Sju månader och äckliga byxor

Igår fyllde jag och mina syskon sju månader. Dagen var inte lika trevlig som min sex månaders dag för en månad sedan. Jag fick nog ett tuggben, men på köpet fick jag ett par äckliga svarta byxor. Matte och husse har noterat att min löptid nu faktiskt har börjat på riktigt. Matte var på resa några dagar (och jag och Bosse fick vara ensamma med husse) och då hon kom hem märkte de att jag blödde ur baken. Jag har försökt slicka mig ren så att de inte skulle märka det, men de gjorde det i alla fall och satte på mig de förfärliga byxorna. De kliar och jag går omkring och vickar på rumpan för att undvika kliandet. Jag har kommit på att det är ganska skönt att gå under vardagsrumsbordet och gnugga byxkanten mot bordet. Matte och husse bara skrattar åt mig då jag gör det. Men vad skulle jag annars göra, jag kommer ju inte åt att klia mig med tassarna...

Matte hotar med att lägga in en bild av mig med byxorna. Jag ska göra vad jag kan för att undvika att hamna på bild med dem på. Förutom byxorna har denna dumma löptid fört med sig att jag inte får gå i hundskolan. Alla pojkhundarna bara nosar mig i baken, så jag får inte vara med på kursen och störa dem. Det var ju verkligen synd, eftersom det innebär att vi missade 60 % av kursen (den var bara 5 gånger). Det är väl sånthär man måste vänja sig vid då man är tik...

Mina syster Bertta började också löpa i helgen och också systern Armi har löptid på gång. Vi blir alla tonåringar samtidigt! Hälsningar till alla mina syskon.

Grattis Ida!

Igår var vi på födelsedagskalas. Det var hundkusinen Ida som fyllde 8 år. Jag hade gjort ett kort åt henne. Här ser ni hur fint jag poserade på några av bilderna matte tog av mig. Är jag inte duktig på att posera, så säg?! Som en riktig fotomodell!

Före födelsedagskalaset var vi till hundfammo och -faffas villa, där jag fick springa fritt i några timmar. På kalaset sprang jag med hundkusinen Nilsson. Han sprang efter mig och tvättade mig i öronen hela tiden, så jag var nästan skrynklig i dem då vi åkte hem. Det var en lång och rolig dag och jag var JÄTTEtrött då vi åkte. Nilsson verkade inte något extra intresserad av mig (förutom mina öron) igår, så matte tror inte att jag har det där som hon kallade för löptid ännu. Ida var sjuk i magen igår då vi hade farit hem, hoppas hon mår bättre nu.

Idag fick husse och matte för sig att bada mig, putsa mig i öronen och klippa mina klor. Usch då, det var inte roligt kan jag berätta. En liten tröst är i alla fall att jag fick lite skinka som plåster på såren (och så fick jag ju snusa lite i Bosses sandlåda i badrummet). Annars tycker jag det är lite konstigt att han gör ifrån sig i en låda inomhus, varför gör han det inte därute som jag?

Undrar en ren och putsad Alma...

Skogsbilder

Idag var jag och matte på skogspromenad. Här är några bilder från promenaden.

Matte påstår att jag har börjat se vuxen ut i ansiktet. Fast folk och hundar vi träffar förstår nog att jag är en valp ändå, så mycket energi och glädje jag visar alla vi träffar på. Nåt som jag inte riktigt gillar är att matte har hittat på att jag inte får hälsa på alla hundar vi möter, utan bara ibland. Varför kan jag inte förstå, det är ju världens roligaste att få hälsa på andra hundar. Idag morse då jag och husse var ute på dagens första kisstur, var det en människa som kom emot med sin hund, som frågade om jag hade löptid. Hans hanhund hade satt kurs rakt emot oss så fort de hade stigit utanför sin dörr. Jag vet inte riktigt vad löptid innebär, kanske jag springer extra mycket då. I så fall tror jag inte att jag har någon sådan ännu, för jag har då inte märkt något extra mycket spring i bena. Fast vad det då skulle ha att göra med hanhundar vet jag inte. Nå, vi får se imorgon då jag får träffa hundkusinen Nilsson, ifall jag får springa då. Kanske han kan berätta vad det är människorna talar om, han är ju trots allt äldre och klokare än mig.

-Almisen-

Vändagshälsningar

Idag är det något som människorna kallar för Vändagen eller Alla hjärtans dag. Då ska man extra mycket komma ihåg sina nära och kära, har matte försökt förklara för mig. Jag tycker dock att man ska göra det varje dag, så jag börjar alltid morgonen med att pussa matte och husse på kinden och vifta allt vad jag orkar på svansen. Densamma proceduren kör jag då de kommer hem från arbetet, då någon av dem varit ut med rosken eller med mig och vi kommer in igen. Också för Bosse visar jag mina känslor så ofta jag bara kan, han verkar bara ha lite svårt att förstå vad jag menar ibland. Konstig prick!

Annars har här inte skett så mycket särskilt häromkring. I helgen var jag och matte på lydnadskursen och utställningsträningen i växthuset i Kvevlax. Husse tittade in på träningen på väg hem från sin harjakt. Igår var hundmoffa och Barbro på besök. Jag fick en ny pipleksak (som jag arbetar hårt på att få i så många bitar som möjligt) och ett paket med tuggben. Presenterna var inpaketerade, så jag fick öppna paket. Det tycker jag är jättekul!!

Ha en bra vändag alla mina fyrbenta och tvåbenta vänner!
-Alma- hjärtespridaren-

Mobilbilder

Här är några bilder som husse tagit med sin mobil från förra helgen. Han var så snäll och kom med oss till Vörå på valpträffen och utställningsträningen och till Kvevlax på lydnadskursen. Matte var lite febrig redan i helgen, så vi var alla glada att husse var med och körde och tittade på.

Här är jag på utställningsträningen då "domaren" använder mätstickan.
Här är jag på lydnadskursen i växthuset (andra från vänster).
Jag i vår hall, bredvid den smått farliga dammsugaren.

Dags att gå och lägga sig. Men först vill jag gratta hundmobbo Toffe som fyller 22 år idag.

Tjingeling!

-Alma-

Valpträff, lydnadskurs och sjuklingar

Tänk att en vecka gått i en sån hast. Denna vecka har det inte hänt så mycket särskilt. De tre senaste dagarna har jag skött om matte som varit hemma i feber. Hon säger att jag är den bästa sköterskan. Tänk, då gör jag inget annat än ligger bredvid henne på soffan och kör in min nos i hennes armhåla. Vi tycker båda lika mycket om värmen av filten vi fått av hundmommo (som syns på bild längst ner i bloggen).

Förra helgen var dock lite mer händelserik. På lördagen körde vi till Vörå på valpträff. De hade en gäst där som drog lite av en mini-valpkurs för oss. Vi fick bl.a. öva oss på att gå bredvid våra mattar och hussar i ring, kontakt, inkallning och att inte vara rädda fastän nån smäller i kastrullock eller slänger leksaker. Efter att valpträffen var slut blev matte övertalad att också stanna på utställningsträningen de hade där efteråt. Där fick vi öva på att visa upp oss för domaren och att gå fint bredvid våra mattar och hussar. Jag fick stå på bordet och "domaren" tittade på mina tänder och mätte mig med en mätsticka. "Domaren" sa att många hundar brukar bli rädda för mätstickan, men det blev inte jag! Matte hade lite problem med att få mig att stå fint och visa upp mig, men det var inte mitt fel, vi hade ju knappt någonsin övat på sånt. Men det lät på matte som om jag nog blir tvungen att öva på det i fortsättningen. Som tur har jag fått lite dispens med alla nya trick då matte varit sjuk.

På söndag började jag då i skolan på riktigt. Det var då den omtalade vardagslydnadskursen började. Kursen hölls i ett gammalt växthus i Kvevlax. Många av hundarna från valpträffen dagen före var på kursen. Om det är så här det är att gå i skolan så vill jag absolut fortsätta! Fast matte förklarade att det var lite mjukstart, så att vi skulle vänja oss med de andra hundarna och så. Vi fick i alla fall gå runt med våra mattar och hussar och försöka ha så bra kontakt som möjligt med dem och försöka att inte bry oss om de andra hundarna. Matte var tydligen imponerad av mig, för hon tyckte att jag under natten mellan lördag och söndag mitt i allt hade lärt mig att se henne i ögonen och inte på godiset hon håller i handen. Kanske hon hade glömt att hon övade detta med en godisskål och klickern på lördagkväll... En annan övning vi gjorde var att jag och matte skulle leka att vi var på promenad och träffade på en annan matte med hund och vi hundar skulle uppföra oss så bra som möjligt. Kursledaren sa åt oss att vi inte behöver komma fler gånger på kursen, så duktiga var vi. Fast jag hoppas att hon skojade, för jag vill fortsätta gå i skolan!

På lördag kväll lagade matte också lite levergodis åt mig att ha med till skolan. Här är receptet (som jag absolut kan rekommendera även om jag först var lite ovan med smaken):

Ugnstorkad lever
Köp en bit lever och klipp den i skivor. Koka 15-20 minuter med mycket vitlök. Klipp leverskivorna i små tärningar och torka i ugn i ca 150° tills bitarna är helt torra och mörka. Rör om någon gång under tiden. Frys in i små portioner, de börjar tyvärr mögla om de står framme.

Husse tog några bilder med mobilen från helgens tillställningar. Tyvärr kommer vi inte åt dem med matte just nu, men kanske vi lägger in några av dem senare.

Ha en skön helg!
-Almisen-

Fisken är en gris

Jag har en fisk som egentligen är en gris och en annan fisk som egentligen är en björn. Det där med att de är fiskar är nåt som matte och husse försökt lura mig med. Det är klart jag vet att en gris är en gris och en björn är en björn, och absolut inga fiskar. Det hela började med att min första pipleksak hade formen av en fisk. När jag sedan tuggat sönder den leksaken - vilket ju gick väldans snabbt - fick jag en ny ganska snart. Den nya leksaken hade formen av en björn, men av någon anledning försökte matte och husse kalla den för Fisken. Björnen bor nu hos hundfammo och -faffa, dit jag glömde den för ett tag. Idag fick jag en ny pipleksak formad som en gris och också den försökte de kalla för Fisken. Tror de att jag är dum eller...? Hur som helst tog det inte många minuter innan jag tuggat sönder öronen på "Fisken" (som jag VET är en gris), så nu pipar den inte längre.

Hälsningar till alla andra hundar vars mattar och hussar också försöker luras!
-Grisolina, a.k.a. Alma -

Hundkompisar

Min helg var, som jag hälsade via Bosse, väldigt händelserik. Jag fick träffa mitt livs första riktiga gårdshundar (förutom min mamma och mina syskon förstås) och så fick jag träffa hundkusinen Nilsson.

På lördag var jag med matte på hundträff. Vi träffade gårdshundarna Tove och Åsa och deras matte Katri nere vid stranden i stan. Åsa fick inte vara med och leka utan gick på promenad med sin stora matte, medan jag och Tove fick springa lösa och leka lite. Tove är sex år gammal. Fast kan ni tänka er - hon är mycket mindre än mig! Hon lär vara Finlands minsta gårdshund. Åsa var då igen ganska samma storlek som mig. Vad roligt det var att få springa med Tove, fast hon var inte så värst intresserad av att leka med mig. Hon tyckte väl att jag var en löjlig liten valp... Under vår lekstund kom jag också på att det är ganska roligt att jaga kråkor, men av någon anledning tyckte inte matte det. Hoppas jag snart får träffa Tove och Åsa igen.

Här försöker jag med alla medel locka Tove till lek...

...och jag lyckas nog till slut!

På söndag åkte jag med matte och husse norrut mot Jakobstad för att hälsa på hundfammo och -faffa. Vi stannade vid deras villa (eller villo som husse säger), där jag fick springa lös en stund. Det var kul! Sedan åkte vi vidare. Matte och husse skulle ut och äta med hundfammo och -faffa och hundfastrarna med familjer, så jag var tvungen att stanna ensam i lägenheten en stund. Jag blev inte alls rädd, för jag hade min egen trygga bur att sova i medan de var borta. Det är lite som att ha en husvagn med sig! Då människorna kommit tillbaka åkte vi till stora hundfaster, där jag fick träffa hundkusinen Nilsson (ursprungligen kallad Herr Nilsson). Nilsson är en blandras med bl.a. Jack Russel i sig. Han är nog större än mig, men jättesnäll. Efter att ha lekt med honom måste vi åka hem och jag var så trött att jag slocknade med det samma.

Vi ser lite ut som aliens i ögonen på denna bild, men matte hade inte tagit nån bättre bild än så.

Tänk om alla dagar skulle vara lika roliga som min lördag och söndag varit.

Önsketänker Alma.

Minisemester

Idag har jag fått ha en liten minisemester. Alma, vildbasingen, har varit borta med matte och husse hela dagen. Detta har inneburit att jag har fått ha en hel dag helt för mig själv. Vad härligt det är då man kan få sträcka ut sig på vardagsrummets mjuka matta utan att genast bli anfallen av en nafsande hundvalp. Vad trevligt det är att få lägga sig på matte och husses säng en sväng utan att man har en hundvalp som står på bakbenen med hakan på sängkanten och ser ledsen ut för att hon inte får vara i sängen. Det enda som satte lite moln över min dag var att matte glömt att fylla på min matskål, så den hann bli tom under dagens lopp. Jag brukar bli ordentligt sur ifall den hinner bli tom (ibland slänger jag den t.o.m i golvet i ilskan - min matkopp står ju uppe på en arbetsbänk så att Alma inte ska äta min mat). Jag kräver att det alltid skall finnas åtminstone lite mat i koppen, för vem vet när hungern slår till... Nåväl, jag fick påfyllning i matkoppen då resten av familjen kom hem just och det hann inte gå nån nöd på mig. Jag har ju i alla fall haft en härligt avslappnande dag!

Alma hälsar att hon har haft en riktigt händelserik helg, men hon är för trött för att berätta om den idag. Hennes berättelse och bilder kommer en annan dag.

Tjaba!
-Bosse-

Halvåring

Idag blir jag och mina syskon Bertta, Armi, Arttu och Morris sex månader gamla. Ett halvt år! Tänk vad vi är stora. Det skulle verkligen vara kul att träffa mina syskon och förstås mamma och uppfödare Heli också. Heli förde en blogg då vi var små valpar och ännu bodde hos mamma. Matte och husse och de andra syskonens blivande mattar och hussar kunde där följa vår uppväxt. I bloggen finns massor av härliga foton från då vi var riktigt småa.

Som jag tidigare skrev har vi äntligen fått snö här i Vasa. Tack vare snön är det så mycket ljusare utomhus. Vi kunde t.o.m. gå och promenera med matte i skogen igår efter att hon kommit från jobbet, så pass ljust var det ännu. Nog är det så roligt då man får hoppa i snön och gräva ner nosen i alla spåren. Ibland blir jag ändå rädd och kan t.o.m. skälla lite då jag kan tycka att en del snöklimpar är skrämmande. Hur ska jag kunna veta att det inte gömmer sig nåt farligt i klimparna??! Här är två bilder från då matte var hem på lunchen igår och vi var ut på en snabbpromenad. Första bilden är lite suddig (matte har lite för bråttom att knäppa ibland), men jag ville ändå visa den så ni skulle se hur snöig jag blir om nosen ibland.

Här är också en bild från igår kväll då vi var i skogen på promenad. Det ser mycket mörkare ut än vad det var. Visst har jag fin tröja förresten?! Det är hundmoffas fästmö Barbro som stickat den.

Trevlig helg!

önskar Alma- den stora vovven

Glädjesprång

Vi har äntligen fått snö här i Vasa och jag är överlycklig över det! Jag och matte var ut en sista sväng innan natten och det var såå roligt att få hoppa i den mjuka snön. Till min stora glädje släppte matte dessutom kopplet då vi närmade oss vår dörr och jag passade på att ta några ordentliga glädjesprång runt gården. Vad det är kul med snö!

Nu tvingar matte mig och sova. God natt med er!

Alma-Hönan 1-0

Nu har det gått några dagar sedan jag skrivit. Husse har kommit hem från sin resa och det har varit helg. På fredag kväll fick jag äntligen loss huvudet på favoritleksaken Hönan. Gissa vad jag kämpat! Då väl huvudet kommit loss, var det inte så svårt att också bita av båda benen. Så nu ser Hönan ut som en grillad broiler. Jag ångrar mig lite, för den är inte lika rolig att leka med längre.

Matte har lärt mig ett nytt trick med hjälp av klickern - jag kan nu buga på kommando. I och med att matte lärt mig lite nya trick, som bugandet och rullandet, så har jag börjat använda mig av tricken också utan att matte är med och leker. Det är t.ex. ganska roligt att rulla då jag leker med nån sak eller att buga då jag leker med Bosse.

Här i Vasa har det äntligen kommit lite snö. Jag och matte var på långpromenad ikväll och trots att det var mörkt, så kunde vi gå en sväng i skogen. Matte tycktes tycka att det var lite läskigt, så jag fick inte springa där så länge. Jag önskar det snart skulle bli lite ljusare om kvällarna, så jag skulle få springa i skogen lite oftare.

Ha en trevlig fortsättning på veckan (matte sa jag måste skriva så),
Alma- The Spiderdog

Utdragna tänder

Idag får jag skriva, för Alma har haft en lång dag. Alma var ju till veterinären idag för att få sina mjölktänder (hörntänderna i övre käken) utdragna. Usch vad det var jobbigt att se henne bli sövd. Hon kämpade på in i det sista för att inte somna, veterinären tyckte att hon var ordentligt envis och seg. Själva ingreppet tog ca 15 minuter och jag fick sitta i väntrummet så länge. Allt gick bra. Veterinären sa att tänderna aldrig skulle ha kommit ut av sig själv, rötterna var nästan dubbelt så långa som själva tänderna. Alma sov hela vägen hem, men då vi kom hem började hon vakna till. Väl hemma hade hon inte ro att lägga sig och sova, så jag fick helt enkelt sätta mig ner med henne för hon var alldeles för groggy för att springa omkring. Vid 21-tiden var hon i alla fall så gott som sig själv, men hon ville inte vara ute annat än och kissa, fastän hon skulle ha fått springa fritt. Tyvärr fick jag hos veterinären veta att Almas bett inte är 100 % som det ska, en (eller var det fler?) av framtänderna sitter lite fel. Inget som påverkar hennes leverne, men kan påverka på utställning. Nå, vi får se hur det blir med det.

Idag har jag också ÄNTLIGEN kommit med på en lydnadskurs för hundar. Kursen är vardagslydnad för hundar i alla åldrar, men tydligen är det mest valpar på kommande. Kursen börjar första söndagen i februari och hålls faktiskt av WOFF (Vörånejdens Hundklubb) i växthuset i Kvevlax, sammanlagt fem kurstillfällen. Det blir att köra en bit, men vad gör man inte då vi inte tycks rymmas med på nån kurs här i Vasa. Jag ser verkligen fram emot kursen!!
-Anna-

Jag bara måste skriva ett inlägg också efter det förra. Vilken tur att Almas höna inte låter som den här hönan:

The World's Most Annoying Toy?:



Snälla matte och husse köp ALDRIG en sån...please!

Hälsningar en tacksam Bosse.

Tänderna sitter kvar

Mina hörntänder sitter fortsättningsvis som gjutna i min käke. De rör sig inte det minsta och de permanenta tänderna har vuxit rätt långt redan. Jag har tuggat som en galning på ett tuggben de senaste dagarna, men det hjälper inte det minsta. Så det blir nog så att djurdoktorn får söva mig och ta bort mjölktänderna imorgon. Huj då! Matte säger att jag inte får äta på 12 timmar före vi ska till doktorn. Vi ska dit klockan 15.15, så jag lär väl inte få nåt ätbart sedan vi går och lägger oss ikväll. Om inte matte orkar stiga upp och ge mig lite mat inatt. Vid djurdoktorn hade lär de dock sagt att matte kan ge mig lite mat före klockan 6, då det inte är bra att vara utan mat så länge då jag är så liten än. Men matte är lite osäker på om hon förstått det rätt. Usch då vad det kommer att kurra i min mage...

Ikväll var jag och matte på promenad med min reservmatte Riikka, som har skött om mig några gånger. Matte ska också på arbetsresa på torsdag (bara över dagen), så Riikka har lovat komma och vara en stund med mig på förmiddagen. Visst är hon snäll?!

Husse hörde av sig till matte per textmeddelande och meddelade att allt var bra. Han hade ännu inte fått sin väska, så batteriet i telefonen var nästan tomt. Tydligen skulle han få den imorgon. Stackarn! Vi saknar i alla fall honom här hemma.

Nog är det då tur att man inte har så mycket saker att ta vara på. Här kommer en bild där ligger och poserar med min favoritsak Hönan. En mycket hållbar leksak, som inte tycks gå sönder hur jag än kämpar med tänderna. Nu har jag dock fått lite hål på den, så kanske jag har en chans att få sönder den i alla fall. Jag ger inte upp så lätt!

-Alma Palma-

Glashalt

Usch vad det är halt därute idag. Jag och matte var på vår långpromenad då hon kom från jobbet. Jag var lite rädd för det hala och det hjälpte ju inte att matte nu och då höll på att ramla och skrämde mig med snabba oväntade rörelser. En sträcka som normalt brukar ta ca 40 minuter, tog närmare en timme att gå. Promenaden blev därför lite kortare i längd än vad matte tänkt sig. Vi gick verkligen i snigelfart, vilket inte passar en energisk hund som jag. Att Vasa stad inte sandar bättre!

Husse åkte ju iväg till Korea igår, så nu är jag och Bosse ensamma med matte. Husse lär ska ha kommit fram säkert, men hans väska var på vift. Hoppas den kommit till rätta vid det här laget. Matte har hängt upp nytt tyg för fönstret i vardagsrummet ikväll. Hon kallar det för gardiner. Bosse var inte så förtjust, då hon flyttade på hans hylla för att komma åt att hänga upp gardinerna. Jag försökte smaka lite på dem, men det var inte uppskattat det heller. Inget får man då göra! Matte har också kikat lite på mina tänder och så har vi övat på ett nytt trick (som jag ännu inte har fått höra vad heter) med klickern. Jag fick en massa goda knackkorvsbitar, så det gillade jag.

Matte berättade annars idag att hon funderat på att ta mig på utställning här i Vasa 26.4.2008. Jag vet inte riktigt vad det innebär, men har hört att där är många andra hundar. Vi får se hur det blir med den saken.
-Almisen-

Gos med matte är trevligt

Nu är det min tur att få säga några ord. Ibland då husse är ute med Alma, eller Yrvädret som jag kallar henne, passar jag på att få en ordentlig gosestund med matte (eller husse ifall matte är ute med Alma). Då lägger jag mig i hennes famn och vill bli klappad. Jag spinner högt och njuter. Detta kan jag inte göra så ofta då Alma är inne, eftersom hon då genast kommer springande och tränger sig emellan. Missförstå mig inte, jag tycker nog om Alma ibland. Jag brukar ibland lägga mig på golvet så att hon får komma och brottas lite med mig. Då kan det se ut som på bilden i detta inlägg. Matte och husse brukar dock inte vara så förtjusta då vi brottas (eller boxas som jag brukar göra ibland med klorna indragna) och då skriker de antingen åt Alma eller mig att sluta. Eftersom jag har rätt kort stubin, tröttnar jag rätt fort på Yrvädret och hoppar upp på min hylla eller över de "staket" som matte och husse lagt upp för Alma in till badrummet eller arbetsrummet. Häromdagen brakade Alma in i skivan som var för badrumsdörren, så att den gav vika och hon kom sig in i badrummet. Gissa vad hon gjorde där.....hon ÅT min bajs ur kattlådan. Kan ni tänka er!! Fy 17! Nog är hundar äckliga. Jag skulle då aldrig smaka på någons bajs! Fast nog är hon gosig ibland också vårt Yrväder.

Tjena mors!
-Bosse-

Försvunna och funna klick

Idag har husse och matte varit lediga och jag har inte behövt vara ensam på hela dagen. Det är roligt, men ack så trött jag blir... På förmiddagen hoppade vi i bilen och körde till Karperöfjärden för att husse ville titta på kitesurfinguppvisning. De hade uppvisningar ute på isen. Man skulle också ha fått prova på bl.a. långfärdsskridskoåkning. Vi var ute på isen en stund, men jag började frysa ordentligt och bara skakade. Brrr! Att inte matte och husse förstod att ta med min tröja! Vi stannade inte så länge och husse fick inte ens se kitesurfingen. Istället åkte vi till Molnträsket där vi gick på promenad. Jag fick springa lös i skogen och det gillar jag! Där var heller inte lika kallt. Då vi var nästan framme vid bilen (och jag redan var kopplad igen) kom en stor svart Flat som var lös och sprang fram till oss. Jag blev så rädd och skrek som bara den, fastän hunden var snäll och bara ville hälsa. Jag blir så rädd då det kommer en lös hund rakt emot mig, jag är ju så liten. Hundens ägare kom snabbt springande och bad så mycket om ursäkt. Efter en halv minut var hunden lös igen och kom emot mig. Hundens ägare hade så fullt upp med att tända en tobak, att hon tydligen inte hade tid att hålla koll på sin hund. Matte blev lite arg på henne, men vi gick därifrån utan att börja bråka. Efter promenaden var jag trött och belåten och då var det skönt att stäcka ut sig på soffan med matte.

Visst ser det skönt ut?

Matte hade tidigare i veckan förlagt klickern hon tränat mig med och vände nästan upp och ner på lägenheten i jakt på den. Hon hittade den efter ett tag under en nalle som jag bitit sönder för nån dag sedan. Här är en bild från då jag fick den nallen. Tyvärr tog matte ingen bild av hur vardagsrummet såg ut efter att jag lekt med den en stund. Jag gillar nämligen att bita sönder nallar och slita ut deras fyllning och vardagsrummet såg enligt matte väldigt ödigt ut efter min räd.

Ikväll har matte och husse med hjälp av klickern tränat mig att visa tänderna. Husse fick vara assistent åt matte och klicka vid rätt tillfälle. Konstigt då jag får en massa godis för att visa upp mina tänder, fattar inte varför. Matte säger att jag ska till hunddoktorn och dra ut övre hörntänderna, eftersom mjölktänderna inte har lossat fastän de permanenta tänderna har växt ut redan. Kanske om jag tuggar på mycket ben, så att tänderna lossar av sig själva, så slipper jag gå till hunddoktorn på onsdag. Hoppas kan man ju alltid!

Ha en trevlig söndag, gott folk och alla fyrbenta!

-Alma, The Nalleslayer-

Stadspromenad

Idag har matte och jag varit på stadspromenad. Matte kallade det för miljöträning. Vi var först och gick lite längs stranden nere vid Fiskarstranden och fängelset, men där blåste så kallt så vi gick in mot centrum. Det fanns en massa intressant att titta på i stan, trappuppgångar, trappor, fönstergluggar, staket, människor och andra hundar. Massor av nya intryck!Vi gick t.o.m. över torget, som mattes farhågor till trots inte alls var läskigt. Innan vi gick på promenaden var vi in till djuraffären för att handla mera mat åt mig. Där hade jag verkligen svårt att stå still. Matte påstår att vi borde öva mer på att jag ska vara lugn, men hur ska jag kunna var lugn om det händer nåt intressant. Då vi kom från promenaden stannade matte till vid mataffären och lämnade mig ensam i bilen. Hjälp! Jag blev nog lite ledsen, men hon var inte så länge så nog klarade jag det rätt bra i alla fall.

Husse är ju på arbetsresa för andra gången den här veckan. Matte säger att hon är "ensamförsörjare" med mig. Husse kommer hem imorgon, men åker iväg igen på söndag och då ska han vara borta fyra nätter. Nå, Bosse och jag tar hand om matte och ser till att hon inte får en tråkig stund. Bosse är bara lite dålig på att ta sitt ansvar, han bara ligger på sin hylla och sover hela tiden. Då jag försöker få honom att piggna till, springer han bara iväg till sin matkopp. Tråkmånsen!
-Alma-

Klickerträning och skogspromenad

Idag var jag och matte på skogspromenad med mattes gamla högstadiekompis som hon inte träffat på jättelänge. Kompisen hade två hundar (Cavalier King Charles Spaniel), som båda var hanar. Vi fick alla tre springa lösa i skogen och det var förstås jättekul. Matte tyckte jag var så duktig.

Då vi kom hem tränade matte mig med klickern. Tidigare har hon bara klickat och gett mig massor av godis, men nu måste jag göra nåt för att få godiset. Matte fick mig faktiskt att rulla runt på kommando efter ca 15 minuters träning. Gissa hur stolt hon var över mig och hur mycket beröm jag fick! Matte säger att hon nog kommer att fortsätta lära mig med hjälp av klickerträning eller shaping som det också kallas. Efter vi tränat lite jagade jag Bosse lite och då var inte matte lika glad längre. I farten drog jag nämligen ner hennes dator och blev jätteskraj. Som tur var föll datorn på den mjuka sköna vardagsrumsmattan, så datorn tog inte skada. Vilken tur, för annars skulle jag bli utan godis för en lång tid.

Det var allt för idag.
Tjingeling,
-Alma-