Köttätande dykare

Här har det igen varit tyst ett tag. I helgen var vi norröver på en god väns bröllop. Under tiden var Ella med sin fammo och faffa för första gången och det hade gått riktigt bra, till och med nattningen trots att den tog länge (men det gör den ju här hemma också)! Det känns skönt att veta att det gick bra.
 

Annars kan vi berätta att Ellas matresa fortfarande går bra. Från och med igår är hon nu också köttätare. Hon fick då smaka på nötkött med potatis. Jag kan säga att det inte såg särskilt gott ut, men Ella verkade gilla det både idag och igår. Bara jag hinner ska jag försöka göra lite sån mat själv också, men kan tänka mig att det är svårt att få purén så slät. Hon har nu fått smaka på följande saker: batat, potatis, majs, squash, palsternacka, blåbär, mango, risgröt, äppel och nötkött. Risgröten äter hon nu till kvällen. Av rotsakerna har jag kokat och pureat en del olika blandningar som jag fryst ner i iskuber så det bara är att tina upp den mängd man behöver. Det, plus köttet, får hon till lunch (och ibland lite fruktpuré till efterrätt) och på eftermiddagen får hon fruktpuré. När vi ska lägga till ett varmt mål vid middagen vet jag inte riktigt. Men kanske vi kör såhär nu veckan till slut åtminstone.

Idag inledde lillan också sin dykkarriär, då hon fick dyka på babysimmen. Husse, ja alltså Ellas pappa (borde nog kolla med honom nån dag vad han hellre vill bli kallad här på bloggen :)), kunde trots allt vara med idag, så då vågade vi oss på dykningen. Vi provade bara två gånger, eftersom Ella idag av nån anledning började frysa så (riktigt hackade tänder mellan varven). Men de gånger vi provade gick det riktigt bra. Annars tyckte hon nog att simmandet var roligt, vilket känns jätteskönt. Så nu har vi anmält oss till fortsättningskursen som börjar genast efter att nybörjarkursen tar slut i mitten av oktober.

Igår var vi på mamma-babyträff. Barnen hade igen utvecklats så massor sen sist. En del har börjat åla sig fram och en till och med kryper lite. Man märkte att bebisarna börjar bli mer gnälliga och frustrerade då de skulle vilja så mycket, men ännu inte kan göra allt de vill. Ska bli intressant att se hur mycket de utvecklats till nästa träff om två veckor. Allt går så snabbt just nu. Jag måste bara visa er två bilder från förra träffen av Ella och kompisen Walter (som också går på babysim med oss). Är de inte söta?
 

Hoppas ni alla får en bra fredag.

Kram,

Ps. Jag har annars fått en Blog-award av Michaela. Tack så mycket! Jag ska skriva mer om den (och svara på frågorna som hörde till den) och skicka den vidare en annan dag.

Majskrokar

Igår fick Ella smaka på majskrokar för första gången. Hon fick smaka på två stycken då vi var och hälsade på min arbetskompis som också är hemma med barn. Som ni ser på bilderna var hon lite fundersam och skeptisk och mest lekte hon med dem, men nog smälte de i munnen till sist.´Kanske vi får ta och köpa henne en egen påse nån gång.

Är den åt mig? Vad är det riktigt?

Menar du mamma att den ska sättas i munnen såhär?

Jag får väl ge det en chans då. Jaiks!
(bilderna är tagna av min arbetskompis son Eddie)

Ikväll var vi på babysim för fjärde gången. Vi hade i förväg bestämt att vi skulle ändra på rutinerna en aning för att se om det hjälper. Om det sen var detta som gjorde susen eller om hon helt enkelt hade en bättre dag vet jag inte, men hur som helst tyckte Ella nu att det var jätteroligt med babysim! Vi blev så glada, för vi hade redan börjat fundera om vi borde skjuta på simmandet en aning om hon också denna gång hade gråtit. Idag började vi så smått förbereda bebisarna för dykning med att hälla vatten över huvudet på dem. Det gick bra! Nästa gång kanske vi ska ha dem att dyka på riktigt. Men vi får se, det kan vara att husse kommer att vara borta då, så vi får se om jag vågar mig på det då inte han är med.

Hoppas ni alla får en riktigt skön fredag!

Kram,

Pappas jacka är bra att ha

Alma ska ju rastas oavsett väder. Ikväll då vi skulle ut så regnade det. Husse var borta så Ella skulle med ut. Jag ville inte sätta henne i vagnen med risk för att hon skulle somna och sen inte somna till natten. Då packade jag ner henne i bärselen och tog på hennes pappas jacka över. Sen ett paraply i handen. Såhär bra blev det. Och Ella var nöjd att få komma med ut och titta på då vovven nosade i dikena. Hon har små nöjda grymtningar för sig då hon tycker nåt är riktigt roligt och just så låter hon då vi är ute med Alma. Gosingen!

   



Kram,



Lite mera sex månader

Nåja, Ella sov ju då jag skrev förra inlägget, så jag fick inte knäppt och inlagt nån bild av henne som sex månader gammal. Nå, nu får ni se några bilder. Ikväll hade vi lite halvårskalas, då gudmor Riikka med dotter (och vårt gudbarn) Elin var på besök. Elin är så söt och hämtar leksaker och Ella, som faktiskt har börjat sitta korta stunder utan stöd. För det mesta är det lite vingligt, men ibland sitter hon förvånansvärt stadigt. Jag tycker hon börjar se så gammal ut då hon sitter, vår lilla tjej!

 

Ella sex månader

Elin och Ella

Såhär fint hår vill jag också ha

Elin hade också med sig presenter åt Ella. Bollen tyckte hon var jättekul.

Då gästerna åkt hem hade vi lite tid kvar innan sängdags, så vi klädde på oss ytterkläderna och gick ut på en kort promenad med Alma. Ella satt i Baby Björn selen med ansiktet framåt, nåt som hon verkligen har börjat uppskatta. Nu då man inte kan gå så långt med Alma pga knät, så är det perfekt att ta Ella i selen på promenaden. Och hon gillar det verkligen!

Imorgon ska vi med Alma till veterinären för att ta bort stygnen efter operationen. Hon ska också vaccineras. Jag tycker att hon de senaste dagarna har börjat gå riktigt bra på benet. Hon haltar förstås, men håller inte det uppe i luften så mycket som tidigare. Vi får se vad veterinären tycker om hennes framsteg.

Hoppas ni alla får en bra kommande vecka!

Kram,

6 månader

Idag blir vår lilla Ella 6 månader. Ett halvt år, stora flickan! Jag kan nog gott säga att det varit det bästa halvåret i mitt liv hittills och jag är så lycklig över att vi fått henne. Jag satt igår och tittade igenom lite foton och kunde konstatera att nog har hon ändrat en hel del sedan hon kom till världen. Från att ha varit ett litet knyte som bara sov och åt, till en liten tjej med personlighet och egen vilja och som intresserar sig så för sin omvärld. Grattis lilla flickan vår, mamma och pappa älskar dig så mycket!
 

4 dygn

1 mån

2 mån

3 mån

4 mån

5 mån

6 månaders bilden lägger jag in senare, för jag kom på att jag inte tagit någon bild på någa dagar och just nu sover hon så gott. Vi är just hemkomna från ett Me&I-party hos en bekant. Jag har inte tidigare stiftat bekantskap med kläderna, men måste konstatera att de hade mycket fina kläder, men förstås rätt så dyra. Sortimentet för så små som Ella är ganska litet, men sen då hon blir större finns det lite mer att välja på. Hur som helst beställde jag dessa söta byxor.

Kram,

Rådgivningsbesök

Idag hade vi då den efterlängtade 6-månaderskontrollen vid barnrådgivningen. Allt var bra med Ellas längd och vikt, men ändå gick jag därifrån med gråten i halsen. Vi tar måtten först, så ska jag sen berätta varför jag var missnöjd. Ellas strategiska mått var nu: vikt 6160 g (+360 g på en månad), längd 63,3 cm (+0,8 cm)och huvudomkrets 42 cm (+0,5 cm). Hon är på lägsta kurvan, men följer den som hon ska vår lilla flicka! Tyvärr blev hon lite blyg för rådgivningstanten (fast om jag kallar henne tant så är jag det själv också för hon var i min ålder eller yngre) och började stortjuta då hon skulle känna på henne, men lugnade ner sig så småningom. Hon tycks nog vara inne i en fas då hon är blyg för främlingar just nu...

Nåja, sen till orsaken till att jag var missnöjd. Vi hade idag (igen!) en vikarie. Det innebär att på sex månader (och 8 besök) har vi haft 4 olika rådgivningstanter. Det kan jag leva med. Det som gör mig förbannad och denna gång också lite ledsen, är att dessa vikarier inte har varit särskilt bra på svenska och det varje gång kännts som att vi inte fått riktigt den "service" vi borde få. Jag har stor förståelse för att man inte lär sig språket om man inte får öva sig (och tror absolut att de gör sitt bästa), men samtidigt är det jättefrustrerande då det är nåt så viktigt som sin dotters växande som man vill tala om och man märker att hälsovårdaren inte säger allt hon kanske skulle säga om hon talade sitt eget modersmål. Jag har ju dessutom ingen skillnad på om man talar svenska eller finska och sade till och med till idag att hon gärna får prata finska (nåt som jag brukar försöka undvika om nån ändå anstränger sig att prata svenska), men hon ville öva sig på svenskan sa hon. Detta skulle jag i alla andra sammanhang stöda, men nu känns det jobbigt. Detta innebar bl.a. att jag kände mig ännu mer osäker på hur vi ska göra med den fasta födan då jag gick därifrån än då jag kom, för svaren var så vaga och kortfattade. Jag blir så ledsen, speciellt då man hör hur bra råd en del andra har kunnat få vid sina besök (av andra hälsovårdare). Till råga på allt fick jag höra att vår ordinarie rådgivningstant (som faktiskt talade rätt bra svenska och annars också kändes jättebra) flyttat till en annan barnrådgivning och att vi nästa gång igen kommer att ha en ny "tant". Suck! Vilken tur att Ellas mommo jobbat på barnrådgivning nån gång i tiden och i alla fall kan ge oss lite råd.

Ni får ursäkta att det blev ett sånt klagoinlägg, men jag behövde avreagera mig lite.

Ikväll fick jag i alla fall lite egen tid då Ella stannade hemma med sin pappa då jag åkte in till stan. För en gångs skull hittade jag lite kläder åt mig själv, bl.a ett par jeans och en trikåtröja. Jag får väl börja erkänna att jag inte kommer att komma i mina före-graviditeten jeans ännu, i alla fall inte så att det skulle kännas bekvämt. Jag tänkte skriva att jag för en gångs skull bara handlade åt mig själv och inget åt Ella, men kom på att så ju inte var fallet. Jag kom ju hem med bl.a., två par strumpor, nya tuttar (nappar alltså haha ), vällingtuttar, en del matburkar och blöjor åt Ella.

Avslutar med en bild på vår solstråle.

Hoppas ni alla får en skön helg!

Kram,

Matprat

Ellas smakande på fast föda går fortfarande bra. Hon har nu smakat på batat, potatis, majs, blåbär och squash - i nämnd ordning. Potatisen fick hon ordentliga kväljningar av, men trots det går den nog ner. Majsen tyckte hon var jättegod och likaså blåbären. Squashen var på burk blandat med batat och också det gick bra ner, så mycket som nu går ner och inte blir utkletat i ansiktet. Blåbären har också varit färdigt på burk, men i fortsättningen kommer jag nog att ge egna blåbär eller så nån annan sort, för jag märkte att det var en hel del fruktsocker tillsatt i den burk jag köpt. Hade inte ens tänkt på att kolla efter sånt i burkarna.
 

Vilken nästa smak blir har jag inte ännu bestämt, men vi ska till rådgivningen imorgon på 6-månaders kontroll, så då får vi väl höra om vi borde börja med kött eller gröt nu och i vilken ordning.

Edit: måste ännu lägga in en bild som husse tog av Ella som ätit blåbär. Oj vad vi skrattade åt den bilden!

Ikväll var vi på babysim för tredje gången. Tyvärr kan jag inte säga att det gick bra. Stackars Ella som gråter så sällan började stortjuta redan i duschrummet och grät sen största delen av halvtimmen som babysimmet håller på. I slutet lugnade hon sig och vi vågade oss ner i bassängen. Då tyckte hon det var riktigt roligt en stund, men började sen gråta igen då det tog slut. Stackarn! Varför hon grät vet vi inte, men vi tror att hon kanske hade lite magknip och så somnade hon i bilen på ditvägen, så kanske de bidrog till gråten. Jag hoppas verkligen att det är bättre nästa gång, för vi hade så roligt första gången!

Kram,



PS. På tal om mat så är jag med och tävlar om ett fint Bamse matset hos Inredningsdrömmar och rackarungar.

Kaninen, tutten och trasan

Jag lade just Ella för att sova sin förmiddagstupplur. Numera då hon ska sova ska hon ha med sig sin lilla kanin (vars öron är hårda av att hon sugit på dem) och tutten. Ja, nu hålls faktiskt tutten i mun. Också en trasa känns tydligen tryggt att ha med sig i sängen. Jag visar en bild från i somras då vi var på "syskonträff" och Ella invigde sin nya resevagn. Mitt mammahjärta smälter! <3

 

Kram,

Villaavslutning, eller det här är bara början

I helgen firades det villaavslutning (eller venetziaden som man kallar det lite norrut). Det är helgen då man avslutar villasäsongen och då man får börja erkänna att sommaren håller på att ta slut. På fredag kväll hade vi kräftskiva med våra vänner hemma hos oss. På lördagen var vi ut till villan. Eftersom vi inte kunde ta med Alma pga benet, kunde vi inte stanna över natten, utan var bara där över eftermiddagen och kvällen. Det var jättetråkigt att lämna Alma hemma, så mycket som hon gillar att vara där. Men det positiva med att vi måste åka hem på kvällen var att vi fick se så mycket fina facklor och brasor längs med stränderna då vi körde hem med båten i mörkret. Det var verkligen stämningsfullt!

Villaavslutningen i år var verkligen annorlunda än normalt. Förstås för att vädret var så ljuvligt varmt att det kändes som en kväll i juli, men framförallt för att det inte alls kändes som en avslutning utan som en riktig början. Det är nämligen så, att vi (husse och jag) numera är ägare till vårt älskade sommarställe på Långskär! Allt blev klart i fredags. Ni kan ju gissa om vi är tacksamma och lyckliga över att få ta över där! Vi ska verkligen göra vårt bästa för att förvalta det väl! Min mamma, Ellas mormor (med man såklart) kommer vi också i fortsättningen att få se därute, för hon har besittningsrätt till stället så länge hon lever. Det är vi glada för, för vi vill ju se så mycket som möjligt av dem. Nå nu är det  bara att sätta igång och planera vad vi vill göra med stället. Bevara de gamla byggnaderna eller riva och bygga nytt? En del bilder har jag ju visat tidigare i bloggen, men om jag får möjlighet ska jag fota lite mer att visa upp. Här kommer i alla fall några bilder från i lördags, Ella med mommo och en härlig solnedgång.

 

Vad säger du nu mommo?

 

 
Så en liten Alma-update:
  
Almas ben verkar läka fint. Såret ser riktigt bra ut och hon har nu börjat stöda på benet en aning. Hon är pigg (lite väl pigg) och verkar inte ha ont. Tratten måste hon ju ha på fram tills stygnen ska tas bort (vilket sker nästa måndag). Tratten begränsar henne faktiskt så pass att hon inte gjort så många försök att hoppa upp i soffan, vilket ju är bra. Kanske vi behåller tratten på lite längre än det skulle behövas... Nej, nu börjar väl den jobbiga tiden då vi måste försöka hålla henne stilla trots att hon är så full av energi.

Kram,

Almahälsningar

Nu får jag äntligen tid över för en liten rapport om Alma och hennes knä.

Om jag börjar med förrgår kväll då vi var på väg att lägga oss. Jag kikade en sista gång i kalendern på telefonen där jag hade lagt in tiden för operationen och sade till husse att jag hoppas vi kommer dit till rätt tid. Saken är den att jag haft en känsla av att vi hade en tidigare tid än kl.10.15 som det stod i telefonens kalender. Då kom husse på att jag ju bokade tiden då vi var i Stockholm och förde in tiden i kalendern då telefonen hade svensk tid. Månne tiden då hade ändrats i kalendern då vi kom tillbaka till Finland och ändrade tidszonen? Vi kunde ju inte vara säkra och med en timmes bilväg till veterinären, kunde vi inte ringa och kolla på morgonen heller. Så vi tog det säkra för det osäkra och åkte iväg så vi skulle hinna till kl. 9.15. Vi fick lite bråttom, jag hade ju helt förträngt den tröga morgontrafiken från vår stadsdel under det halvår jag varit mammaledig. Vi hann i alla fall dit i tid och hann rasta Alma innan vi gick in. Som tur hade vi åkt till den tidigare tiden, för vi hade tid kl. 9.15!!

Vi fick igen lämna Alma där och åka ut en sväng (2,5 h) på stan. Då vi återkom fick vi betala för kalaset (håll tummarna att försäkringen täcker det denna gång!), läsa igenom skötselinstruktionerna och sedan bar de ut en mycket omtöcknad liten vovve. Tyvärr fick vi inte den här gången heller prata med veterinären (Jarmo Rintasalo) som opererat henne, så vi vet inte mer än det som står i pappren och lite vad sköterskan sa. Om jag förstått det rätt har Alma opererats med "den gamla metoden" som funkar bra på små hundar. Man har i alla fall putsat upp leden och ersatt det söndriga korsbandet med en syntetisk dubbel lina utanför ledkapseln. Linan ska stöda upp leden så att underbenet inte ska kunna glida framåt.

Kort på finska: Alman eturistisiderepeämä on hoidettu nivelen ulkopuolisella tekniikalla. Katkenneen eturistisiteen tehtävän korjaamiseksi nivelen ulkopuolelle on asennettu kaksinkertainen paksu sulamaton lanka, joka tukee nivelltä estäen sääriluun liukumisen eteenpäin. Ennen tätä nivel puhdistettiin.

Nu börjar konvalescenstiden. Under de första två veckorna ska vi gå riktigt korta promenader med henne, bara för att uträtta behoven, sen så småningom förlängs promenaderna. Rörligheten ska begränsas i 6 eller 8 veckor (igen står det olika antal veckor på de olika pappren). Stygnen ska tas bort om ca 2 veckor. Inga hopp eller snabba språng- det är ju det allra värsta och svåraste med vår lilla yrboll.

Jämfört med förra operationen har Alma kanske varit aningen piggare efter gårdagens operation. Hon var ju förstås ynklig och pipade igår på eftermiddagen och kvällen, men natten gick rätt så bra (eller så har husse som sov med henne sovit så djupt att han inte hört nåt). Idag har hon följt efter mig som en skugga så gott som hela dagen och haft lite problem att slappna av, men hon verkar inte ha så grymt ont (sist så skakade hon i benet många dagar efteråt). Hon stöder ännu inte på benet, men hoppar framåt på tre ben.

Lägger in en bild av Alma ute på terrassen dit jag tog henne för att jag tänkte att hon skulle få sitta och snusa lite frisk luft. Normalt tar vi ju förstås av henne tratten då hon är ute, men nu var det tänkt att hon skulle få sitta en längre stund och jag ville inte att hon skulle börja slicka sitt sår. Nå, utevistelsen blev inte så långvarig, för hon kunde inte slappna av utan bara följde mig som en skugga där också. Stackarn!
 

Oj, det tog länge att skriva det här inlägget. Nu blir det marsch i säng omedelbart! God natt!

Kram,

Knäoperationsrapport

Idag var vi då med Alma på knäoperation till Seinäjoki. Operationen gick bra, men Alma är förstås rätt så ynklig just nu. Efter att just ha nattat Ella i över två timmar (hann förstås med en del annat mellan att jag sprang in till henne), så orkar jag inte med nån längre rapport idag. Så jag återkommer med utförlig rapport imorgon.

Jag är bara så glad över att operationen gick som den skulle och att Alma vaknade upp ur narkosen efteråt (min värsta skräck är att hon inte skulle göra det). Nu börjar då det tunga jobbet med att hålla henne stilla i 6 veckor.

God natt,

Kära lilla söta Alma

Imorgon på förmiddagen är det dags för Almas knäoperation. Nu ber jag alla bloggläsare att hålla tummarna för att allt går bra för vår älskade lilla vovve!

  

 
Kram,

Höstkänslor

När hösten är på antågande brukar jag få för mig att "börja ett nytt liv". Just nu har dessa höstkänslor givit mig inspiration till att försöka göra upp en veckomeny (och åka och handla i enlighet med den), skippa sockret, börja baka eget bröd, göra storkok och frysa in osv. Får se hur länge den inspirationen varar. Då husse imorgon återgår i jobb, lär väl mina händer vara fulla med att ta hand om en liten tjej så jag knappt hinner äta själv. Men åtminstone veckomenyn skulle verkligen underlätta vardagen.

Brukar du ha några särskilda höstkänslor? Har du några tips om goda maträtter till veckomenyn?

Kram,

Dags att barnsäkra

Ja hörni go´vänner, jag tror det börjar vara dags att barnsäkra vårt hem, åtminstone att döma av dagens rörliga bebis. Hon rullar sig fram nån meter åt olika håll tills nåt kommer emot. Sen ligger hon där och skrattar åt en då man kommer och undrar hur hon hamnat där.
  

Kram,

Mycket nytt igen

Vad tror ni vi har haft för oss denna vecka?

Jo, Ella har börjat få smakportioner av riktig mat. Vi velade mellan om vi skulle börja med potatis eller batat och som ni ser blev det till slut batat (sötpotatis). Det har gått riktigt bra hittills och magen verkar klara det bra än så länge. Vi har nu givit henne cirka 1 tsk i fyra dagar. Här får ni se de första reaktionerna. De små rysningarna och kväljningarna hon fick efter det fångades istället på video. Lite fundersam var hon nog över den nya konsistensen och smaken, men gapade duktigt efter mera. Hon t o m sträcker sig efter skeden och för den snabbt mot munnen. Så sött! Vilken smak vi kommer att fortsätta med har vi ännu inte bestämt, kanske blir det blomkål, morot eller borde vi ändå ta potatisen? I vilken ordning har ni tagit/skulle ni ta de olika smakerna och varför?
 

Den första (och andra) provsmakningen ägde faktiskt rum på villan

Idag var det igen dags att pröva något nytt, då vi började på babysim ordnat av Folkhälsan. Ella tyckte det var jättekul och sprätte med händerna i vattnet. Jag ser fram emot att få gå på babysimmen en gång i veckan under hösten! Sen är det ju kul att vi är tre från mamma-babygruppen och dessutom ännu en fjärde bekant familj där.

 

Ella har varit lite småsnuvig i två dagar, så vi funderade lite på om vi borde stå över babysimmen, men eftersom hon har varit pigg och glad hela tiden, så bestämde vi oss för att fara. Enligt instruktionerna vi fick är det ok att komma trots snuva, om allmäntillståndet är bra. Ella orkade bra och verkar inte ens snuvig längre. Nu när vi kom hem har jag dessvärre börjat känna mig lite småförkyld, jag hoppas det inte är nån ordentligt förkylning som tänker bryta ut. Speciellt önskar jag att det inte är nåt som drabbar Ella.

Kram,



Ps. Måste bara kommentera hur roligt jag tycker det är att det svenska kronprinsparet äntligen väntar barn och i mars ännu till, precis där vi var ifjol. :) Det kan inte vara lätt att leva under den press de haft på sig att få till det!