne i säng. Vi är inne i en period då vi provar oss fram till hur den optimala dagssömnen ser ut. I nåt skede ska jag skriva ett inlägg om sömnen också, då jag får inspiration. Sov gott!

Vänskapsvecka och förkylning

Älskade lilla (snoriga) vännen min!

Det har varit lite glest mellan inläggen här den senaste veckan, men som ni vet har jag ju varit ensam hemma med Ella och därmed haft fullt upp. Under veckans gång har vi hunnit träffa många goda vänner, en del t o m tre gånger (!). Det är härligt att så många har haft tid att träffa oss och därmed fått våra dagar att gå lite fortare. Ella har faktiskt ätit sin kvällsgröt borta tre kvällar denna vecka, men vi har ändå hunnit hem till läggdags. Ja, och maten smakar ju alltid bättre i gott sällskap!

Som jag skrev i förra inlägget blev Ella förkyld natten till fredagen, då hon började hosta och snora. Under fredagen blev det värre och förra natten var riktigt jobbig då hon vaknade och grät med jämna (korta) mellanrum då hon var så snorig. Idag har hennes näsa runnit som en öppen kran, så det har blivit en hel del nästorkande, vilket förstås irriterat den lilla näsan. Vi har en näsfrida som funkar bra, men Ella hatar då jag försöker suga snoret med den. Åh, då man skulle kunna förklara för henne att det faktiskt skulle hjälpa om hon lät mig göra det som måste göras. Ikväll somnade hon direkt, men har redan vaknat några gånger, så vi får se hur natten blir.

Sambon skulle egentligen ha kommit hem i eftermiddags, men pga flygförseningar måste han övernatta i Helsingfors. Men imorgon på förmiddagen borde vi senast ha honom hemma. Håll tummarna för vår del att detta verkligen kommer att ske!

Första tandläkarbesöket

 

Igår hade Ella fått kallelse till sin första tandgranskning. Besöket hos tandläkaren gick bra, trots att hon under natten innan besöket hade blivit lite förkyld. Det kändes nästan som om förkylningen blev värre under tiden vi var hos tandläkaren och snoret bara rann. Stackars liten! Hon fick en tandborste, som genast skulle smakas på, så att tandläkaren skulle få känna henne i munnen. Detta gick också bra och allt såg fint ut, enligt tandläkaren. Med oss hem fick vi också de två tandkrämssorterna som innehåller den rekommenderade dosen fluor och några broschyrer. Det visade sig att den tandkräm (Colgate) vi använt innehåller för stor dos fluor, trots att den är för barn i åldern 0-6 år. Men som sagt, det är bara rekommendationer och ingen fara då det ändå är en sån liten klick tandkräm som används. Vi får hoppas att tandläkarbesöken kommer gå lika bra också i framtiden för vår lilla tjej!

Maratonsömn

Ella sover ute på terrassen. Hon har snart sovit 3,5 timme. Den senaste timmen (om inte längre) har jag själv inte fått nåt vettigt gjort, jag går bara och väntar på när hon ska vakna, för såhär länge brukar hon ju absolut inte sova. Skulle helst inte gå och väcka henne heller, men snart får jag väl lov att göra det. Sambon ringde lägligt just när jag inte hade annat för sig, men tyvärr orsakade vädrets makter att samtalet hela tiden avbröts, så vi hann inte byta många ord. Vi får hoppas han kan ringa senare med bättre tur.

I eftermiddag tänkte vi åka in till stan en sväng, där vi sen ska träffa en kompis till mig och gå och äta en bit mat. Så där får vi väl kvällen också att gå. Har ni förresten sett vad Ellas hår nästan lockar sig i nacken, sådär på tal om lingonsylt...

Mamma-babyträffar

De två senaste dagarna har gått i mamma-babyträffarnas tecken. Igår spenderade vi kvällen med Ellas kompisar Elin och Anton med mammor, tyvärr utan kamera och idag spenderades dagen med mammorna och 1-åringarna i mamma-babygruppen. Nog är de härliga alla barnen. Det är så roligt att se hur de har börjat ha roligt tillsammans. Ja det syns faktiskt på bilderna också, eller hur?

 

Det börjar vara svårt att få en gruppbild 

 

Jag och dagens lill-värd med en bok med härliga bilder

Eftermiddagen och kvällen spenderade vi sen på tumis jag och Ella. Själv är jag ordentligt öm i kroppen och full med blåmärken efter att ha halkat på gården då jag skulle lyfta in vagnens underrede i bilen. Jag ramlade med all kraft på rygg och fick underredet över mig och är sjuk lite allstans, men inget verkar i alla fall brutet. Till all lycka hade jag i alla fall hunnit sätta in Ella i bilen, det hade varit hemskt att vurpa med henne i famnen!! Nå, dagen slutade i alla fall helt ok, då jag och Ella gick i bastun (nå Ella satt mest i badkaret på golvet, men kom nog upp på laven en stund också).

Ja, det måste jag ju också berätta, att vi talade med min mamma/Ellas mommo via Skype ikväll och efter att vi avslutat samtalet så sa Ella tre gånger i följd "mummä". Gissa om det var en mommo som blev stolt då hon fick höra det?!

Vårvinterdag

Första gräsänksnatten avklarades med en timmes vakande kring fem-tiden och några ytterligare korta uppvaknanden, med andra ord en ganska normal natt just nu. När vi vaknat och ätit frukost såg vi att det var soligt och vackert ute. Eftersom vi missade solen igår, ville vi inte ta risken att göra det idag igen, så jag tog en promenad då Ella sov sin första tupplur. Vädret var så härligt (trots lite kall vind), så promenaden förlängdes och förlängdes och tog till slut drygt en och en halv timme. Det var jätteskönt, men jag hade aningen för mycket kläder som vanligt.

Efter lunchen gick vi ut en sväng igen, denna gång med pulkan. På framgården kan man inte åka pulka (antingen är det sandat eller för djup snö), men från bakgården går en stig där sambon kört med snöskoter så snön är packad och där går det bra att gå och dra pulkan. Ella tjöt av skratt då det gick lite hårdare i de små nedförsbackarna på stigen. Lilla sötnosen! Vi passade också på att provsitta pakethållaren på pappans gamla snöskoter och njöt lite av solen på samma gång.

 
När det sen var dags för den andra tuppluren, tänkte jag att Ella kunde sova inomhus, så jag också kunde ta en tupplur. Efter att ha kämpat en dryg timme (med en tjej som bara steg upp i sängen och skrattade då jag försökte lägga henne, trots att man såg hur trött hon var), fick jag ändå packa på henne kläderna och lägga henne i vagnen, där hon sen bara sov 35 minuter. Kvällens nattning gick i samma stil, men till all lycka tog det bara en halvtimme. Själv ska jag också gå och lägga mig, ska bara kika in på några bloggar först... 

Gräsänka

 

Ja, nu var jag gräsänka en vecka framöver. Vilken tur jag har denna lilla sötnos som sällskap. Det blev soligt väder idag, men eftersom vi väntade med att gå ut tills sambon hade åkt, lyckades vi missa det. Just som vi var på väg ut, så gick solen i moln och sen kom det bara mer moln. Så Ella fick sova på terrassen istället. Jag gav mig istället i kast med att hjälpa våren på traven genom att försöka få bort lite snö från terrassen. Jag gav dock upp efter 15-20 minuter, för snön var så hårt packad och jag bara hade en snöskyffel som redskap. Istället tog vi en promenad senare på kvällen då Ella var vaken.

Hoppas ni alla får en bra början på veckan! Själva har vi rätt fullspäckat program denna vecka, men vi inleder ändå veckan med en dag utan program.

Ella 12 månader - månadsinlägg

Nu har det redan gått en vecka sedan Ellas 1 årsdag och jag kom på att jag ju inte skrivit månadsinlägget, så här kommer det nu. Som vanligt lär det säkert uppdateras några gånger vart efter jag kommer på saker. De tidigare månadernas inlägg hittar ni under etiketten "Månadsinlägg".

En månad går så fort och då jag tittar tillbaka på var Ella var i utvecklingen då så känns det som om det inte är så stor förändring. Under månaden som gick ålade hon sig fortfarande fram i väldig fart. På sin 1-års dag tog hon dock sina första krypsteg och nu kryper hon istället. Hon sätter sig inte upp den vanliga vägen (dvs. upp på rumpan), men sitter ofta på knäna. Hon ställer sig gärna upp med stöd och har så smått börjat stå och bara hålla i sig med en hand. Att gå med stöd är också roligt.

Ella tycker om att läsa böcker. Hon bläddrar också gärna i tidningar och förstås är det kul då mamma eller pappa läser högt för henne och pekar gärna ut saker i böckerna. Sladdarna är fortfarande storfavoriter, men annars funkar också leksakspianot eller olika lock och burkar. Hon gillar också musik och ligger gärna och diggar för sig själv. Att bli jagad är också jättekul! Ella tycker om att prata.  Hon säger bl.a. mamma, pappa, Alma, kisse, där, titta, boll ("båh"), tutten och namnam (när nåt är gott, sägs också då vi ska borsta tänderna). Hon härmar också mycket av vad vi säger (också tonfallet). Det är härligt att märka hur mycket hon faktiskt förstår av vad vi säger.

När det gäller maten krånglar Ella fortfarande mer eller mindre. Hon ammades sista gången ca två veckor innan 1-årsdagen, då jag tyckte det fick räcka i samband med att vi båda var jätteförkylda. Nu dricker hon ersättning och vatten till maten. I samband med förkylningen åt hon knappt alls, men nu har maten börjat smaka lite bättre igen, faktiskt bättre än innan sjukan. Fortfarande är det rätter med kyckling som är favoriten, men också olika rätter med pasta och köttfärs är gott. Av frukterna är päron en favorit. Hon äter gärna själv med händerna och har nu börjat försöka äta själv med sked, vilket ofta resulterar i att vi har maten på golvet, väggen, kläderna, ja överallt.

Hon sover i sitt eget rum, men har under månadens gång lidit av separationsångest, vilket har resulterat i en hel del vaknätter. Helst skulle hon vilja att någon av oss sitter bredvid henne hela tiden. Hon somnar 20.30-21-tiden och vaknar oftast kring 7-tiden. Vanligen sover hon två tupplurar (ca 1,5 h/gång), men om hon orkar vara vaken ända till lunch, blir det istället en längre tupplur på eftermiddagen.

Klädstorleken är fortfarande 68, men en del 74:or har också börjat användas.

Måtten vid 12-månader:
Längd: 71,2 cm
Vikt: 7410 g
Huvudomkrets: 46 cm

Lördag

 

Kikar bara in och lägger upp en bild jag tog idag. Det har varit lite tyst här på bloggen, vissa dagar har man bara mindre inspiration att skriva.

Idag fick jag lite egen tid på stan, medan Ella var hemma med pappan. Kvällen passade vi på att mysa och leka lite och äta lite god mat. Det behöver tankas lite "egen tid" för min del, eftersom det från och med imorgon och en vecka framåt blir det inte mycket sådant, då pappan i huset åker på arbetsresa. Ja, och pappan behövde förstås få tanka lite Ella-tid också. Men nu ska jag hoppa i säng, så jag hinner sova nåt också. Förra natten vakade jag igen med Ella i sammanlagt 1,5 timme, för att ändå vakna sju-tiden. Imorgon hoppas vi på sol, så vi ska få vara ute lite också.

God natt! Kram!

Kryptjej

God morgon på er!

Här har vi för ovanlighetens skull varit uppe redan några timmar. Natten har varit bättre än de föregående, så vi har fått lite mer sömn, men ändå var jag såå trött då Ella vaknade vid sju-tiden. Idag är det i alla fall molnigt ute, så vi ska  passa på att bege oss till vår favoritgalleria och sen kanske runda nån loppis också. Vi hade varit färdiga att åka redan tidigare, men det är ju ingen vits då butikerna öppnar först klockan 10. Att loppisarna öppnar först klockan 12 har vi stört oss på många gånger.

Ser ni förresten vad Ella gör på bilden? På sin 1-års dag tog hon äntligen sina första krypsteg och nu kryper hon mer än hon ålar.

Hoppas ni alla har en riktigt bra dag!

Jobbig natt

Idag är en sån dag då jag inte kommer att få något vettigt gjort. Ögonen går nästan i kors av trötthet, för Ella har hållit mig vaken inatt. Det känns som om jag spenderat mera tid i hennes rum än i vårt eget inatt (fast riktigt så är det inte). Hon har vaknat och varit ledsen och absolut velat att jag stannar kvar. Så jag har suttit i stolen i hennes rum, med fötterna på hennes bord och slumrat till mellan varven. Ella har då legat snällt i sängen och antingen slumrat till eller legat och snusat på sin älskade kanin. När jag tyckt att nu sover hon nog och har försökt flytta mig tillbaka till min säng, har hon oftast vaknat efter 5-10 minuter och så började vi om från början. Nu är det inte hosta eller snuva som orsakar detta, utan hon tycks bara vara inne i en period av nån slags separationsångest. Jag hoppas innerligt att det är en period som går snabbt över!



Eftersom jag i så många bloggar har sett riktigt våriga bilder, så ska jag visa er hur det ser ut utanför vårt hem. Här har vi massor av snö och det har varit ordentligt kallt på nätterna, så det känns nog som det är en bit till våren här än. De två första bilderna är från vår bakgård, ni kan se vår julgran som inte kommit längre än ut på gården, haha. Den sista bilden är från framsidan. Bilderna är inte de bästa, men ni ser ju i alla fall hur mycket snö vi fortfarande har.

 

  

Rådgivningsbesök och playdate

Igår var vi ju på 1-års kontroll till barnrådgivningen. Nu äntligen fick vi träffa vår ordinarie hälsovårdare för första gången. Hon var nu också vår sjunde hälsovårdare. Det är nog ganska många på ett år det! Hon verkade i alla fall riktigt trevlig, så vi får hoppas hon är på plats också i fortsättningen. Ellas mått som 1-åring var (med måtten som 10,5 mån inom parentes): 7410 g (7050 g), 71,2 cm (70,2 cm) och huvudomkrets 46 cm (45,5 cm). Hon är liten, men växer i sin egen kurva. Hälsovårdaren hade inget att klaga på. Det kändes skönt, för jag var ju orolig för hur hon växt då hon äter så dåligt mellan varven. Hon skulle ju egentligen ha fått tre vaccinationssprutor också, men vi beslöt gemensamt att skjuta upp det tre veckor framåt, trots att hon kunde ha fått dem nu då hon ändå inte hade feber. Hon har ändå varit mer eller mindre sjuk i två veckor, så jag ville att hennes kropp skulle få tillfriskna helt innan hon fick sprutorna.

På rådgivningen hade vi också träffis med Ellas BB-kompis/mamma-babygrupps-kompis M och hans mamma, eftersom de också råkade ha 1-års kontroll samtidigt. Ella och M är födda på samma dag, så de firade båda sin första födelsedag i söndags. De följde med oss hem för en liten playdate och för att hjälpa oss att äta upp den överblivna kakan. De små kompisarna var så söta och lekte riktigt bra tillsammans (fastän det ser ut som om de bråkade på den andra bilden, haha). Det måste vi absolut göra om!

1-årsdagen i bilder

Morgonen började med paketöppning. Ella fick bland annat en leksaksspis.

Sen blev det kalas, med ännu mera paketöppning då moffa och bonusmommo, fammo och faffa och fastrar/kusiner med familjer kom på besök.

 



I moffas famn var det bra att vila en stund och bekanta sig med nya nalle.

 

Den tredje tårtan, som äntligen blev tillräckligt fuktad och sån som jag ville i smaken. Övning ger färdighet. Men dekoration skulle jag gärna ha lite mer övning med. Vi hade köpt karamellfärg, för att färga en del av sugarpasten, men den glömdes i affären eller kom bort på vägen hem.

***

Idag hade vi besök av en kille som också blev 1 år igår och hans mamma. Men mer om det imorgon. Då får ni också läsa om dagens rådgivningsbesök.

Färdigkalasat

 

Nu har vi kalasat färdigt för denna gång. Jag är så nöjd och lycklig över att vi fått fira vår ettåring med så många nära och kära på sammanlagt tre kalas. Det är härligt att så många velat fira det med oss. Ella har fått så många fina presenter, som jag ska försöka fota någon dag. Lite bilder från dagens kalas kommer säkert också upp imorgon. Här uppe får ni i alla fall se Ella i en av födelsedagspresenterna, en alldeles egen stol (eller hon fick egentligen två sådana). Imorgon ska vi på 1-års kontroll till rådgivningen. Det skulle ha inneburit tre vaccinationssprutor också, men jag tror inte hon kan ta dem nu, för hon är ännu snorig.

Ha en bra början på veckan!

Bättre sent än aldrig: Förlossningsberättelse

Ella 1/2 dygn gammal

  

Jag har redan en längre tid tänkt att jag borde skriva ner min förlossningsberättelse, för jag vet ju att man glömmer så snabbt. Idag är det ju ett år sedan. Jag har hunnit glömma, eller förtränga en del, men jag skriver ner det jag minns (med stöd av pappren jag fick med mig från förlossningsavdelningen). Jag skriver ner det för min egen skull, så man behöver inte läsa om man inte är intresserad. Känsliga kan ju också för säkerhets skull varnas. :)

Den sista veckan innan Ella föddes inleddes med ett besök på mödrapolikliniken, där jag sprungit på extra kontroller de sista veckorna p g a min graviditetshepatos. Det togs nya blodprov och jag fick tid till nästa dag (tisdag) till förlossningen för igångsättning ifall värdena inte blivit bättre. Vi förberedde oss för igångsättning, men blev hemskickade då vi kom på tisdagen då blodproverna visade på förbättrade värden och ultraljud och CTG-kurva visade att allt var bra med babyn. Lite snopna var vi, men samtidigt var vi ju glada för att Pärlan, som vi kallade babyn, skulle få växa till sig lite. Jag fick ny tid om en vecka, ifall ingen förändring skulle ske före det. På måndagen hade man gjort en hinnsvepning, som kanske kunde sätta igång förlossningen lite snabbare, sade man. På onsdag tror jag att en del av slemproppen gick och en del kom också på torsdagen.

På torsdag kväll (dvs. 3.3.2011) kring halv 8, började jag få sjuka sammandragningar, efter att ha ägnat eftermiddag och kväll med att skruva ihop en Ikea-byrå (tips på sätt att starta förlossning!). Värkarna var redan från början rätt regelbundna, men ganska korta. Sambon gick och lade sig som normalt (och har senare sagt att han inte trodde att det var allvar än), men själv kunde jag inte sova utan låg på soffan och klockade värkarna med Värktimer-app på mannens Iphone. Jag tog några Panadol och duschade några gånger. Jag var konstigt lugn, i förväg trodde jag att jag skulle bli panikslagen direkt.
 

Kring 2-tiden ringde jag förlossningssalen då jag kring 2 timmar hade haft värkar med högst 10 minuters mellanrum. De tyckte att jag skulle avvakta lite till, eftersom värkarna ännu var rätt korta (kring 45-50 sek). Jag fick order om att ta mera Panadol. Kring 5 på morgonen väckte jag den blivande pappan och konstaterade att jag tror vi måste börja åka in. Då hade egentligen inte värkarna förändrats så mycket, men de var rejält sjuka. Efter lite "morgongröt" och rastning av Alma åkte vi iväg.

Vi kom in till förlossningssalen kring kl. 6.30 och de tog en CTG-kurva. Sammandragningarna blev förstås lite glesare så fort vi kommit dit och jag var livrädd för att de skulle skicka hem oss. Istället bad de oss ta en kort promenad och komma in för ny kurvtagning om en halvtimme. När vi kom tillbaka blev jag intagen och fick ett eget rum (klockan var kring 10). Samtidigt var det skiftesbyte för barnmorskorna, så en ny barnmorska visade oss till rummet. Till att börja med fick jag en uppvärmd rispåse som smärtlindring. Jag hade i brevet man skulle skicka till förlossningssalen på förhand önskat att få gå i badet om det var möjligt. Barnmorskan kom och frågade om jag ännu ville gå i badet och det ville jag. Jag badade i ungefär en timme. Jag tycker inte att badet lindrade smärtorna desto mer, men det hjälpte åtminstone mig att slappna av mellan värkarna. På grund av hepatosen måste babyns välmående kontrolleras extra ofta (jag tror risken för syrebrist är större), så barnmorskan kom in flera gånger för att ta CTG-kurva för att se att babyn fortsättningsvis mådde bra.

Efter badet fick jag så småningom prova på lustgas och med hjälp av den klarade jag av eftermiddagen. Efter ett andra skiftesbyte och en ny barnmorska konstaterat att jag var öppen 5 cm, frågade jag när man ska ta epiduralen om man vill ha den. Då fick jag den rätt omgående, klockan var då 15.50). Att få epiduralbedövning tyckte jag var lite skrämmande. Jag som inte ens hade behövt sy ett sår eller vara intagen på sjukhus, hade mitt  i allt en massa slangar och nålar fastsatta på mig. Men epiduralen hjälpte mig verkligen att samla nya krafter, för jag började vara helt slut vid detta laget efter en natts vakande och en hel dag efter det med värkar. Man spräckte mina hinnor, så vattnet gick kl. 16.20. Sen slumrade jag till några minuter, då sambon gick och åt lite. I samband med att jag fick epiduralen tror jag att de började ge mig värkstimulerande medicin, för värkarna var fortfarande inte tillräckligt långa/intensiva. Jag minns i alla fall att de justerade dosen flera gånger under kvällen. Senare fick jag en omgång till av epiduralen (kl. 18.50), men då krystningsvärkarna kom igång verkade den inte längre, så det var lustgasen som gällde.

Jag började få krystningsvärkar kl. 19.50. Till en början stod jag upp, men fick efter en stund lägga mig ner. Krystningsskedet tog hela 58 minuter. När väl Pärlan kom ut konstaterade man att hon kom med ansiktet uppåt (normalt har de ansiktet neråt), vilket barnmorskorna inte märkt att hon skulle göra. Så inte undra på att krystningsskedet tog så lång tid, då dessa förlossningar oftast brukar sluta med att barnet tas ut med sugklocka. Barn som kommer ut med ansiktet uppåt brukar kallas för "stjärntittare". Det tycker jag låter lite sött, men jag skulle gärna ha varit utan detta då det innebar en hel del extra kämpande.

Lilla Pärlan föddes i alla fall kl 20.49 fredagen 4.3.2011. Man räknar att förlossningen tagit 21 timmar, eftersom de räknar att förlossningen börjat från då värkarna var regelbundna,  fast jag i själva verket hade haft värkar i flera timmar innan dess. Det blev en jobbigt långdragen förlossning, men det stämmer verkligen då man säger att allt är glömt då barnet väl kommit till världen. Den lycka jag kände då Ella sattes på mitt bröst är nåt jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Jag tror nog pappan kände detsamma. Pappan var för övrigt ett stort stöd för mig under hela dagen och kvällen, jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle ha varit att göra detta utan honom.

Jag har aldrig varit med om att en måltd bestående av några smörgåsar och youghurt kan smaka så himmelskt gott, som den måltid vi blev bjudna på efter förlossningen gjorde. Jag har för övrigt aldrig haft så god aptit som jag hade veckan efter förlossningen.

 
När Ella kommit ut var det igen dags för skiftesbyte (det tredje), så det blev faktiskt så att den barnmorska som tagit emot oss då vi kom in fick sy mig och det blev tyvärr en hel del stygn. Lite konstigt att tänka att hon hunnit vara hemma och sova sin "natt" och ha sin fritid och kommit tillbaka, medan vi kämpat på där på avdelningen.

 
Vi hade inte tagit reda på könet och det är jag så glad över att vi inte gjorde, för det var nog extra roligt att få veta det när hon väl kom till världen. Så om vi får några fler barn, vill jag inte veta könet.

Oj, vad långt det blev. Det är väl knappast nån som orkade läsa ända till slut?

Ella 1 år

Idag blir vår älskade lilla solstråle Ella 1 år. Jag kan inte fatta att det redan gått ett år. Ja, så säger alla, men det är verkligen otroligt hur snabbt tiden har gått. Det känns så stort att vi nu har en 1-åring här hemma. Hon är inte längre nån liten bebis, utan faktiskt en tjej med egen vilja och personlighet!

Grattis på födelsedagen, mammas och pappas älskling! 

 

Nu ska jag ta itu med det sista inför kalaset, men jag har förberett ett tidsinställt inlägg lite senare idag. Sen kommer det vanliga "månadsinlägget" också i nåt skede, men det blir kanske inte idag. Jag hann ta några bilder av 1-åringen, men jag tyckte de blev så tråkiga och tänkte ta fler senare. Under tiden lekte hon vid sin nya leksaksspis och mitt i allt damp hon i golvet med huvet före. Jag hann inte riktigt se hur det gick till, men nu har hon i alla fall en bula i pannan. Så några fler 1-årsbilder blir det knappast tagna idag. Hon grät en liten stund, men nu verkar allt bra igen. Lilla vännen... åh vad man önskar att man kunde stå bredvid henne hela tiden så man kunde undvika att hon stöter sig, men det är ju tyvärr omöjligt.

Andra 1-årskalaset

För ett år sedan denna tid hade jag haft förlossningsvärkar i omkring 2 timmar. Imorgon är det ett år sedan Ella föddes. Idag firade vi detta med hennes andra födelsedagskalas, denna gång för några kompisar (både våra och Ellas). Efter att ha stressat hela dagen pga dålig planering och en del smärre motgångar (bl.a. en kakbotten som gick sönder), var det roligt att få sätta sig ner och umgås en stund med vännerna som vi hinner träffa alltför sällan. Ella tyckte också det var jättekul, då hon fick leka med kompisarna Anton och Elin. Här kommer ett litet bildregn från kalaset. Ordentliga bilder på presenterna får ni se senare.

 

 

   

Tårtan blev tyvärr inte riktigt som jag tänkt mig.
 

Annat som bjöds på var Cake pops, mockarutor (eller snoddas som de heter i min kokbok), smörgåsrån, riskakor och pepparkakor för de yngre, vindruvor och en tonfiskpaj som sambon bakat.

De tre kompisarna

Kvällen avslutades med lite lek med Sound Touch-appen på pappas telefon, jättekul tycker Ella.

Första HVC-besöket

 En snorig näsa

 

De senaste nätterna har vi sovit lite dåligt här hemma. Ella har varit vaken och ledsen och velat ha oss nära. Senaste natten var det extra jobbigt. Jag vakade dryga två timmar med henne, sen tog sambon över och vakade närmare en halv timme innan hon äntligen somnade. Hon var ledsen och kunde inte komma till ro och ställde sig upp i sängen titt som tätt. Hennes förkylning har blivit värre igen och hon var jättesnuvig och hostade. Jag tyckte också hon tog sig för örat mellan varven. Så idag bestämde jag mig för att det var dags för Ellas första besök till hälsovårdscentralen (om man inte räknar med rådgivningsbesöken då förstås).

Vi åkte iväg kring 10-tiden och var förberedda på flera timmars väntan, men vi fick faktiskt komma till en läkare efter ungefär en halvtimme. Läkaren var jättebra och gav så bra instruktioner för hur jag skulle hålla Ella då han kollade öronen, som visade sig se friska ut. Han konstaterade att hon har en hel del slem i lungorna, men att de inte i detta skede kollar infektionsvärdena då hon ändå inte har nån feber. Så vi får återkomma ifall det blir värre.

Under dagen har Ella snorat rejält, men hon har ändå varit pigg och glad så gott som hela tiden. Efter HVC-besöket tog vi en sväng till stan och Ella fick sova i vagnen. Vi åt också lunch på stan. För första gången på länge åt hon en hel matburk utan minsta krångel. Jag tänkte att det berodde på att vi var i en annan miljö, men också middagen blev uppäten utan krångel fastän vi var hemma. Matkrångel har vi haft rejält av de senaste dagarna, ja faktiskt veckorna, men mer om det en annan dag. 

Nu hoppas vi på en frisk tjej, det är ju två kalas som väntar i helgen.

 

Men lika glad tjej ändå.