Snöbilder

Helgen har igen gått i ett huj. Djurens husse hade "Mänli mään night" (bastukväll) här hemma, så jag och Alma åkte iväg på tjejkväll till lilla Elins mamma. Bosse fick vara med på karlakvällen. Idag var jag och hjälpte min goda vän A att flytta. Hon återvänder till Vasa efter ca 13 år i södra Finland. Roligt att få henne hit nära igen. Efter flyttbärandet (upp till tredje våningen utan hiss) och långpromenad med Alma, var jag ordentligt mör i benen och armarna. Jag och L hade planerat att prova på Zumba ikväll, men till min lättnad ringde hon och frågade om vi kunde skjuta upp det till nästa vecka. Så jag hann med lite slappande här hemma istället. Fast lite tid var jag tvungen att lägga på arbete, trots att allt jag gör här hemma ju är helt gratis arbete. Ibland är det dock bättre för det egna välbefinnandet att få göra nåt som är på hälft. Nästa vecka blir igen en stressig vecka, med en dag i Hesa, en dag i Uleåborg och sen tillbaka till Hesa en dag (summa tre dagar i sträck borta hemifrån, igen).

En sak som är glädjande är dock att det igår var vårdagjämning. Dagen är nu längre än natten och det finns hopp om sommar. Trots att den just nu känns så avlägsen med all den snö vi har. Jag har inte hunnit fota något alls denna helg, så jag visar istället bilder från vårt älskade sommarställe i vinterskrud. Bilderna är tagna 6.3.2010, då jag, husse och Alma var på en utflykt dit. Tyvärr var det så mycket snö att vi inte ens gick upp till stugan, utan stannade på bryggan.

Ha en bra vecka!

Kramar,

Dophälsningar och resultat från veterinären

Som jag berättade i förra inlägget, var det dop i helgen. Det var vårt fadderbarn "Pähkinä" som döptes. Hon fick det fina namnet ELIN METTI OTTILIA.

Här får ni se henne i dopklänningen.:

Lilla Elin uppförde sig exemplariskt under hela doptillställningen. Efter själva dopet bytte Elin om till en lite ledigare klänning:

Dopet var jättefint och vi är verkligen glada över att få vara viktiga människor i denna lilla flickas liv!!

Som jag också berättade i förra inlägget, så var vi ju till veterinären i torsdags. Vi har ju sedan tidigare vetat att Alma har lite Patella luxation i vänstra benet. Hon har ju den senaste tiden haltat lite på det benet, så vi ville visa upp det hos veterinären. Vi  bad samtidigt om de officiella utlåtandena av knän och höfter.
  
Tyvärr var resultatet sämre än vi hade trott. Det visade sig att Almas vänstra knä har en patella luxation av grad 3, vilket enligt graderingen innebär att knät är ur led största delen av tiden. Högra knät var heller inte felfritt. Det hade en patella luxation av grad 1, vilket innebär att det är så gott som normalt, men kan flyttas lättare än normalt.
  
När det gäller höfterna, måste hon ju sövas för röntgenbilderna. Veterinären gav oss ingen uppskattning av graderingen på dem, utan bilderna skickas till Finska Kennelklubben för deras veterinärers utlåtande. Hon kunde dock konstatera att Almas höft är lite sned och att hennes vänstra höft därför verkar vara lite lösare än normalt.

Alma fick nu först en 10-dagars kur anti-inflammatorisk medicin och så inväntar vi Kennelklubbens utlåtande. Troligen skulle det vara bäst att operera vänstra knät, för hon kan få värre problem då hon blir äldre. Tyvärr måste vi sluta med agilityn, åtminstone tills hon blivit opererad. Ni kan ju gissa om detta var nyheter jag blev ledsen av, så roligt har både jag och Alma tyckt att agilityn är! Nu får vi bara vänta och se hur det blir, men troligen blir det nog operation i något skede. Tills dess får vi väl försöka hitta någon annan hobby åt oss...

Är det någon av er som läser bloggen (om någon nu läser den längre då jag så sällan skriver...) som har erfarenhet av hundar med knäproblem och där hunden opererats? Vad jag förstår är det bra prognos för en sådan operation, men vad är era erfarenheter? Hur länge tog det för hunden att återhämta sig?

Hoppas ni alla får en bra kommande vecka. Själv får jag igen en gång lov att spendera tre dagar i vår huvudstad och tvingas vara borta från mina sötnosar här hemma.

Kramar,  

Det kom ett paket...

...på posten idag. Spännande! Även Alma tyckte det var intressant.

Innehållet visar Alma upp här:

Även Bosse var riktigt intresserad av paketinnehållet, en jättefin tröja!

Alma morrar inte på bilden, fastän det ser ut så. Hon tuggar bara på ett ben som hon fick i samma veva som jag tog fram kameran.

Paketet kom från Maikki, Almas syster Armis matte. Det är nämligen så att för ett tag sedan deltog jag i en tävling som hon hade på sin blogg. Jag var en av de lyckliga vinnarna. Egentligen var det ursprungligen så att endast en skulle få en hundtröja och vi andra skulle få något annat, lite mindre, stickat av Maikki. Men ändå fick vi också en såhär fin tröja! Kiitos Maikki ihanasta paidasta! Almakin kiittelee!

Den här vintern har det verkligen behövts varma tröjor, såväl på hundarna som på människorna. Jag kan inte minnas när det skulle ha varit så mycket snö och sådan "ordentlig" vinter som det har varit i år. Såhär ser det ut sett från vårt vardagsrumsfönster ut mot terrassen och från framsidan:

De senaste månaderna har det varit ordentlig bloggtorka för min del. Inte pga att jag inte skulle ha haft nåt att skriva om, utan kanske tvärtom. Jag har bara inte fått något nerpräntat. En delorsak är också att jag köpte ny dator här just före julen och har inte haft något bildbehandlingsprogram installerat. Nu har jag åtminstone Picasa, så jag får något gjort.

Jag tänker inte orda så mycket om allt vi gjort hittills i år, men kan kort berätta åtminstone följande:

• 
  
  Jag och Almas och Bosses husse var till Thailand en vecka i början av februari (bilder kommer senare).
• 
  
  Vårt blivande fadderbarn, våra goda vänners söta lilla tjej, föddes i slutet av januari och döps nu på lördag (bild kanske ni får se senare om hennes föräldrar ger sitt godkännande).
• 
  
  Vi har firat min kära mamma som fyllde 50 år 9.2.2010
• 
  
  Jag har rest mycket till Helsingfors i jobbet (därav har vi inte hunnite med många agilityträningar)
• 
  
  Almas och Bosses husse har varit på snabbvisit till Indonesien i jobbets tecken.

Sen kan jag berätta att Alma de senaste dagarna igen har haltat lite på ena bakbenet. Inte mycket, men så att det ändå märks ibland. Så nu när jag beställde tid till veterinären, bad jag dem samtidigt reservera tid för officiella knä- och höftröntgen. Imorgon ska vi iväg på den undersökningen. Så får vi se om det är Almas bråkande knä som blivit värre, eller om det är någon annan orsak till att hon haltar. Håller tummarna för att det går bra. Det tråkiga är att hon inte får äta något imorgon på morgonen. Hon som nu har haft så bra aptit och så ivrigt väntar på maten på morgonen och kvällen.

Jag lovar att återkomma och berätta vad veterinären hade att säga.

Julklappar och ledigt

Ja, så var då snart ett år till ända igen - ett helt årtionde till och med. Mycket har hänt under året och alltför lite har vi bloggat om. Kanske det kunde bli ett nyårslöfte att blogga oftare? Jag har länge funderat på att utveckla bloggen, eller så att starta en annan där jag bara jag skulle komma till tals (där allt inte skulle handla om Alma och Bosse). Det har ju hänt en del här hemma hos oss i och med vår renovering och det skulle ju vara roligt att dela med sig av det till er läsare också. Fast å andra sidan kanske det skulle kunna göras också i denna blogg. Vad tycker ni, kära bloggläsare?

Julen den kom och gick fort som vanligt. Vi hade tydligen alla varit jättesnälla under året som gick, så mycket julklappar som vi alla fick. Jag fick bl.a. ett kamerastativ som jag så länge tänkt köpa. Det kommer jag att få användning för. Jag fick en massa annat fint också! Alma och Bosse fick djurgodis och leksaker. Alma fick också en jättefin tröja, men bild av den kommer en annan dag. En julklapp tjuvstarade vi med redan innan jul. Jag köpte nämligen en av Nina Ottossons aktiveringsleksaker åt Alma då vi var på utställningen. Jag stod och såg på Dog Domino av trä, men tyvärr köpte den som var före mig den sista, så det blev en  Dog Trigger i trä istället. Vi har testat den kanske 5-6 gånger och nu börjar Alma förstå vad "spelet" går ut på. Kort förklarat göms godis bakom klossarna och då hunden trycker in klossarna med nosen, trillar godisen ner. Ägaren måste vara involverad hela tiden, eftersom man måste hålla i spelet. Så då får vi ju göra nåt roligt tillsammans. Här kommer några bilder av oss då vi "spelar" (för övrigt taget med självutlösaren med kameran på mitt nya stativ).

 

 

Här är ännu en länk till YouTube-videon för spelet:

Är det någon av er läsare som testat något annat aktiveringsspel och vilka är era erfarenheter? Om ni har flera, vilket tycker hunden är roligast? Vilket svårast? Kom ihåg att man får svara på finska också. :)

Jag har varit vinterledig nu efter julen. På första "riktiga" semesterdagen (dvs. i måndags) blev jag ordentligt förkyld (helt vanlig förkylning, inget nöffnöff). Så två dagar till har gått åt att göra ingenting. Suck! Jag som hade så mycket planer på allt vad jag skulle ha gjort. Jag känner mig bättre idag, men näsan rinner som en kran hela tiden. Imorgon får vi gäster, så jag hoppas att snuvan blir bättre tills dess. En sak är dock säker - jag kommer inte att ansöka om semester nästa år - det lönar sig inte. Jag är ju ändå hemma dessa mellandagar då jag är sjuk. Detta är tredje året i rad då jag är sjuk i mellandagarna!

Annars har det ju kommit massor av snö här i Vasa de senaste dagarna. Jag ska försöka hinna lägga in bilder av det också så snart som möjligt. Det är härligt då det är så vitt. Det gör omgivningen så mycket ljusare!

Avslutar med en bild på Alma med syster Armi (tagen på Nordisk Vinnare-utställningen). Är de inte söta?!

Tjingeling,

                          

Gårdshundsträff i kylan

Idag hade vi gårdshundsträff vid Metvikens hundpark. Det var ordentligt kallt, så vi fick klä på oss och hundarna ordentligt. Vi fick ihop till hela 5 gårdshundar, som säkert börjar vara rekord här i Vasa. Med på träffen var förutom Alma också Tove (som är från Tarupiha), Ylva, Meno och lilla Enzo (som alla tre är från Yacatis). Ni kan ju gissa att det var fart på hundarna - trots kylan.

Här syns alla hundarna och mattarna/hussarna.

Meno

Tove

Ylva, Alma och Tove

Enzo och Meno

Alma, Enzo och Ylva

Enzo, Ylva och Meno

Alma och lilla Enzo som var på en lite kortare visit i parken

Ylva, Alma och Meno

Hundparken var tom då vi kom dit, så vi fick vara helt för oss själva. Parken är till för hundar vars mankhöjd är under 40 cm. En kvinna var på väg in i parken med en hund som definitivt var större än det (skulle ha kunnat vara en ung schäfer eller liknande). Hunden morrade redan utanför. Jag fick agera "bad guy" och förklara för henne att stora hundarnas park var där bredvid. Kvinnan protesterade vilt och blev till slut sur och sa nåt i stil med "pitäkää sitten alle 40 senttisenne!" och gick. Lite dåligt samvete fick jag nog, men nog är det ju tråkigt om vi tvingas bort därifrån bara för att någon hellre vill komma på småhundarnas sida med sin stora hund för att hunden är så "snäll" och inte går ihop med de stora hundarna. Det finns ju en anledning till att de gör skilda parker för stora och små hundar, men vissa har så svårt att respektera detta. Vad tycker ni bloggläsare om detta?

Det var verkligen jätteroligt att träffa alla, det är ju så sällan man får träffa andra gårdshundar. Åtminstone på Alma verkar det som om hon skulle bli extra glad då hon träffar en annan gårdshund. Hoppas vi kan snart göra det igen!

                                                                 

God Jul! Hyvää Joulua!

Så var då äntligen julafton här, efter många dagars stress. Jag fick julkänsla först igår kväll, vilket är konstigt. Vanligen brukar jag ha julkänsla flera veckor på förhand.

Alma fick en julklapp redan nu på morgonen. En pipleksak. Det visade sig att den inte var så lyckad, eftersom hon tydligen ännu också är skendräktig och började sköta leksaken istället för att leka med den. Jag tror vi lämnar hem den då vi nu åker iväg norrut mot Jakobstad och Nykarleby.

De årliga julfotona skapade som vanligt lite problem, speciellt när det gäller Bosse. Han är inte så förtjust i att vara fotomodell.

Alma är desto bättre på att posera. Fast idag blev det ganska många bilder där hon hade ögonen halvt slutna, hon var tydligen trött.

Nu vill vi bara önska er alla

En riktigt God Jul!!

Oikein Hyvää Joulua kaikille!

önskar Alma, Bosse, Anna och Matti

Helgens utställningar

Senaste helg var händelserik. Jag och Alma var i Helsingfors för två utställningar. Vinnare -09 på lördagen och Nordisk Vinnare -09 på söndagen. Det var jätteroligt att träffa så många gårdshundar och deras mattar och hussar. Nog är gårdshundsfolket ett så trevligt folk! Bland andra träffade vi Almas uppfödare Heli och flera av Almas syskon.

För Almas del uppfylldes förväntningarna till största delen. Jag berättar skilt om båda dagarna.

Lördag: Vinnare -09

Domare var Paavo Mattila, dvs. samma domare som bedömde Alma i Seinäjoki i oktober, här kan ni läsa om den bedömning han gav då. Bedömningen blev: AVO H, dvs. Öppen klass God.

      

Hyvän tyyppinen narttu. Hyvä pää. Voisi olla hieman pitempi. Hyvä kaula. Saisi kantaa korvansa paremmin, Sopivan voimakas runko. Hieman epävarma takaa. Töpöttävä lyhyt taka-askel. Liikkeessä tuntuvasti takakorkea. Hyvä luonne.

       

Lite besviken var jag nog på bedömningen, jag hade hoppats på åtminstone Mycket God, med tanke på att han tyckte om Alma i Seinäjoki. Men, denna gång tog han fasta på andra saker och Alma betedde sig säkert på annat sätt i ringen. En sak jag konstaterade då jag såg på bilderna från utställningen var att Alma nog står lite onaturligt med ryggen lite böjd, då jag visar upp henne. På bilderna nedan ser man det tydligt. På första bilden står hon så som hon stod största delen av tiden och på andra bilden hörde hon nåt intressant ljud och sträckte på sig och tog fram öronen. Det ser genast bättre ut.

Lördagen var en lång dag. Vi var alla ordentligt trötta när bedömningen av gårdshundarna var klar, så vi orkade inte stanna och se oss omkring på de andra ringarna eller på vad som såldes. Almas syster Armi var mycket nära att bli Vinnare -09 av tikarna men riktigt i slutskedet blev en annan hund, Yacatis Tindra af Ärtan (Tiipi) vald istället (hon blev också juniorvinnare av tikarna). Bäst i rasen blev Aridgeocrat's Ernest Hemingway (Herne). Juniorvinnare av hanarna blev härliga Nybygårds Joddlande Joel (Joiku). Båda Almas bröder (Arttu och Perttu) som deltog fick också bedömningen Utmärkt. Grattis till alla! Onnea kaikille! Här kommer ännu en bild från tikarnas öppna klass.

 

       

Söndag: Nordisk vinnare -09

Domare var Gunilla Skallman från Sverige. Almas resultat blev: AVO EH, AVK 2, dvs. Öppen klass Mycket God och andra i Öppna klassens tävlingsklass. Ett resultat jag är mycket nöjd med. Här är bedömningen:

 

2,5 år gammal tik. Fint uttryck. Bra skalle. Kunde ha mer volym i bröstkorg. Bra ben och tassar. Behöver tid att utvecklas till idealen. Bra päls. Rör sig med korta steg bak, bra fram. Trevligt temperament.

Ja, så gott som varje domare har det senaste året påpekat om de korta stegen bak. Vad kan man göra åt det? Någon som har nåt tips?

För Almas syster Armi gick det väldigt bra. Hon blev nämligen Nordisk Vinnare -09 och bäst i rasen! Vi är verkligen glada för Maikki och Armis och för uppfödare Helis del. Ni kan läsa mer om det på Maikkis och Helis bloggar. Bäst i motsatta könet blev Nybygårds Joddlande Joel (Joiku) som också blev junior Nordisk vinnare. Den killen har en lysande framtid framför sig och är verkligen fin. Grattis till er alla!

Här en bild av Nordisk Vinnare -09, Almas syster Villiniityn Adalmiina, Armi.

Tack ännu till min pappa, min bror Macke och min kompis Linda som alla var med under helgen och höll tummarna för oss, skjutsade oss och gav oss husrum. Jag tror definitivt jag kommer att åka på Vinnare-utställningen nästa år igen (med eller utan hund). Det har båda åren varit en så trevlig tillställning.

Fler bilder kommer en annan dag.

Trevlig väntan på julen alla kära bloggläsare!

Äntligen...

...fick Alma sitt första Certifikat!

Vi var alltså på utställning till Seinäjoki idag. Det var absolut värt bilturen. Som jag skrev igår hade jag inga som helst förväntningar på att det skulle gå bra, så gissa om jag blev förvånad då det ändå gick jättebra. Almas fick utlåtandet Utmärkt (Erinomainen) och sitt första Certifikat.

Det officiella resultatet blev: AVO-ERI, AVK1, PN1, VSP, SERT, CACIB. Domare var Paavo Mattila. CACIB:en borde inte gårdshundarna kunna få, eftersom gårdshunden endast är "tillfälligt" godkänd ras av FCI. Men vi fick en fin rosett för det i alla fall.

Alma uppförde sig riktigt bra i ringen, även fast vi fick springa ett varv extra på begäran av domaren. T.o.m bordet gick riktigt bra. Här kommer utlåtandet i sin helhet (på finska):

"Kaunis narttu. Hyvät mittasuhteet. Hyvä pää. Erittäin hyvä runko ja raajat. Sopivat kulmaukset. Erinomainen karvapeite. Liikkeissä hieman takakorkea. Lyhyt taka-askel. Miellyttävä luonne."

Domaren kom ännu och gratulerade och sa då att hon är lite hög i baken då hon går, men riktigt fin då hon står. Det tycks nog vara det största minuset för henne, att hennes bakre steg inte är tillräckligt långa.

Med på utställningen var också, som jag gissade igår, Lenni (Ilso Danske Lenni fra Sundet). Också för honom gick det bra. Han fick också utlåtandet Utmärkt och blev bäst i rasen. Hur det gick för honom i grupptävlingen vet jag inte än, för vi orkade inte stanna kvar så länge (gårdshundarna bedömdes kl. 9 och grupptävlingarna var på eftermiddagen). Lenni och hans "brorsa" Laikko med matte och husse var så trevligt sällskap, då jag var ensam med Alma. Kiitos vielä hauskasta seurasta! Bilder kommer en annan dag, för av någon anledning får jag dem inte överförda just nu.

Edit: här kommer en bild från utställningen, som jag fick av Lennis och Laikkos matte och husse. Kiitos Maria ja Kimmo! De hade också kommit på att jag fått en pokal för lite, sammanlagt fick Alma alltså 3 pokaler! :)

Annars var det också en bra helg för Villiniittys kennel. Fler av Almas syskon var nämligen på utställning igår. Almas lillebror Perttu fick också bedömningen Utmärkt, titeln Bäst i rasen och sitt första Certifikat. Grattis Minna! Almas syster Armi blev bästa motsatta kön (dvs. VSP, månne det heter så på svenska?) och fick bedömningen utmärkt. Grattis Maikki! Och grattis till uppfödaren Heli!

Ha en bra vecka, bli inte alltför deprimerade av mörkret som nu tagit över kvällarna då klockorna flyttats bakåt...

Härliga lördag

Oj vad härligt det är med helg! Veckorna går verkligen fort just nu. Jag tycker det just var lördag och nu är det lördag igen. Fast då man tänker tillbaka på veckan, har man hunnit med så mycket, bl.a. två dagar arbetsresa i Helsingfors.

Som det framkom i det förra inlägget, var vi förra lördagen med Alma till den nya hundparken som stan gjort i ordning vid Metviken. Efter lördagen har Alma varit dit fyra gånger till, en gång med husse, en gång med både husse och mig och resten av gångerna med mig. De första gångerna var Alma så ängslig och höll sig nära oss hela tiden, men fjärde gången började hon våga lite mer och idag då jag var med henne, lekte hon ganska mycket med de andra hundarna. Som mest var det hela 8 hundar där samtidigt. Vad roligt de hade! Vi ska försöka åka dit rätt ofta nu åtminstone en tid, så att Alma vänjer sig. Eftersom parken är en bit ifrån oss, har vi alla gånger kört med bilen lite närmare och tagit vår dagliga långpromenad kring Metvikens stränder. En "biprodukt" av visiterna till hundparken verkar därför vara att Alma blir mindre och mindre rädd för att åka bil, vilket jag är jätteglad över.

Idag då vi var i hundparken, märkte jag plötsligt att Alma hade blod på sin rygg. Det var två andra hundar där då. Båda var svarta med lurvigt hår, så det var svårt att komma fram till vem av dem som blödde. Men till slut kom vi fram till att det var den 5 månder gamla Pumi (eller Puli?) valpen Sassa som tappat en tand och därför blödde. Vilken tur att det inte var värre.



P.g.a blodet på ryggen, fick Alma ta sig ett bad då vi kom hem. Det brukar gå bra att bada Alma, till skillnad från kloklippningen som vi har lite problem med. En annan orsak till badet är att vi ska på utställning imorgon till Seinäjoki. Vi har inga höga förväntningar på utställningen imorgon, för Alma är nog lite i det kraftigare laget just nu. Hon tycks nog ha lätt att lägga på sig lite extra fett, så man får vara försiktig med att inte ge för mycket mat. Nå, vi får jobba på att få henne lite smalare till Vinnare-utställningarna i mitten av december.

Då Alma blivit badad, älskar hon att bli torkad med en handduk. Då hon torkat lite, brukar hon också gilla att bli lite fönad. Fast allra helst rullar hon sig i soffan eller på nåt annat mjukt, vilket inte husse och matte alltid är lika förtjusta i... Hur det går till ser ni i alla fall på bilderna i kollaget nedan. Klicka på bilden så ser ni den i större format.

Håll tummarna för oss imorgon. Det är bara Alma och en annan gårdshund som är anmälda. Är det månne Lenni, som oftast brukar vara på samma utställningar som vi? Det återstår att se... Vi återkommer med resultatet sen.

Ha en skön söndag!

Hundpark

Några kilometer från vårt hem har staden upprättat en ny hundpark. Parken har genast blivit omtyckt, för det är första som ha skild avdelning för små och stora hundar. Det tycker vi också om, eftersom det ibland kunde gå ganska vilt till i den andra hundparken då det var många stora hundar.

Igår bestämde sig matte för att ta mig med och bekanta oss med den nya parken. Gissa om vi blev förvånade då vi träffade på .... en annan gårdis där!! Det var tiken Meno som kommer från Yacatis (kennel därifrån också min mamma är). Meno är 13 månader. Vi har aldrig tidigare träffat henne, men hört ryktas om att hon fanns. Det var verkligen kul att träffa på en annan gårdshund och dessutom i hundparken där vi kunde leka! Det tog i alla fall nästan 20 minuter förrän vi kom igång med lekandet, för först måste jag bekanta mig med parken som var lite skrämmande med så mycket hunddofter. Men sedan satte vi fart. I parken fanns också Pumi-valpen Sassa som är 4,5 månad. Hon var en riktig tuffing, som t o m jag blev lite skraj för emellanåt.

Till parken kommer vi definitivt att gå snart igen, men nu är det dags att gå och lägga sig.

Natti natt!

-Alma-

Ålandshälsningar och nytt golv

Renoveringen är i full gång igen. I tidigare inlägget berättade jag om att vi målat väggarna i vardagsrummet. Efter det har vi också målat väggarna i hallen o tamburen. I lördags började Matti byta ut golvet i vardagsrummet och hallen. Det är faktiskt snart klart och blir jättefint. Är glad att vi valde det golv vi valde.

Då man lägger golv i en lägenhet som är full möbler och saker,

blir det en hel del flyttande av och an...

Sista helgen i september var vi till Åland. Vi var och hälsade på min mamma (hundmommo) och hennes man och så var vi på utställning till Eckerö. Vi var där två hela dagar, så vi hann inte så mycket. Några utflykter hann vi dock med.

Utsikt från Getabergen.

På söndagen var vi på utställning. Också denna gång var det få gårdshundar anmälda. Domare var Åke Kronander. Förutom Alma var det bara en annan gårdshund, en hane, anmäld. Eftersom Alma löpte, försökte vi hålla oss undan hanen så mycket vi kunde. Hanen hette Dumle. Jag hann aldrig kolla upp vem han riktigt var. Jag tror dock att han kanske var Navarras Dumle. Vem han än var, gick det i alla fall bra för honom.

Dumle

Alma fick också Mycket Gott utlåtande (dvs. EH). Domaren tyckte att hon var lite bakhög och klagade lite på hennes steg bak. Här kommer utlåtandet i sin helhet:

"Bra helhet, feminin, mycket bra huvud och uttryck. Tillräcklig hals, kunde ha mer förbröst. Bra kropp, lite bakhög och för brant kors, vilket gör henne lätt underställd. Bra ben och tassar. Kunde ha bättre steg bak."

Alma visade snällt upp sig för domaren, bordet var lite skrämmande som vanligt.

Ja, det är desamma sakerna domarna "klagar" på varje gång. Någon som har nått tips för hur vi ska få Almas bakre steg förbättrade? Måste försöka hinna på någon utställningsträning innan kommande utställningar. Vi har ju faktiskt hela 3 utställningar på kommande ännu i år. Jag som aldrig tänkt att vi skulle börja springa på utställning. Nå, om Alma fortsätter att få Mycket God varje gång, kanske vi pausar ett tag och låter henne växa till sig lite ännu. Vi får se. Nå, hursomhaver, utställningarna jag nu anmält Alma till är Seinäjoki 25.10 och Vinnare 2009 i Helsingfors 12.12 och Nordisk Vinnare 2009 också den i Helsingfors 13.12. Tror det blir att ta tåget till Helsingfors för Vinnare-utställningarna, för Matti verkar inte intresserad av att följa med.

Ha en bra fortsättning på den nya veckan. Lovar återkomma med bilder på vardagsrummet då det är klart.

Kramar från

Byxveckorna

Ja, nu har byxveckorna inletts igen. Två gånger i året får matte för sig att klä på mig småbyxor. Hon säger att det är för att jag löper, men inte tycker jag det förklarar nåt. Jag springer ju och på hela tiden annars också. Nå, i vilket fall som helst tycker jag inte att det är särskilt trevligt.

Då jag har byxveckorna på gång, känner jag mig lite smådeppad och tycker speciellt mycket om att ligga och mysa. Kan ni gissa vem som ligger under filten?

Det är ju givetvis jag, som ni ser på sista bilden i kollaget. Om man tittar riktigt noga, syns jag också på de andra bilderna. Genom att klicka på bilden ser ni bilderna i större format.

En annan sak som gör mig lite deppad är att husse tycks ha försvunnit. Hur skulle han annars ha varit borta så länge? Han packade en stor väska för över en vecka sedan och sa att han skulle resa till Afrika. Efter det har jag fått sköta om vaktandet i detta hushåll. Matte påstår att husse kommer hem på fredag och det tycker vi alla ska bli skönt. Det är lite tungt i längden, då jag måste hålla sån järnkoll på läget. Jag försöker verkligen hjälpa till med allt. Om någon går utanför på gården, så berättar jag om detta med lite skall. Matte är ju inte alltid så snabb på att märka sånt. Men ändå blir hon irriterad på mig då jag berättar om möjliga inkräktare. Höh! Håller tassarna för att husse faktiskt kommer hem på fredag, för vi saknar honom.

Bosse har jag inte mycket hjälp av när det gäller att ta hand om matte då husse är borta. Han ligger bara och latar sig dagarna i ända. Ibland kommer han och spinner lite hos matte, men annars tar han det lugnt. Det retar mig så att jag ibland tycker att det skall sättas lite sprätt på honom. Då passar jag på att jaga honom lite då matte inte ser på. Inte det heller brukar vara uppskattat. Jag som bara försöker få igång honom, så han inte latar ihjäl sig...

En av gångerna då Bosse i alla fall inte latar sig är då han får gå ut på gården. Matte brukar koppla fast honom på gården ibland. Då sitter han där och glor ut över gården. Inte har han nu så mycket sprätt i sig då heller, men han sitter i alla fall upp.

Nu rycker matte i alla fall mig i tassen och säger att vi ska gå ut. Men jag ska ännu berätta att matte anmält mig till Seinäjokiutställningen 25.10. Hon ska nog också anmäla mig till Vinnare-utställningen, men har ännu inte gjort det för hon funderar på om hon också samtidigt skall anmäla mig till Nordisk Vinnare-utställningen, som går av stapeln samma helg. Hur skall ni andra göra?

Sussa sött,

Alma.

Ps. Min hamsterkusin Eicca har också börjat blogga. Ni hittar hans blogg här. Eicca bor hos min hundmorbror Nicke och hans sambo Outi.