Nio månader och brutet ben

Idag fyller jag nio månader. Jag fick ett jättestort brutet ben av matte och husse (tydligen hade det brutits i transporten hem). Benet och mig ser ni på fotot nedan. Bosse försökte också slinka in på bilden och ta mitt ben. Gissa om jag hade svårt att veta vad jag skulle göra då jag inte fick båda benbitarna i munnen på en gång.

Så jag valde att springa iväg med bara ena biten och tugga på den. Under tiden gömde husse undan den andra delen, vilket i och för sig var tur för jag orkade inte ens äta den första delen. Matte lovade att jag får den andra om jag är duktig på utställningen på lördag.

Alma-niomånadingen

Nytt namn

Oj, nu skriver jag två inlägg på en kväll. Jag kom på att jag ju inte berättat att jag fått nytt namn. Mitt registrerade namn har tidigare varit Aleksiina, men nu då uppfödare Heli har fått sin kennelnamnsansökan godkänd, har jag fått nytt namn. Numera heter jag Villiniityn Aleksiina (på svenska skulle det vara Vildängens Aleksiina). Är det inte ett fint namn så säg?

-Vildingen Alma-

Pokaler och priser

I lördags tog matte mig på mitt livs andra Mach show (inofficiell utställning där alla hundraserna tävlar mot varann). Denna gång var det Vaasan agilityseura som ordnade den. Om du redan hann titta på bilderna, så såg du att det gick jättebra. Hundarna var uppdelade i tre klasser: valpar (där jag var anmäld), små hundar och stora hundar. I valpklassen var det 29 hundar anmälda. Först fick vi alla gå in i ringen så domaren fick se oss alla tillsammans. Sedan gick vi in två och två och fick springa runt i ringen och domaren tittade på oss, kände på oss och kollade våra tänder. Sedan gav han den ena (som han tyckte var bättre) rött band och den andra blått band. Jag fick blått band efter den ronden.

Efter att alla gått igenom samma behandling, ställdes alla som fått blått band och alla som fått rött band emot varandra. Och kan ni tänka er, jag vann av de blåa!! Matte blev så omtumlad så hon förstod inte att vi skulle ställa upp oss och få priser, utan domarassistenten fick säga till oss. Jag fick en pokal, en röd/vit rosett (eller vad de nu kan kallas), en påse hundmat och en hundfrisbee och så kom jag vidare till Best in Show dit vinnarna av alla blåa och röda i de tre klasserna kom (dvs. sammanlagt 6 hundar). Där kom jag sedan på sjätte plats och fick en till pokal och vit/lila rosett och en påse hundgodis. Gissa om matte var stolt (och husse också då vi kom hem och berättade). Hundmoffa var och tittade på showen och han tyckte också att jag var såå duktig.

Matte säger att detta bara var träning, att nästa helg är det en riktig utställning då jag måste uppföra mig ännu bättre. På en utställning träffar man mycket andra hundar och det tycker jag ju är kul. Det jag inte riktigt gillar är då jag måste stå fint så länge, jag vill helst sitta ner emellanåt, men det får jag inte för matte. Hon tvingar upp mig igen och flyttar på mina ben och sånt. Sen håller hon en godis framför näsan på mig utan att ge den åt mig, vad är det för sätt? Nå, om jag uppför mig tillräckligt bra så brukar jag nog få godisen till slut.

Matte har berättat att det utöver mig är tre andra gårdshundar anmälda till utställningen på lördag. Det ska bli roligt att se några rasfränden, jag har ju inte träffat andra än mamma och syskonen och de två gårdisarna som bor här i Vasa (Tove och Åsa) och det börjar vara länge sedan.

Vinnarhälsningar från Alma.

Tippan höll inte

Nu är det alldeles för länge sedan jag sedan berättat hur det går. Det är nåt slags tekniskt problem med den här bloggen då jag skriver på andra datorn och eftersom jag har alla bilder där, har det inte blivit av att jag skrivit. Problemet med att skriva så sällan är att man har alldeles för mycket att berätta, så vi får hoppa över en del.

Husse har varit i Italien massor den senaste tiden. Gissa om vi var glada då han kom hem för några dagar, men i söndags åkte han igen. Men matte och Bosse och jag klarar oss bra i alla fall. Fast jag låter inte matte klippa mina klor. Vanligtvis brukar husse hålla i mig och matte klipper mina klor, men utan husse slapp inte matte så lätt undan. Jag lät henne klippa min högra framtass, jag är ju van att ge henne den tassen då jag vill ha nåt gott, men sen sa jag stopp. På något sätt fick matte också andra framtassen klippt, men baktassarna fick hon inte röra. Fastän hon försökte muta mig med knackorv, men så lätt låter jag mig inte luras.

Imorgon ska jag till djurdoktorn. Vi får se vad hon säger om mina långa klor på baktassarna. Jag har haft lite ont i min ena baktass och drar emellanåt upp den och springer på bara tre ben. Men dessa "anfall" har bara varat i mindre än en minut och sedan är allt bra igen och annars märker man inte av något utan jag springer på som vanligt utan att halta. Håll tummarna att det inte är nåt allvarligt fel på min tass.

Annars har matte försökt träna mig inför utställningen om en och en halv vecka. Vi har varit på utställningsträning och tränat här hemma. På torsdag ska vi förhoppningsvis igen på utställningsträningen och på söndag på match show (inofficiell utställning). Match showen blir lite som ett genrep inför den riktiga utställningen säger matte.

Annars låter våren absolut vänta på sig här. Jag som skrev om att vi sett tussilagon och matte som var överlycklig över att snön smält bort på bakgården, men sen kom snön igen. Nu har vi fortsättningsvis snö på vår bakgård. Kommer det aldrig att bli vår?? Vi är avundsjuka på husse som får vara i Italien i värmen och på hundmommo och "plast"-hundmoffa på Åland som har mera vår. Vi vill också ha!

Lägger upp några bilder från senaste veckorna. Efter lydnadskursen och utställningsträningen förra veckan fick jag leka med en annan valp på en åker och var alldeles lerig från nos till svans då vi skulle åka hem. Matte förpassade mig till bakluckan, där jag aldrig tidigare åkt. Jag var dock för trött för att bli ledsen för det, jag fick ju sova ifred. Förra veckan köpte matte också ett hundmjukisdjur, Tippan, som jag tog som en utmaning att bita sönder så snart som möjligt. På tio minuter hade jag fått sönder näbben på den och rivit ut en del av fyllningen över hela golvet. Jättekul! Matte förstod inte riktigt vad jag såg för roligt i det, men så är hon ju inte hund heller...

Efter lerbadet, det syns lite dåligt hur skitig jag var, men tyvärr såg matte det och bar mig direkt i duschen.

Klara, färdiga, gå! Tippan före....

...och Tippan efter min första behandling.

- Almisen-mjukisdjursmarodören.-

Första tussilagon

Idag såg jag mitt livs första tussilago! De växte så fint i diket bland allt sandningsgrus. Jag smakade på en, men den var inte god. Matte säger att på sommaren växer det lite större gula blommor, maskrosor, som åtminstone hunden Quia tycker om att äta. Vi får se om jag har samma smak som henne.

Det är länge sedan jag hunnit skriva. Jag har fullt upp med att ta hand om matte och Bosse, för husse är på arbetsresa till Italien igen. Han åkte i måndags och som det ser ut nu, kommer han hem först nästa veckas torsdag. Så någon måste ju vakta lägenheten och skälla lite ifall det hörs några konstiga ljud. Ibland skäller jag också fastän det är matte som gör ljuden. Men inte nåt sånt ihållande skall, utan bara ett litet voff.

Resan till Vuokatti i påskhelgen var kul. Under bilfärden hade jag det bra i baksätet med hundfaster Camilla och Ida på ditvägen och Camilla och Oskar på hemvägen. Jag har ju sele som är fäst i säkerhetsbältslåset så jag inte ska flyga iväg ifall husse (eller matte) bromsar för hårt. I Vuokatti var det kallt och jag frös ordentligt fastän jag hade min fina jacka på mig. Ingen av människorna bröt några ben, de var i backen tre dagar, men som tur var hade vi stugan bredvid backen så de lätt kunde komma och hämta mig ibland och jag fick vara inne i värmen. Här är några bilder från grillkåtan som vi hade utanför vår stuga.

Jag och matte (jag med alienögon)

Min jacka har blivit för kort åt mig...

Husse grillar korv.

Jag var glad att se min gode vän Bosse då vi kom hem från resan. På kvällen hade vi fullt sjå att försöka skrämma bort en inkräktarkatt som var på vår terrass.

Matte hade ju semester hela veckan efter påsk och då hade vi det riktigt skönt. Vädret var bra, så det blev mycket tid ute. Vi åkte bl.a. sparkstötting och var på utfärd. Sen var det valpagilityträning på söndag. Det är faktiskt jättekul. Jag far som en blixt genom tunneln och var jättesnabb på slalombanan första gången vi testade den. Jag förstår inte varför vissa hundar är så långsamma och tröga, det är ju så kul. Matte har bara lite svårt att lära sig vilken hand och fot som ska vara var och att hänga med i min takt. Nå, hon lär väl sig hon också.

Nu ska vi ta vår sista kvällsrunda.

Ha en trevlig helg alla ni som läser här.

-Vakthunden Alma-

Glad påsk!

Matte packade och hade sig hela kvällen igår och idag har både matte och husse packat. T.o.m. min bur är nerpackad! Nu bär det nog snart av på resan. Bosse får stanna hemma och ta det lugnt.

GLAD PÅSK TILL ALLA VI KÄNNER ÖNSKAR BOSSE OCH ALMA OCH MATTE OCH HUSSE STÄMMER IN!!

Valpagility var kul

Igår var jag och matte på vår första valpagilityträning. Det var jättekul, tyckte både jag och matte. Gissa om jag var trött då vi åkte hem, efter 2 timmars träning! Min löptid tycks nog vara över. Vi kollade med kursdragaren ifall det var ok ifall vi kom med. Det var dock en av hanvalparna som nog reagerade på mig lite än, han var lite orolig och okoncentrerad. Matte sa att hon nog borde ha tvättat mig för att få bort alla dofter. Jag tycker ju att det är bäst då man får dofta lite hund, vad ska man nu skylla på mig om hanarna inte kan koncentrera sig lika bra som jag.

Idag åkte husse iväg till Italien igen. Han kommer hem sent på onsdag kväll och på torsdag morgon åker vi iväg till Vuokatti där vi ska stanna hela påsken. Jag vet inte riktigt vad Vuokatti är för nåt, men kanske katti-namnet har nåt med katter att göra *hoppas*. Bosse stannar hemma, hundmommo & Co kommer till Vasa från Åland (synd att vi inte hinner träffa dem) och de har lovat titta till Bosse.

Här är några bilder som vi försökt lägga in flera gånger den senaste veckan, men det har alltid krånglat. Bilderna är från en riktigt solig dag (4.3.2008), då matte skyndade hem från jobbet för att ta mig på promenad kring Metviken. Bilderna är tagna med mobilen, så de är kanske inte av allra bästa kvalitet, men kanske en del av det vackra vädret i alla fall förmedlas.

Jag kan posera utomhus också!

-Alma, agilityvovven-

Hundkompisar

Jag lovade ju visa en bild på Quia som var och hälsade på i förra helgen. Här kommer den. Quia och hundmommo har också äntligen fått en kommentar skriven här i bloggen, vad roligt! Synd att ni har problem med er dator. Visst är Quia fin?

Igår var jag och matte på skogspromend med mattes kompis Ulrika (Ulle) och hennes dalmatiner Ronja. Ronja är jättesnäll fastän hon är så stor. Ibland kom hon lite hastigt emot mig då hon lekte, så att jag blev lite skraj, men hon var nog egentligen väldigt försiktig. Ronja om du läser detta, se till att dra med din matte ut på en promenad med oss snart igen! Titta så fint vi satt då matte tog fotot.

Annars kan jag ju berätta att jag äntligen blivit av med de äckliga byxorna, för jag blöder inte längre. Så nu kan jag visa hur jag såg ut i byxorna. Visst var det synd om mig??

Imorgon är det fredag och efter fredag kommer helgen har jag lärt mig. Och helgen innebär att matte och husse är hemma med mig hela dagarna, vad roligt det skall bli. Sedan är det bara tre arbetsdagar och så är matte (och förhoppningsvis också husse) lediga från skärtorsdag fram till följande veckas söndag. Då ska vi åka till Vuokatti där de hyrt en stuga tillsammans med hundfastrarna med deras familjer. Det ska bli kul.

Trevlig helg!

Hälsar en äntligen byxfri Alma.

Första Match showen

Jag har i flera dagar försökt lägga in några bilder från en promenad med matte förra veckan, men av någon anledning går det inte att bifoga bilder till inläggen just nu. Nå, lovar visa dem då vi får det att funka.

Idag har jag varit på min första Match show med matte. Match show är en inofficiell hundutställning där alla raser (också blandraser) visas upp tillsammans. Vi anmälde förstås oss i valpklassen (upp till ett år). Det var omkring 40 valpar, så vi var rätt så många. Det började med att vi gick upp två och två i ringen. Vi skulle gå runt och visa upp oss och domaren tittade på oss på bordet (matte fick visa mina tänder). Domaren gjorde sin bedömning och gav oss rött respektive blått band beroende på om vi kom etta eller tvåa. Vi fick ett blått band, alltså var den andra hunden och dess matte bättre än oss. Domaren sa att vi båda gick jättefint (jag gjorde verkligen det=, men jag hade problem med rädsla uppe på bordet. Matte var väl lite nervös och visste inte riktigt hur hon skulle lugna mig. Då alla hundar gått igenom samma procedur, fick alla som fått blått band ställa upp sig och domaren kom och tittade och kände lite på oss. Efter det sa hon att största problemet idag varit "luoksepäästävyys", typ hur vi reagerar då någon okänd kommer nära och rör vid oss. Hon valde ut vilka som fick fortsätta, och tyvärr fick vi inte fortsätta. Matte tyckte att jag var såå duktig och sa att dagen var en bra övning för mig. Jag löper ju trots allt än och är lite ur gängorna på grund av det. Jag hade några uppvaktande kavaljerer, bl.a. en av mina lydnadskurskompisar en Portugisisk Padango var lite efterhängsen, men jag gillar ju honom. De äldre herrarna tycktes inte uppmärksamma min löptid, de fattar väl att jag fortfarande är valp.

Har jag berättat att vi ska på en alldeles riktig hundutställing i slutet av april?? Matte har anmält mig dit. Tills dess ska vi ha övat bordsståendet så att det går lite bättre. Som tur är ordnar hundklubben utställningsträningar och så kommer det en till Match show innan dess, så matte lägger mig i hårdträning. Jag kommer nämligen inte att få ställas ut i valpklassen, eftersom jag råkar fylla 9 månader två dagar innan utställningen. Vilken osis va?!

Nu är jag i alla fall så trött att jag nästan ser i kors. Jag var ju tvungen att sätta lite fart på Bosse också då vi kom hem, trots att jag var så trött, så nu är jag helt slut! Jag måste bara ännu berätta att hundmommo, hennes man Rune och deras hund Quia (blir hon kanske min hundsyrra) var och hälsade på oss i helgen. De bor på Åland. Det var så roligt att se dem. Jag hade tänkt lägga in en bild på Quia också, men det får bli en annan gång.

Ha en bra vecka allihop!
-Alma, utställningsvovven -

Tre igen några dagar

Igår åkte husse iväg på arbetsresa igen. Denna gång till Italien. Han stannar troligen till torsdag kväll. Jag och matte skjutsade honom till flygfältet och gick efter det på promenad nere vid stranden vid Sandviksvillan och till kommande bostadsmässo-området i Sunnanvik. Matte tyckte det var bra träning för mig, då det kom avsevärt mycket mer människor emot under den promenaden än vad det brukar göra på våra normala promenader. Så värst många hundar träffade vi inte på, men desto fler promenerande, joggande, cyklande, stavgående och rullatorskuffande människor. Under promenaden kom jag på ett nytt sätt att sprida mina dofter (jag lämnar ju efter mig några droppar lite här och där nu för att göra reklam för min löptid), jag sparkar lite med baktassarna efter kissningen. Matte tyckte av någon anledning att det var roligt och fnissade åt mig varje gång. Jag testade det idag också för att dubbelkolla och hon började fnissa varje gång.

Idag var vi på en promenad i skogen. Jag fick springa lös, men matte var jätteuppmärksam och tittade åt alla håll hela tiden ifall det skulle komma några hundar emot. Hon var väl nervös att inte få mig inkallad om det kom någon. Men jag kan berätta att det var hon helt utan orsak, jag som kommer springande allt vad jag orkar så snart hon ens säger mitt namn.

Då vi kom hem tog matte fram dammsugaren. Bosse är livrädd för den och springer och gömmer sig så fort han hör ljudet av att den tas fram. Jag däremot försöker vara modig och springer matte i fötterna istället. Efter dammsugningen tog hon fram golvmoppen och den vet jag inte riktigt hur jag ska hantera. Jag passade på att skälla och gnälla lite, hon tvättar ju trots allt bort alla de goda lukter jag med sådan möda har försökt dra in utifrån. Nå, nu har jag ju nåt att arbeta på igen.

Nu ska matte ta ut mig på nattkissningen, för nu är det dags att gå och lägga sig om vi alls skall orka upp 6.05 imorgon. Matte har i sin GI-iver börjat gå en 30 minuters rask promenad med mig innan frukost och eftersom hon är så långsam med allt annat på morgonen, blir det en så tidig start.

Godnatt med er!

Hälsar Almisen.

PS. Syster Armi hälsade ju i en kommentar för några dagar sedan att hon också börjat löpa på skottdagen. Välkommen med i gänget. Måste du också ha såndär äckliga byxor?! DS.

Snöskutt och farlig brygga

Idag var jag, matte och husse på utfärd till Fort Sommarö ute på Replot. Eller rättare sagt till platsen där det en gång har varit militärens kustartillerifort (matte förklarar). Jag fick springa lös (fastän vi hundar egentligen inte får gå lösa där) och det var såå roligt att få skutta i snön. Ni ser på bilderna hur mycket snö vi har fortfarande. Husse kastade en massa snöbollar, som jag försökte fånga. Vid fortet var vi också ut på nåt jag tyckte var farligt, husse sa att det kallas för brygga. För säkerhets skull gick jag riktigt bredbent med baktassarna då vi gick på bryggan. Jag tror det är mindre risk att jag faller emellan springorna då. Här är några bilder från dagen.

-Alma-

Sju månader och äckliga byxor

Igår fyllde jag och mina syskon sju månader. Dagen var inte lika trevlig som min sex månaders dag för en månad sedan. Jag fick nog ett tuggben, men på köpet fick jag ett par äckliga svarta byxor. Matte och husse har noterat att min löptid nu faktiskt har börjat på riktigt. Matte var på resa några dagar (och jag och Bosse fick vara ensamma med husse) och då hon kom hem märkte de att jag blödde ur baken. Jag har försökt slicka mig ren så att de inte skulle märka det, men de gjorde det i alla fall och satte på mig de förfärliga byxorna. De kliar och jag går omkring och vickar på rumpan för att undvika kliandet. Jag har kommit på att det är ganska skönt att gå under vardagsrumsbordet och gnugga byxkanten mot bordet. Matte och husse bara skrattar åt mig då jag gör det. Men vad skulle jag annars göra, jag kommer ju inte åt att klia mig med tassarna...

Matte hotar med att lägga in en bild av mig med byxorna. Jag ska göra vad jag kan för att undvika att hamna på bild med dem på. Förutom byxorna har denna dumma löptid fört med sig att jag inte får gå i hundskolan. Alla pojkhundarna bara nosar mig i baken, så jag får inte vara med på kursen och störa dem. Det var ju verkligen synd, eftersom det innebär att vi missade 60 % av kursen (den var bara 5 gånger). Det är väl sånthär man måste vänja sig vid då man är tik...

Mina syster Bertta började också löpa i helgen och också systern Armi har löptid på gång. Vi blir alla tonåringar samtidigt! Hälsningar till alla mina syskon.

Grattis Ida!

Igår var vi på födelsedagskalas. Det var hundkusinen Ida som fyllde 8 år. Jag hade gjort ett kort åt henne. Här ser ni hur fint jag poserade på några av bilderna matte tog av mig. Är jag inte duktig på att posera, så säg?! Som en riktig fotomodell!

Före födelsedagskalaset var vi till hundfammo och -faffas villa, där jag fick springa fritt i några timmar. På kalaset sprang jag med hundkusinen Nilsson. Han sprang efter mig och tvättade mig i öronen hela tiden, så jag var nästan skrynklig i dem då vi åkte hem. Det var en lång och rolig dag och jag var JÄTTEtrött då vi åkte. Nilsson verkade inte något extra intresserad av mig (förutom mina öron) igår, så matte tror inte att jag har det där som hon kallade för löptid ännu. Ida var sjuk i magen igår då vi hade farit hem, hoppas hon mår bättre nu.

Idag fick husse och matte för sig att bada mig, putsa mig i öronen och klippa mina klor. Usch då, det var inte roligt kan jag berätta. En liten tröst är i alla fall att jag fick lite skinka som plåster på såren (och så fick jag ju snusa lite i Bosses sandlåda i badrummet). Annars tycker jag det är lite konstigt att han gör ifrån sig i en låda inomhus, varför gör han det inte därute som jag?

Undrar en ren och putsad Alma...

Skogsbilder

Idag var jag och matte på skogspromenad. Här är några bilder från promenaden.

Matte påstår att jag har börjat se vuxen ut i ansiktet. Fast folk och hundar vi träffar förstår nog att jag är en valp ändå, så mycket energi och glädje jag visar alla vi träffar på. Nåt som jag inte riktigt gillar är att matte har hittat på att jag inte får hälsa på alla hundar vi möter, utan bara ibland. Varför kan jag inte förstå, det är ju världens roligaste att få hälsa på andra hundar. Idag morse då jag och husse var ute på dagens första kisstur, var det en människa som kom emot med sin hund, som frågade om jag hade löptid. Hans hanhund hade satt kurs rakt emot oss så fort de hade stigit utanför sin dörr. Jag vet inte riktigt vad löptid innebär, kanske jag springer extra mycket då. I så fall tror jag inte att jag har någon sådan ännu, för jag har då inte märkt något extra mycket spring i bena. Fast vad det då skulle ha att göra med hanhundar vet jag inte. Nå, vi får se imorgon då jag får träffa hundkusinen Nilsson, ifall jag får springa då. Kanske han kan berätta vad det är människorna talar om, han är ju trots allt äldre och klokare än mig.

-Almisen-

Vändagshälsningar

Idag är det något som människorna kallar för Vändagen eller Alla hjärtans dag. Då ska man extra mycket komma ihåg sina nära och kära, har matte försökt förklara för mig. Jag tycker dock att man ska göra det varje dag, så jag börjar alltid morgonen med att pussa matte och husse på kinden och vifta allt vad jag orkar på svansen. Densamma proceduren kör jag då de kommer hem från arbetet, då någon av dem varit ut med rosken eller med mig och vi kommer in igen. Också för Bosse visar jag mina känslor så ofta jag bara kan, han verkar bara ha lite svårt att förstå vad jag menar ibland. Konstig prick!

Annars har här inte skett så mycket särskilt häromkring. I helgen var jag och matte på lydnadskursen och utställningsträningen i växthuset i Kvevlax. Husse tittade in på träningen på väg hem från sin harjakt. Igår var hundmoffa och Barbro på besök. Jag fick en ny pipleksak (som jag arbetar hårt på att få i så många bitar som möjligt) och ett paket med tuggben. Presenterna var inpaketerade, så jag fick öppna paket. Det tycker jag är jättekul!!

Ha en bra vändag alla mina fyrbenta och tvåbenta vänner!
-Alma- hjärtespridaren-

Mobilbilder

Här är några bilder som husse tagit med sin mobil från förra helgen. Han var så snäll och kom med oss till Vörå på valpträffen och utställningsträningen och till Kvevlax på lydnadskursen. Matte var lite febrig redan i helgen, så vi var alla glada att husse var med och körde och tittade på.

Här är jag på utställningsträningen då "domaren" använder mätstickan.
Här är jag på lydnadskursen i växthuset (andra från vänster).
Jag i vår hall, bredvid den smått farliga dammsugaren.

Dags att gå och lägga sig. Men först vill jag gratta hundmobbo Toffe som fyller 22 år idag.

Tjingeling!

-Alma-

Valpträff, lydnadskurs och sjuklingar

Tänk att en vecka gått i en sån hast. Denna vecka har det inte hänt så mycket särskilt. De tre senaste dagarna har jag skött om matte som varit hemma i feber. Hon säger att jag är den bästa sköterskan. Tänk, då gör jag inget annat än ligger bredvid henne på soffan och kör in min nos i hennes armhåla. Vi tycker båda lika mycket om värmen av filten vi fått av hundmommo (som syns på bild längst ner i bloggen).

Förra helgen var dock lite mer händelserik. På lördagen körde vi till Vörå på valpträff. De hade en gäst där som drog lite av en mini-valpkurs för oss. Vi fick bl.a. öva oss på att gå bredvid våra mattar och hussar i ring, kontakt, inkallning och att inte vara rädda fastän nån smäller i kastrullock eller slänger leksaker. Efter att valpträffen var slut blev matte övertalad att också stanna på utställningsträningen de hade där efteråt. Där fick vi öva på att visa upp oss för domaren och att gå fint bredvid våra mattar och hussar. Jag fick stå på bordet och "domaren" tittade på mina tänder och mätte mig med en mätsticka. "Domaren" sa att många hundar brukar bli rädda för mätstickan, men det blev inte jag! Matte hade lite problem med att få mig att stå fint och visa upp mig, men det var inte mitt fel, vi hade ju knappt någonsin övat på sånt. Men det lät på matte som om jag nog blir tvungen att öva på det i fortsättningen. Som tur har jag fått lite dispens med alla nya trick då matte varit sjuk.

På söndag började jag då i skolan på riktigt. Det var då den omtalade vardagslydnadskursen började. Kursen hölls i ett gammalt växthus i Kvevlax. Många av hundarna från valpträffen dagen före var på kursen. Om det är så här det är att gå i skolan så vill jag absolut fortsätta! Fast matte förklarade att det var lite mjukstart, så att vi skulle vänja oss med de andra hundarna och så. Vi fick i alla fall gå runt med våra mattar och hussar och försöka ha så bra kontakt som möjligt med dem och försöka att inte bry oss om de andra hundarna. Matte var tydligen imponerad av mig, för hon tyckte att jag under natten mellan lördag och söndag mitt i allt hade lärt mig att se henne i ögonen och inte på godiset hon håller i handen. Kanske hon hade glömt att hon övade detta med en godisskål och klickern på lördagkväll... En annan övning vi gjorde var att jag och matte skulle leka att vi var på promenad och träffade på en annan matte med hund och vi hundar skulle uppföra oss så bra som möjligt. Kursledaren sa åt oss att vi inte behöver komma fler gånger på kursen, så duktiga var vi. Fast jag hoppas att hon skojade, för jag vill fortsätta gå i skolan!

På lördag kväll lagade matte också lite levergodis åt mig att ha med till skolan. Här är receptet (som jag absolut kan rekommendera även om jag först var lite ovan med smaken):

Ugnstorkad lever
Köp en bit lever och klipp den i skivor. Koka 15-20 minuter med mycket vitlök. Klipp leverskivorna i små tärningar och torka i ugn i ca 150° tills bitarna är helt torra och mörka. Rör om någon gång under tiden. Frys in i små portioner, de börjar tyvärr mögla om de står framme.

Husse tog några bilder med mobilen från helgens tillställningar. Tyvärr kommer vi inte åt dem med matte just nu, men kanske vi lägger in några av dem senare.

Ha en skön helg!
-Almisen-

Fisken är en gris

Jag har en fisk som egentligen är en gris och en annan fisk som egentligen är en björn. Det där med att de är fiskar är nåt som matte och husse försökt lura mig med. Det är klart jag vet att en gris är en gris och en björn är en björn, och absolut inga fiskar. Det hela började med att min första pipleksak hade formen av en fisk. När jag sedan tuggat sönder den leksaken - vilket ju gick väldans snabbt - fick jag en ny ganska snart. Den nya leksaken hade formen av en björn, men av någon anledning försökte matte och husse kalla den för Fisken. Björnen bor nu hos hundfammo och -faffa, dit jag glömde den för ett tag. Idag fick jag en ny pipleksak formad som en gris och också den försökte de kalla för Fisken. Tror de att jag är dum eller...? Hur som helst tog det inte många minuter innan jag tuggat sönder öronen på "Fisken" (som jag VET är en gris), så nu pipar den inte längre.

Hälsningar till alla andra hundar vars mattar och hussar också försöker luras!
-Grisolina, a.k.a. Alma -

Hundkompisar

Min helg var, som jag hälsade via Bosse, väldigt händelserik. Jag fick träffa mitt livs första riktiga gårdshundar (förutom min mamma och mina syskon förstås) och så fick jag träffa hundkusinen Nilsson.

På lördag var jag med matte på hundträff. Vi träffade gårdshundarna Tove och Åsa och deras matte Katri nere vid stranden i stan. Åsa fick inte vara med och leka utan gick på promenad med sin stora matte, medan jag och Tove fick springa lösa och leka lite. Tove är sex år gammal. Fast kan ni tänka er - hon är mycket mindre än mig! Hon lär vara Finlands minsta gårdshund. Åsa var då igen ganska samma storlek som mig. Vad roligt det var att få springa med Tove, fast hon var inte så värst intresserad av att leka med mig. Hon tyckte väl att jag var en löjlig liten valp... Under vår lekstund kom jag också på att det är ganska roligt att jaga kråkor, men av någon anledning tyckte inte matte det. Hoppas jag snart får träffa Tove och Åsa igen.

Här försöker jag med alla medel locka Tove till lek...

...och jag lyckas nog till slut!

På söndag åkte jag med matte och husse norrut mot Jakobstad för att hälsa på hundfammo och -faffa. Vi stannade vid deras villa (eller villo som husse säger), där jag fick springa lös en stund. Det var kul! Sedan åkte vi vidare. Matte och husse skulle ut och äta med hundfammo och -faffa och hundfastrarna med familjer, så jag var tvungen att stanna ensam i lägenheten en stund. Jag blev inte alls rädd, för jag hade min egen trygga bur att sova i medan de var borta. Det är lite som att ha en husvagn med sig! Då människorna kommit tillbaka åkte vi till stora hundfaster, där jag fick träffa hundkusinen Nilsson (ursprungligen kallad Herr Nilsson). Nilsson är en blandras med bl.a. Jack Russel i sig. Han är nog större än mig, men jättesnäll. Efter att ha lekt med honom måste vi åka hem och jag var så trött att jag slocknade med det samma.

Vi ser lite ut som aliens i ögonen på denna bild, men matte hade inte tagit nån bättre bild än så.

Tänk om alla dagar skulle vara lika roliga som min lördag och söndag varit.

Önsketänker Alma.

Minisemester

Idag har jag fått ha en liten minisemester. Alma, vildbasingen, har varit borta med matte och husse hela dagen. Detta har inneburit att jag har fått ha en hel dag helt för mig själv. Vad härligt det är då man kan få sträcka ut sig på vardagsrummets mjuka matta utan att genast bli anfallen av en nafsande hundvalp. Vad trevligt det är att få lägga sig på matte och husses säng en sväng utan att man har en hundvalp som står på bakbenen med hakan på sängkanten och ser ledsen ut för att hon inte får vara i sängen. Det enda som satte lite moln över min dag var att matte glömt att fylla på min matskål, så den hann bli tom under dagens lopp. Jag brukar bli ordentligt sur ifall den hinner bli tom (ibland slänger jag den t.o.m i golvet i ilskan - min matkopp står ju uppe på en arbetsbänk så att Alma inte ska äta min mat). Jag kräver att det alltid skall finnas åtminstone lite mat i koppen, för vem vet när hungern slår till... Nåväl, jag fick påfyllning i matkoppen då resten av familjen kom hem just och det hann inte gå nån nöd på mig. Jag har ju i alla fall haft en härligt avslappnande dag!

Alma hälsar att hon har haft en riktigt händelserik helg, men hon är för trött för att berätta om den idag. Hennes berättelse och bilder kommer en annan dag.

Tjaba!
-Bosse-