Syprojekt och knärapport

Som jag nämnt tidigare håller jag på med lite syprojekt. Det är verkligen värt att nämnas, för mitt syende de 10 senaste åren har inskränkt sig till några fållade gardiner och byxor. Jag är med andra ord inte så värst bra på att sy. Orsaken till att jag nu tagit fram min mommos gamla, fina, gröna Husqvarna är att vi fått låna en liten korgsäng åt Pärlan, som jag ville piffa upp lite. I korgsängen har husse och alla hans syskon och syskonbarn sovit. Den hade redan ett fint tyg runtom, men jag kände att jag ville ha nåt mera neutralt tyg, så jag bestämde mig för att byta ut det (har nog sparat det gamla också).

Såhär såg korgen ut

Tanken var att sy ett vitt tyg runtom med grå kant och med en liknande spets. Det är detta tyg jag har såna problem med, för det är helt enkelt för tjockt och oföljsamt (använde ett tjockare lakanstyg). Jag fick det inte till någonting, så det blir nog att köpa ett nytt tyg till detta.

Mommos gamla symaskin 

Inne i korgen hade jag i alla fall tänkt ha det lite mjukare och har köpt ett spjälsängsskydd från Ikea som jag klippt till och klätt med nytt tyg. Av samma tyg och det vita lakanstyget sydde jag också påslakan och dynvar (utan dyna) till Pärlan. Jag ids dock inte fästa skyddet innan jag fixat tyget runtom, men såhär ser det i alla fall ut. Ursprungligen hade jag funderat på att inte lägga nåt tyg alls på utsidan av korgen, men tyvärr är rottingen lite söndring på några ställen, så det kanske ändå ser bättre ut med något tyg ovanpå.
  

  

Bosse har tyvärr visat lite väl stort intresse för såväl korgen, som vagnen och t. o. m. babyskyddet, så nu har jag gjort ett försök att avskräcka honom från att hoppa i korgen genom att sätta dit en bit aluminiumfolie. Jag hittade tips om det på nätet. Tydligen ska aluminiumfoliet kännas obehaglig i tassarna. Om det funkar återstår ju att se, men än har han inte ens hoppat upp i korgen... Om någon läsare har nåt bra tips på hur man undviker att katten tar babysängen som favoritplats så tas detta tacksamt emot. Jag är inte så rädd för att han skulle kväva Pärlan eller nåt sånt, men då han bara hårar så j*kligt...

Det börjar vara ett tag sedan jag uppdaterat er på hur det är med Almas knä. Läget är ganska långt oförändrat. Hon går riktigt bra på benet då hon går på det, men håller ändå ännu också på att hoppa på tre ben mellan varven. Musklerna i det opererade benet har ju förstås minskat rejält, så hon blir fort trött i det. Så nu försöker vi få upp muskelstyrkan i benet bl.a. genom att försöka få henne att gå i snön så mycket som möjligt. Sen jumppar vi knäleden som tidigare. Det går väl sakta men säkert framåt, men än är det lång väg kvar. Om några veckor får Alma i alla fall röra sig fritt, men jag måste erkänna att hon nog rör sig så gott som fritt inomhus redan nu. Hon hoppar upp och ner ur soffan och vi har låtit henne göra detta då hon verkar skydda det onda benet då hon gör det. Sen blir det tyvärr några spurter efter Bosse mellan varven också, vilket vi ju gärna skulle vilja undvika. Det är dock rätt omöjligt att förhindra det utan att ha henne instängd i buren hela tiden. Knät verkar i alla fall stabilt och hålls i leden, så nog blir det säkert bra bara hon får tillbaka musklerna runtom knät.

Imorgon blir det besök på mödrapolikliniken direkt från morgonen. Så efter det kanske vi vet mer om när Pärlan kommer till världen...

Ha en bra början på veckan!

Kram,

Vinnaren

Finurlige Fru Fortuna från förra inlägget har nu utfört sin uppgift och dragit vinnaren i tävlingen. Vinnare blev min mamma med bloggen Nenne! Stort grattis! Vinsten kommer på posten mot Åland då vi hinner skicka den.

Dragningen gick till på följande sätt:

Alla som skrivit i kommentaren vilket kön de röstat på fick en lott var.

Lotterna veks ihop och spreds ut över golvet.

Den första Alma nosade på och dessutom flyttade ut ur raden blev vinnare...

...och vinnaren blev min mamma!

Vinsten var ju en av Marimekkos Moments (Hetkiä) diskhanddukar. Alma skickar dessutom med några tuggben åt Quia.

Vinnaren gissade på att Pärlan är en pojke. Vi får se hur det blir med den saken. Om vi har ork och fantasi då Pärlan har kommit till världen, kanske vi drar ett tröstepris mellan de som röstat rätt på könet också.

Idag har jag haft besök av en gammal god vän och dessutom jobbat vidare på mitt syprojekt. Syprojektet går bra till vissa delar, men till andra delar har jag kört helt fast känns det som. Ska lägga in bilder och berätta om det en annan gång.

Ha en skön lördagkväll!

Kram,

Omröstningen är avslutad

Som ni ser är omröstningen om Pärlans kön avslutad. Alternativet flicka fick två röster fler än pojke (14 mot 12). Den uppmärksamme märker att röstningsprogrammet avrundat procenterna fel (blir bara 99 %). Tävlingen är i och med detta avslutad och imorgon ska vi försöka få lottdragningen om vinnaren gjord. Alma får agera Fru Fortuna. Vilka som hade rätt i sin gissning om könet får vi vänta på att veta tills Pärlan kommer till världen.

 Fru Fortuna

 

Veckan har varit rätt full med program. Nu förstår jag att pensionärerna har fullt upp. Jag har bl.a. hunnit med att vara in till jobbet för att löneförhandla (lägligt tills löneutbetalningen slutar), varit och hälsat på kompisar och till frissan. Idag har vi haft besök av husses syster med dottern Elin ("stora-Elin"). Sen måste det ju också hittas tid för rådgivningsbesök och blodprov och sånt. Jag har tyvärr konstaterats ha graviditetshepatos, som gör att graviditeten måste följas upp noggrannare. Detta innebär också att Pärlan troligen kommer till världen tidigare än beräknat, men när det blir får vi se. Imorgon har jag dock inget som helst program inbokat och ska verkligen försöka ta det lugnt och vila. En annan som behövde vila lite idag efter att gästerna hade åkt var Alma.

   



Kram,

Söndag kväll

Så håller också denna helg på att gå mot sitt slut. För mig som nu är ledig dagarna i ända borde det ju inte vara så stor skillnad, men nog är det ju ändå skillnad mellan helg och vardag. På helgerna får vi ju ha husse hemma också, det är väl den största skillnaden. Husse kom hem i torsdags, för en gångs skull utan problem med flygen (förutom att bagaget kom en dag senare). Härligt att ha honom hemma igen. Jag måste erkänna att det var lite väl spännande att ha honom på andra sidan jordklotet i mitt tillstånd.

Vi har tagit det lugnt i helgen. Husse har lidit av ordentlig jetlag och nu verkar han dessutom ha blivit förkyld. Själv håller jag väl så småningom på att vinna över min 5 veckors förkylning, men än är det inte riktigt bra. Vi var in till stan en sväng igår för att inhandla hyllor till hjälpköket. Dem har husse provhängt idag. De ska ännu betsas, så bilder får ni se senare. Själv har jag börjat på med ett litet syprojekt, men det berättar jag mer om en annan gång. Så mycket mer har vi inte orkat med...

Du kommer väl ihåg att delta i omröstningen om Pärlans kön OCH skriva vad du röstat på i föregående inläggs kommentar om du vill vara med i tävlingen.

 

  
Ha en skön början på veckan!

Kram,

Tävling

Som det säkert inte undgått någon, så väntar vi ju på en ny flockmedlem inom en nära framtid. Vi kallar honom/henne för Pärlan än så länge, eftersom vi inte vet om det är en flicka eller pojke. Vi bestämde oss nämligen för att inte öppna kuvertet som avslöjar könet.

Nu tänkte jag att vi kan passa på att ordna en liten tävling kopplat till detta. Så nu vill jag att ni läsare klickar in ert svar i undersökningsrutan i högra sidan OCH också skriver in ert namn och svar i kommentarsfältet i detta inlägg. Frågan lyder "Tror du Pärlan är en flicka eller pojke?". Bland svaren lottar jag ut en Marimekko Moments (Hetkiä) diskhandduk och kanske något smått till. Svaret behöver inte vara rätt för att du ska vara med i tävlingen.

Så nu är det bara att rösta och kom ihåg att skriva in svaret i kommentarsfältet också! Tävlingen avslutas 23.2.2011 kl. 21:00. Lycka till!

Kram,

Mammaledig

Jag började skriva ett inlägg tidigare ikväll, men det avbröts av att jag hostade och något knakade till i min rygg. Nu är ryggen jättesjuk! Vi får se om jag kommer ur sängen imorgon...hoppas bara det inte är ett revben som gått av...

Nåväl, det jag skulle berätta var ju att nu har jag inlett min mammaledighet! Vad det känns härligt! Jag dras fortfarande med den envisa förkylningen, så det ska bli skönt att få vila. Nog börjar den vara på bättringsvägen så småningom! Jag ska försöka låta bli att förvandla bloggen helt till en gravidblogg eller mammablogg nu i samband med mammaledigheten, men kan tänka mig att det ändå blir en hel del inlägg i de kategorierna i framtiden.

Idag är det ju vändagen eller Alla Hjärtans Dag. Firade den (och mammaledigheten) med arbetskompisarna genom att gå på pizza på lunchen, men annars blir det inte nåt firande. Husse är på arbetsresa till Australien. Han har nu varit borta en vecka och kommer hem på torsdag. Hoppas bara på att Pärlan håller sig i magen åtminstone tills han kommer hem, helst nog också några veckor till efter det.

Almas ben blir nog bättre. Tyvärr hoppar hon fortsättningsvis en hel del på tre ben och också då hon står stilla verkar hon inte stöda så mycket på det. Men då hon går på det verkar det bra, hon till och med drar i kopplet med ordentlig kraft i båda benen mellan varven. Jag funderar om kylan därute (just nu -25 grader) gör att hon ogärna använder sig av det opererade benet.

Hoppas ni alla haft en riktigt trevlig Alla Hjärtans Dag!

Kram,

Farväl kära "Hunda"

Har just vinkat farväl till min trogna röda "Hunda", dvs. Hondan jag köpte då vi skaffade Alma. Jag behövde bil, så att jag skulle kunna åka hem på lunchen och gå ut med henne. Därav namnet "Hunda". Den har tjänat mig bra i dessa år utan några större problem, men nu är det dags att blicka vidare mot en större och säkrare bil. Jag vill ju inte sitta här hemma med baby och hund utan egen bil, då husse är på arbetet. 

 

Lite vemodigt känns det nog, att sälja min första egna bil!

Ha en skön fredagkväll!

Kram,

Nu får det räcka

Nu tycker jag det skulle kunna räcka med både snö och förkylning. Jag har nu fått min tredje helg i följd förstörd av denna förkylning, som inte vill ge med sig. Jag har varit i arbete hela veckan, men har verkligen gått på halvfart. Jag har inte haft nå mera feber, men den jobbiga hostan har fortsatt och för några dagar sedan kom också snuvan... Nå, det bara måste ju börja gå åt bättre hållet!

Så var det snön då... Jag var ju till Helsingfors onsdag-torsdag. Då jag kom hem höll jag på att få en chock. Jag visste att man skulle fälla snö från taken under onsdagen, men att det verkligen skulle resultera i så mycket snö på gården hade jag aldrig tänkt på. Jag är verkligen glad över att husse var hemma då, för jag skulle aldrig själv ha orkat skotta upp gången in till lägenheten själv. Jag kom mig för att knäppa bilder av snön först idag, så snön har hunnit sjunka ihop en aning (då det har varit plusgrader och lite regn i några dagar), men fortfarande ser man nog mycket snö. Vi ser knappt ut på bakgården då det är så mycket snö på terrassen. Nu har det varit töväder i några dagar, vilket resulterat i glashala vägar. Man har sandat, men det ser ut som att det var några sandkorn per kvadratmeter, så jag vågar mig knappt ut.

 

 Vy från terrassdörren

Vy från vardagsrumsfönstret

Bakgården

 Terrassdörren utifrån sett

 

Framsidan



Almas ben läker fint. I onsdags var husse med henne till veterinären för att ta bort stygnen. Veterinären tyckte att hon redan duktigt använde sig av det opererade benet. Hon har faktiskt börjat gå ganska mycket på det. Hon haltar förstås, men det är ju bra att hon vågar använda det. Vi har nu börjat jumppa benet lite och lite har hon också gått i snön. Snön blir tyvärr lätt så skarp nu då det varit lite plusgrader, så vi tar det försiktigt. Ännu är promenaderna väldigt korta, men veterinären sa att vi kan gå längre om hon orkar. Så vi ökar lite åt gången, men försiktigt. Bäst av allt är ju att hon nu sluppit tratten på huvudet. Hon verkar i alla fall nöjd över detta. Hon har faktiskt inte försökt hoppa upp i soffan mer än någon enstaka gång. Hon är egentligen inte ens intresserad av att komma dit fastän vi försöker locka med lite extra gos. Helst sover hon i sin bädd. Det enda problemet, som jag nämnt tidigare, är att det ibland skulle vara så roligt att rusa efter Bosse.

Ha en skön söndag, kära bloggläsare!

Kram,

PS. Stort grattis åt lillebror som idag fyller 30 år!!

Små söta ting

Började igår på med att tvätta upp lite små kläder, det mesta i storlek 50 och 56. Nog är de såå söta!

Imorgon bär det av mot huvudstaden, ska försöka få med huvudet också. Det känns i alla fall som det inte varit med riktigt de två senaste dagarna på jobbet...

Kram,

1-års kalas

Idag fyller vår söta guddotter Elin 1 år! Tänk vad tiden går! Vi firade henne redan igår, då vi var bjudna på kalas. Här kommer några bilder från gårdagen.

 Elins tårta

 

Födelsedagsbarnet själv 

Födelsedagsbarnet med bästa kompisen Anton

Idag gick jag tillbaka i jobb. Fysiskt var jag där, men  huvudet var nog inte riktigt med efter allt hostande. Hostan vill bara inte ge med sig! Nå, om jag orkar tre veckor till så börjar mammaledigheten. På onsdag åker jag i alla fall iväg på sista arbetsresan till Hesa. Alma var också första hela dagen ensam idag efter operationen och det gick bra. Hon börjar nog bara ha lite väl mycket överskottsenergi nu och är inte alls förtjust i att gå långsamt då vi är ute. Helst skulle hon springa fram. Men förstås kan hon ta det riktigt lugnt också mellan varven. På bilden ligger hon i favoritbädden, som hon fått av hundmoffa och Barbro.
 

Kram,

Kuvertet

Det brännande kuvertet är fortfarande oöppnat. Det  betyder inte att vi bestämt oss för att inte öppna det. Åtminstone inte jag. Jag har varit alldeles för trött för att fundera på saken förrän idag och husse retas med mig nu då jag är frestad att öppna kuvertet. Lovar berätta om vi öppnar det.
 
Alma har börjat ta lite steg med det opererade benet. Det ser ut att gå riktigt bra. Hon till och med drog i kopplet med båda bakbenen idag, vilket jag inte är helt säker på att är bra för det opererade knät. Så det försöker vi få henne att låta bli. Det största problemet vi har är nog hennes benägenhet att spurta iväg efter Bosse då han spurtar iväg. Då är det nästan omöjligt att stoppa henne, om man inte gör det i precis rätt sekund. Vi har egentligen inte så många mattor i lägenheten heller och laminatgolvet är halt, så kanske vi borde försöka få tag på några gamla trasmattor att lägga ut på de värsta halkriskställena...

Nu blir det filmtajm i soffan, så mycket mer orkar jag inte med ännu. Hostan har känts aningen bättre idag, men efter en hel dag av hostande så är man ändå rejält mör i kroppen och hjärnan känns lös i skallen.

Bilden är tagen före operationen

 

Ha en skön lördagkväll.

Kram,


PS. Idag fick min goda vän C en liten flicka. Lilla Ramona blev storasyster. Stort grattis till hela familjen!!

Öppna eller inte öppna, den stora frågan

Ni kanske undrar vad rubriken syftar på och det ska ni få veta, men först vill vi passa på att gratta Almas och Bosses "moster" Quia som idag fyller 7 år! Också hundmommo Agneta, som snart blir "riktig" mommo, vill vi gratta, för det är hennes namnsdag! Grattis till er båda! Synd att vi inte kan fira med er!

  

Jag skrev igår att jag väntade på samtal från arbetshälsovården om mina provsvar. Nå, samtalet kom och de ville jag skulle komma in så läkaren fick ta en titt på mig. De tog också några nya prover. Eftersom värdena var förhöjda, och de inte vill ta några risker då man är gravid, blev jag skickad till centralsjukhusets gynekologiska avdelning. Därifrån skickade de mig till BB, dit man tydligen skall ifall man är över vecka 22 (jag är ju nu i vecka 32). Det resulterade i att jag låg en halvtimme på en brits medan de tog lilla Pärlans hjärtkurva. Under tiden kom en sköterska och tog ytterligare ett blodprov (började känna mig som en nåldyna) och sen kontrollerade de att allt var som det skulle via ultraljud. Så jag fick helt oväntat ta mig en extra titt på lilla Pärlan och det var ju härligt! Ännu härligare var det förstås att höra, att de förhöjda värdena inte berodde på några problem gällande vår lilla bebbe! De konstaterade att jag nog "bara" lider av nåt förkylnings/influensavirus som borde gå över med vila. Så vi fortsätter vilandet, för nån hostmedicin får jag ju inte ta på grund av graviditeten. Suck...

Före ultraljudet frågade läkaren om vi tagit reda på Pärlans kön. Jag svarade att vi tänkt att vi inte tar reda på det, fast att vi många gånger varit frestade. Hon sa att hon ibland brukat lägga en bild i ett kuvert, så att vi tillsammans kan diskutera huruvida vi vill öppna det eller inte. Erbjudandet kom oväntat, då vi trott att de inte berättar könet på kommunala sidan i Vasa. Jag tog kuvertet och nu ligger det och är glödhett på köksbordet... Öppna eller inte öppna det är den stora frågan. Egentligen är det bara för nyfikenhetens skull som det skulle vara roligt att öppna (och förstås skulle det vara lättare att köpa kläder och sånt), men då går man också miste om ett av livets största överraskningsmoment... Nå, vi får se hur vi gör. Vad skulle ni göra? Jag fick i alla fall också hem en bild på en söt liten fot. Kan ni urskilja foten på bilden? Pärlan uppskattades nu vara ungefär 1,980 kg.
 

Med Alma är det som igår. Inget nytt på den fronten. Då man är ute med henne får man verkligen hålla henne i kort koppel, för annars rusar hon runt som vanligt (fast på 3 ben) och hoppar och skuttar. Då hon hoppar och skuttar slänger hon samtidigt med baken (ser rätt så komiskt ut), vilket jag är rädd att inte är en så bra rörelse för det opererade knät om hon skulle lägga ner det benet. Promenaderna hålls fortfarande mycket korta och långsamma. Det passar ju mig utmärkt, då jag inte skulle orka gå några längre sträckor, men ändå får lite frisk luft mellan varven. Här får ni se henne i lekkorgen som jag nämnde igår.

 

Ha en skön helg!

Kram,

Snökaos också här

Från sjukstugan inget nytt...eller hur brukar man säga? Här har vi i alla fall fortsättningsvis sjukstuga. Jag är ännu också sjuk och hemma. Det har verkligen varit en långdragen förkylning. I tisdags trodde jag redan att jag var på bättringsvägen. Jag hade inte haft feber på hela dagen, hostade bara lite. Vi var till och med på föräldraförberedelsekurs på kvällen och jag ställde in mig på jobb nästa dag. Men senare på kvällen fick jag feber igen och fick stanna hemma igår också. Jag var in till arbetshälsovården igår och blev sjukskriven resten av veckan. Nu väntar jag ännu på att de ska ringa och berätta vad läkaren sagt om att jag tydligen hade lite för höga infektionsvärden... Nå, hur som helst skulle det vara skönt att slippa sjukan nu. Snart har det gått en vecka då jag knappt har orkat göra någonting... och här skulle finnas en hel del att göra. Bebisen sparkar och på i magen som normalt, så honom/henne verkar inte sjukan påverka, trots att det känns som att jag kommer att hosta ut den mellan varven.

Igår då vi vaknade insåg vi att det kommit massor av snö under natten. Sammanlagt hade det väl på vissa ställen kommit upp till 40 cm snö. Så snökaoset från söder har anlänt hit också. Det är ju det enda positiva med att vara sjuk, att man inte behöver ge sig ut i trafiken i kaoset. Husse t o m kom och skjutsade mig till arbetshälsovården då han inte trodde att jag ens skulle komma loss ur snödrivan med min bil. Snällt av honom! Nu har vi i alla fall ett riktigt vackert snölandskap utanför dörren. Bilderna nedan är från vår bakgård (fotade genom fönstret för husse har tejpat för terrassdörren så det skall dra mindre).

Nå, ni är säkert mera intresserade av att höra hur Alma mår, än om mina krämpor. Alma mår riktigt bra! Det är idag en vecka sedan operationen. Vi har nu två dagar haft bort förbandet hon haft över såret och hon har nog låtit såret vara. Hon har ju förstås haft tratten på huvudet hela tiden, så hon kommer ju inte åt att slicka det heller. Eftersom vi tar bort tratten då vi går ut, har hon några gånger försökt slicka såret då hon varit ute, men det har vi fort stoppat. Såret verkar i alla fall läka fint. Tyvärr har hon inte desto mera vågat gå på benet än, utan hon linkar nog runt på tre ben än så länge. Ibland kommer man på henne med att i "misstag" sätta ner benet (och inte verkar det ta sjukt heller), men så fort hon inser det drar hon upp det tillbaka. Hon sover nog ännu rätt så mycket, men man märker att hon börjar få lite mer energi. Så vi har försökt hitta på nåt smått aktiverande varje kväll åt henne, så hon får lite hjärngympa. Vi tar tacksamt emot tips på lite aktivering som inte involverar springande och hoppande! Att tugga på ben och liknande är lite svårt med tratten på, så i så fall måste tratten vara borta en stund (och någon hålla koll på att hon inte slickar såret). I skrivandets stund har hon just trängt ihop sig i sin leklåda. Det ser inte särskilt bekvämt ut, men lite sött är det nog...



Ha en skön fortsättning på veckan!

Kram,